Tankar om den damallsvenska seriefinalen

Till slut har jag nu också sett den damallsvenska seriefinalen – och det var en högst sevärd, och mycket bra fotbollsmatch.

En match där båda lagen visade stort taktiskt kunnande, där Rosengård hade det bättre anfallsspelet, men där Linköping ändå vann utan att man tyckte att det var uppseendeväckande orättvist.

För trots att LFC var rejält underlägset när det gäller avslut hade man rätt bra defensiv kontroll. Laget visade att det klarar av att stå upp försvarsmässigt mot topplag även med sitt i grunden hyperoffensiva spelsystem. Det är imponerande, och det är självklart stort beröm till Martin Sjögren. Men förstås även till spelarna som klarade av att genomföra det taktiska upplägget.

Linköping spelade smart – och så har man ju Kristine Minde. Jag måste säga att jag blev vansinnigt glad över att det var just norskan som avgjorde matchen. Hon är ju en av damallsvenskans allra bästa spelare, ändå får hon sällan stå i centrum. Spelar man i samma lag som Pernille Harder (18 mål) och Stina Blackstenius (16 mål) hamnar man lätt i skymundan, även om man som Minde nu satt dit tio fullträffar.

Och det som gör Minde speciell är att hon inte bara är en pålitlig målskytt. Hon är det hon behöver vara för dagen; högerback, mittback, central mittfältare, yttermittfältare eller spjutspets spelar ingen roll, hon fixar alla uppgifter med ackuratess. Jag har aldrig sett henne som målvakt, men är övertygad om att hon även skulle fixa det. Minde är helt enkelt en tränares dröm.

Spel- och chansmässigt var alltså Rosengård egentligen det något bättre laget. Men man saknade den där riktiga spetsen – och så hade man inte heller någon tur. För visst blev Malmöklubben bland annat berövad en straff i 62:a minuten, vid ställningen 0–0?

Titta på Instagramklippet nedan, som ju för övrigt är filmat precis ur domare Pernilla Larsson:s vinkel. Det är ju ganska tydligt att Pernille Harder rör sig in mot bollbanan och att hon lutar sig åt höger och håller ut armen, och på så sätt gör sig större. Som jag tolkar handsregeln är det där en solklar straff. Nu är ju den där handsregeln inte helt lätt att tolka, så ni som har domarutbildning får gärna komma med er syn på saken.

Klart är att om domare Larsson hade varit konsekvent i sitt dömande skulle hon ha dömt straff. Hon blåste nämligen frispark för en hands på Lina Nilsson ute vid sidlinjen i den första halvleken. I den situationen kom bollen från mycket närmare håll än i Harderläget. Och blåser man frispark mot Nilsson måste man döma straff mot Harder.

Nu kom Linköping undan i den här situationen. Och skall man vinna en tajt guldkamp måste man ha lite flyt. Det hade verkligen LFC i söndags, för Rosengård hade ju dessutom tre bollar i målramen.

Så till lite spelarkritik. Det var ju huvudsakligen de defensiva spelarna som imponerade mest. För matchen var ju lite av en uppvisning i lagspel, framför allt i hur man håller ihop sitt lag. I Linköping har jag lyft fram Minde. Där är det även svårt att få förbi Claudia Neto. Hos Rosengård var Marta kanske inte så bra som jag hade trott att hon skulle vara. Fast hon tillhörde ändå planens allra bästa aktörer. En positiv överraskning var Iva Landeka. Har inte imponerat på mig tidigare. Men nu visade hon att hon har kvalitet att lysa även i stormatcher.

Matchens stora besvikelser var ju tyvärr Lotta Schelin och Stina Blackstenius. De skulle utgöra djupledshoten i respektive lag, men ingen av dem lyckades få tajma sin löpningar. Båda blev också utbytta på ett tämligen tidigt stadium. Det är ju förstås också ett gott betyg till respektive backlinje.

När det gäller Blackstenius blev jag även besviken på att hon inte ställde upp på intervju med SVT i halvtid. Jag hoppas att det fanns något bra skäl till beslutet. För jag tycker att det är en del av spelarnas jobb att ge intervjuer, även i seriefinaler.

Apropå SVT och halvtid var det däremot ett väldigt bra halvtidssnack mellan Rosengårds ordförande Håkan Wifvesson och Linköpings klubbdirektör Maria Hagström. Kul också att de stod bredvid varandra och såg matchen.

Jag satt ju hemma i tv-soffan och kikade på drabbningen i efterhand. Då hade jag redan en bild av hur det skulle se ut, för först hade jag kollat förbundets livescore. Den sa 5–10 totalt i avslut, varav 4–3 på mål och 1–1 i målställning.

Sedan såg jag höjdpunkterna från damallsvenskan.tv. Där reagerade jag över att det var 0–3 i bollar i målställningen. Visst hade LFC och Minde ett stolpskott, men det var ju avblåst för offside, och skall förstås inte räknas.

När jag såg det blev jag lite intresserad av att jämföra liverapporteringen med matchen. Man vet ju tyvärr att statistiken ofta ger en rätt hemmabetonad bild av matchen. Därför hade jag upp liverapporteringen när jag kikade igenom matchen.

Det visade sig att man lagt på avslut för hemmalaget och dragit från för bortalaget. De riktiga siffrorna skall vara 3–13 i avslut. Det här har förstås bara akademisk betydelse, men ändå. Faktum är att Rosengård hade lika många bollar i målramen som Linköping hade avslut totalt.

Jag hoppas att den snedvridna statistiken var ett olycksfall i arbetet. För faktum är ju att man som hemmalag inte har något att vinna på att ”snygga till” skottstatistiken. Tvärtom är det ju hemmalagets målvakt som blir lidande, då hon riskerar att få sämre räddningsstatistik än hon förtjänar.

När jag ändå är inne på ämnet tycker jag att SvFF bör förfina statistiken. Man borde lägga till ”täckta avslut” för skott som räddas av utespelare och så bör man hitta ett upplägg där alla bollar som tar i målramen hamna kolumnen för avslut i målställning. Om målvakten räddar bollen i stolpen bör skottet alltså både räknas som skott mot mål och räknas som boll i målställningen.

Så till publiksiffran. 6 221 i regn är förstås väldigt bra. Inte minst med tanke på att LFC bara hade totalt 9 449 på de första nio matcherna. Förhoppningsvis kommer många av söndagens besökare tillbaka den 5 november för att fira de svenska mästarinnorna…

* Natten mot måndagen såg jag en final till, den i amerikanska NWSL. Det var en match som startade fantastiskt bra, men sedan tappade lite i spelkvalitet.

Även om NWSL-finalen hade allt man kan kräva av spänning, med kvittering i förlängningens sista övertidsminut och straffar, tyckte jag ändå att den damallsvenska seriefinalen var mer högkvalitativ. Kanske är det för att jag gillar taktisk fotboll.

Men den damallsvenska seriefinalen innehöll färre missar. Både matchens första och sista mål är ju exempelvis målvaktstavlor. Sabrina D’Angelo, som var snett ute vid 1–0-målet reste sig dock och blev till slut stor guldhjälte för Western New York Flash genom att rädda tre av Washingtons straffar.

Personligen tycker jag att det känns lite konsigt att ligafyran tar hem titeln, men det är ju så det amerikanska systemet är uppbyggt. Efter fyra NWSL-säsonger har fortfarande inte segrarna i grundserien vunnit guld.

5 thoughts on “Tankar om den damallsvenska seriefinalen

  1. Visst var Rosengård vassare framåt. Samtidigt kan man säga att Linköping var effektivare, något som ofta är deras akilleshäl annars. FCR:s skadeläge och CL-matchen på Island bidrog nog inte heller positivt.

    Bra match? Nja, men sevärd och spännande. LFC har uppenbart lärt sig något av tidigare matcher och förluster mot FCR. Det var två lag som säkerhetsspelade rätt mycket.

    Det fanns tre omslagspunkter i matchen: 1. När Schelin fick lämna. Där dog en del av Rosengårds potential, i alla fall mentalt, 2. När Blackstenius byttes ut mot Rolfö. Rolfö är betydligt bättre tekniskt och kan hålla fast bollen. Det var ingen slump att hon krånglade fram bollen till Harder som lyfte fram till Mindes mål och 3. Ledningsmålet – FCR offensiv ökade, men silades ändå oftast genom LFC som nu hade två plusfaktorer – vinst bra och oavgjort helt OK.

    Marta och Harder är tveklöst de enskilt viktigaste spelarna i respektive lag. Detta sagt finns också andra. Minde nämndes ovan. Hon är något av en ”schweizerkniv” med många funktioner, något som både Sjögren och media uppmärksammat. Målvakt tror hon sig dock inte fixa. I den redan från säsongsstart tunna truppen är naturligtvis en sådan spelare ovärderlig.

    Ja, statistiken är inte överdrivet imponerande. Det här har förmodligen både med traditioner, vilja och förmåga att göra. I hockey sitter det alltid någon och i princip bara för statistik och lika bra i dam- och herrsammanhang. Här har fotboll lång väg att vandra. Exempelvis passningsligan i DA svajar en hel del.

    Jag tror att LFC så här i efterhand till och med gärna ”bytte” förlusten i Svenska Cup-finalen mot vinsten i söndags. SM-guld (om det nu blir så) smäller ändå högre. Efter den här matchen tror jag man kan säga att båda lagen har visst mentalt övertag på varandra – på hemmaplan. För Rosengård är SM-guld ”bara” ett delmål på väg mot långt avancemang i CL, för LFC är det slutmål för säsongen. Även detta kan haft sin betydelse.

    Och så har Emma Berglund fått skit från Rosengård-supportrar för att hon i princip sagt att det är kört med guldet. Ajajaj…..

    Keep your eye on the prize, som gamle Pete Seeger sjöng.

    • För mig räknas en match som är sevärd och spännande även som bra.

      Emma Berglunds uttalande kan ju faktiskt vara lite taktik. Som det är nu vore det ju ett fiasko om LFC inte tar hem det. Genom att påtala det sätter hon press på LFC. Dessutom har ju Berglund i princip rätt. Det är ju liksom inte mycket som talar för att ett lag som tappat fyra poäng på 19 omgångar skulle tappa fem poäng på de sista tre matcherna.

      För LFC finns det nog en baksida på guldet – om de står distansen ut. Risken är ju uppenbar att Harder känner att hon därmed gjort det hon skall i klubben och söker sig vidare. Och att hitta någon som fullt ut kan ersätta henne är ju närmast omöjligt.

      • Jadå jodå, visst var den bra, men inte i bemärkelsen att det sprakade om lagen med fina kombinationer och många målchanser. Kanske kan man säga att det taktiska triumferade över det tekniska – också det en konst. Enligt SVT sågs matchen av 350 000 tittare. Inte så illa för den i media styvmoderligt behandlade damfotbollen. Är den siffran och typen av match kanske en indikation på vad som krävs för att locka media?

        Berglunds uttalande kom snabbt efter matchen och kanske i viss affekt. Bolla tillbaka pressen på Linköping? Tja, det verkar inte Rosengårdsanhängarna fattat…

        Ett SM-guld kan absolut avsluta Harders spel i Sverige på många år. Hoppet för Linköping är väl om hon förlänger cirka ett år för att spela i CL. Samtidigt tror jag inte att ett uteblivet SM-guld skulle spela någon större roll för hennes beslut och därmed blir det inte heller ”medaljens baksida”. Fem år i samma klubb är rätt lång tid.

  2. Nej, jag tror inte att Emma Berglunds kommentar var ett väl uttänkt, smart drag i en slags omvänd psykologisk krigföring mot Linköpings FC. Hon var väl bara trött, besviken, förbannad på sig själv och sitt lag.

  3. På tal om uteblivna saker i så fall under LFC – Rosengård. Pernilla Larsson missade att ge rött kort till Anita Asante när hon rev ner Pernille Harder under andra halvlek. Det skulle annars ha blivit ett friläge mot målvakten för Harder i det anfallet. Domarna i damallsvenskan är mycket dåliga på att visa det röda kortet. Missad straff och missat rött kort = rättvist i så fall.

    Som jag sagt tidigare. Rosengård kan spela i en egen liga med bara internmatcher. Då slipper laget och alla deras supportrar bli arga och besvikna när det inte går som Rosengård vill. De kan filma hur mycket de vill utan att motståndarpublik buar ut spelaren totalt (vi andra slipper även se filmandet), de slipper åka till bortamatcher, de kan ha manliga domare hela tiden och gräset kan vara perfekt fixat i alla matcher.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s