En tung och avslöjande förlust

Grattis Danmark, Österrike, Italien och Ryssland som alla har blivit EM-klara i dag. Och grattis Portugal till att få möta Rumänien i playoff. Rumänskorna var bara ett mål från att snuva Ryssland på den sista direktplatsen.

Portugal i sin tur smet förbi Finland i sista stund. Linköpings Claudia Neto gjorde Portugals segermål borta mot Irland i 84:e minuten, vilket gjorde att finskorna hamnade trea i grupp 2. Samma Neto som alltså gjorde tre mål på Finland i förra veckan.

Claudia Neto

Claudia Neto

Det är alltså bara två playoffmatcher kvar av EM-kvalet, och de flesta lagen kan nu summera sin insats. För svensk del blev det en tråkig avslutning.

Det är inte utan att man känner viss frustration och uppgivenhet i kväll. Liten tröst är att Tre Kronor leder mot Finland i World Cup…

Men ni som inte orkar med ett kritiskt inlägg kan sluta läsa nu. För som jag ser det var matchen i Viborg på många sätt den jobbigaste överkörning Sverige drabbas av på länge. Visst har vi förlorat med större siffror i flera matcher de senaste åren, men det kändes verkligen bekymmersamt att se hur fantasi- och uddlöst vårt lag var i dag. Framför allt borde spelet, eller kanske snarare bristen på spel, ha gjort Pia Sundhage bekymrad.

För det var inte USA eller Brasilien vi mötte, utan Danmark – ett lag som haft några tunga år. I kväll var dock danskorna bättre på det mesta och tog en solklar och fullt rättvis seger.

Förlusten gör att vårt lag nu riskerar tuffare lottning i EM-slutspelet, för det troliga är att att dagens resultat innebär att vi tappar tredjeplatsen i Europa och därmed även trillar ur den högsta seedningsgruppen till EM. Vi låg knappt före England inför den här omgången, men när lottningen genomförs senare i år kommer sannolikt Nederländerna, Tyskland, Frankrike och England att vara högst seedade.

Trots den svidande förlusten hittade Sundhage positiva saker när hon pratade i Tv12 efter matchen. Hon hade sett positiva intentioner i anfallsspelet:

Vår förbundskapten kan inte ha sett samma match som jag. Jag såg en match där ett uddlöst Sverige knappt hade några anfall. Vi slutade på två avslut mot mål, båda kom på övertid när matchen redan var förlorad.

Jag såg en match där Sundhage hade satt sitt lag att spela en fotboll som individerna inte har kompetens att göra. Det var helt enkelt för många icke bolltrygga spelare från start. Det gjorde det enkelt för danskorna att stressa sönder det svenska laget. Det blev inte bättre av att Sundhage hade valt ett forwardspar som det inte går att lyfta bollar mot, för att ingen av dem håller internationell klass som bollmottagare.

På slutet fick vi in mer tyngd på forwardsplats, men då hade vi tappat mittfältet. Det var förstås otur att både Caroline Seger och Lisa Dahlkvist tvingades till byten, men skall vi spela ett spel som bygger på kombinationer på mittfältet är det ju Sundhages jobb att fylla truppen med spelare som är så bolltrygga och passningssäkra att det går att genomföra det spelsättet. Det klarade inte den trupp Sundhage hade med sig till Danmark.

Sedan är det klart att vi hade lite otur.

Men är man pressad ökar risken för otur i olika situationer. Och 2–0-målet handlade inte om otur, det handlade om stora brister i luftrummet. Pernille Harder fick vinna en nickduell på hörna mot fyra svenska spelare. Det är inte acceptabelt.

Alla svenska spelare måste ha varit medvetna om att Harder är stark i luften om hon får komma med fart. Det får helt enkelt inte se så här lätt ut.

Kollar vi på de punkter jag listade inför avspark blir det allt tydligare att vänsterbacksplatsen är en akilleshäl för att klara av att spela det här nya spelet. Jag hade ett extra öga på Jonna Andersson, och kan bara konstatera att hon återigen hade en tung dag. Känslan är tyvärr att hon inte är redo för A-landslaget. Hon måste jobba vidare både med defensiven och med sin bollbehandling om hon skall vara aktuell framöver. Som jag ser det nu är fortfarande Elin Rubensson det bästa alternativet på positionen, och Magdalena Ericsson det näst bästa. Det handlar alltså om två spelare som inte är vänsterbackar i sina klubblag.

Men det var inte bara Jonna Andersson som hade det jobbigt. Inte heller övriga backlinjen klarade av att sätta tillräcklig fart på bollen, och det fattas kvalitet både på mittfältet och bland forwards.

Känslan i dag var att det kommer att bli väldigt svårt för Sverige att klara av det nya spelsätt som Sundhage vill genomdriva. Men visst, det saknades ju rätt många aktuella spelare, så även om jag är tveksam får vi väl ge systemet någon chans till. Men då måste Sundhage hitta rätt spelartyper till de olika rollerna.

* Därmed lämnar jag dagens matcher för en liten kort sammanfattning av dagens övriga nyheter. En stor internationell är att Norge förbundskapten Roger Finfjord valde att avgå i dag, trots att norskorna vann sin grupp utan förlust. Det pyr på många sätt i norsk damfotboll.

* I Sverige har Rosengårds vd Klas Tjebbes aviserat sin avgång. Jag har svårt att bedöma hans jobb för klubben. Det man märkt är att han varit bra på att fixa rubriker, vilket ju är nödvändigt för en liten sport. Kanske att han går att utnyttja av förbund eller EFD framöver. Lite tankar om Tjebbes och Rosengård finns i den här krönikan.

* Slutligen en glad nyhet. Umeå IK har fått in tillräckligt med pengar för att räddas. Första beskedet kom i går och i dag bekräftades att ekonomin är räddad. Nu gäller det även för UIK att rädda sig kvar i damallsvenskan.

14 thoughts on “En tung och avslöjande förlust

  1. Tja,lottas Sverige mot Tyskland i gruppspelet nästa år, och om vi som sagt inte blir i första seedningsgruppen,och om Tyskland är något trögstartade i slutspelet kan Sverige kanske få oavgjort.Då kan inte tyskorna avgöra i förlängning och den tio(10) raka förlustsviten blir bruten.Vi slipper då uppleva den 11:e Mästerskapsförlusten i rad mot dom givetvis skickliga och sympatiska tyskorna

    • Så kan man också se det. En annan positiv sak med att lottas mot Tyskland i gruppspelet är att om man avancerar vidare kan man inte ställas mot tyskorna igen förrän i en final.

  2. Analyserar man Slovakien-matchen var det inte särskilt överraskande att Sverige skulle få stryk mot Danmark. Men man var ju chanslösa, även med Seger och Dahlkvist kvar på plan. Det svider.
    På TV sa man att svenskorna inte hade så mycket att spela för, det visade sig genom att inte ha ”rätt inställning” – i en EM-kvalmatch.
    T o m ofta kritiske Lundh på Fyran ansåg att det var helt okay att inte ha ”rätt inställning”. Hanna Marklund tyckte ungefär samma, att resultatet inte spelade särskilt stor roll.
    Men förlusten kan visa sig bli dyrbar i EM-lottningen där varje rankingpoäng är viktig.
    Spelmässigt har bloggaren helt rätt; om Sverige ska spela mer centralt, med fler instick, hålla bollen mer inom laget, ha fler passningar, komma oftare rättvänd etc, måste Sundhage ta ut spelare därefter.
    Anfallarna, och till viss del även mittfältarna, är i de flesta fall klart bäst i ett 4-4-2.
    Mer från TV: Malin Svedberg sa ofta att man ”slarvar i passningsspelet”. Hur menar hon?
    Den krassa sanningen är väl att det tyvärr inte finns särskilt många tekniska och duktiga passningsspelare?

  3. Ping: Danmark klassen bättre än silverlaget | Hattrick

    • Jag kan både förstå och delvis hålla med dig Emilia. De kvaliteter Jonna Andersson visar i Linköping och som gjort henne till assistdrottning i DA kanske inte kunnat visas i landslaget. Bloggare Rydén har väl också sagt att hon inte är lika stark defensivt som offensivt och att hon oftast inte ställs på defensiva prov i Linköping. Som spelartyp är hon nästan motsatsen till exempelvis Samuelsson. Andersson kan i just den här matchen inte lastas för något av målen. Det var en dålig laginsats som avgjorde och kanske borde alla nämnas och främst bland dem Sundhage, men hon får rätt mycket skit ändå……

      • Andersson kan förhoppningsvis fortsätta sin utveckling både offensivt men framörallt defensivt till nästa år. Har ju verkligen fått sitt genombrott i år med landslagsdebut i vintras och överlägsen ledning i assistligan (måste vara rekord för en back) i DA. Jag tror hon kan växa in i landslagskostymen på ett bra sätt om fortsatt utveckling.

    • Hej. Inser att det går att tolka som att jag pekar ut Andersson som ansvarig för förlusten. Det var inte meningen. Har formulerat om, och dessutom tagit upp ämnet i senaste inlägget.

  4. Finns det överhuvudtaget någon som i förväg inte visste hur matchen kommer sluta?
    Flera dagar innan då avslöjades vilka spelare kommer att spela och vilka kommer att hålla föredrag om mensvärk
    Det var bara taktiken som inte avslöjades men behövde man göra det när danskorna visste om det mesta.
    I något annat sammanhang och på andra meridianer då skulle man misstänka om att matchen redan var riggad då. Resten var ju bara finesser..
    Nyligen då sade Sundhage i SR söndagsintervju att hon inte gillade de lag som ”gör allt” för att vinna…igår bekräftade Sundhage denna tanken för att hon och hennes lag gjorde precis allt för att INTE vinna!
    Hennes ”fair play” tanke också låter nu i efterhand ganska löjligt ut när hon ställer på en träningsupplägg på en tävlingsmatch..pinsamt
    .

  5. Funderat på en elva som skulle vara bra och passa det här laget. Den formation vi har nu känns det som att Sundhage villat ha många anfallare, en Asllani med i spelet och mer kantspel samtidigt som hon centrerar laget, mycket konstigt. Iallafall tror jag på Sjögrens idé att köra 4-2-2-2. Här är utsvävningselvan.

    Lindahl
    Samuelsson, Sembrant, Fischer, Ericsson
    Seger, Dahlkvist,
    Asllani, Rolfö,
    Schelin, Blackstenius

    Då känns det som att vi får ett spel likt Danmarks, som hade överflöd av offensiva spelare men ändå fixade defensiven. Man har nu en svensk elva där man har någon att slå upp bollen på och dessutom kombinationsbenägna spelare (Seger, Rolfö, Asllani) blandat med snabba djupledshotande Schelin och Stina. I defensiven får Schelin och Asllani ev spela yttrar då de är bättre än övriga offensiva spelare. Dessutom har man en av världens bästa mittbackspar och en lysande målvakt, ett par pålitliga innermittfältare! Frågetecknet ligger hos Ericsson och att jag väljer henne är hennes hörnor och att Rubensson egentligen inte ska spela ytterback. Det tycker ingen, hon och Appelqvist är dock bra alternativ på off/det mittfält!👍🏻 Naturligtvis kommer det här aldrig hända med Sundhage, men det är ändå värt att låta tankarna flöda, eller vad tycker ni andra?

    • Jag gillar tror inte riktigt att ett centraliserat spelsystem är den rätta vägen för Sverige, varken Sundhages 4-3-1-2 eller ditt (LFC:s) 4-2-2-2, där ytterbackarna ska tryckas upp som yttermittfältare. För visst var Sembrant & Fischer grymma i OS, men med hyperoffensiva ytterbackar är frågan om de inte riskerar att tvingas jobba bakåt för mycket – knappast deras starka sida. Dessutom lär väl Dahlkvist hamna långt ner i banan och agera extra mittback.

      Jag håller däremot absolut med om att offensiva kvartetten Schelin-Blackstenius-Asllani-Rolfö bör finnas på planen samtidigt om det är möjligt att få dem att lira ihop. För att inte kompromissa bort kanterna och samtidigt ha Asllani centralt (för på kanten är hon ganska värdelös enligt mig) väljer jag ett 4-2-3-1 (nästan samma som det 4-3-3 som precis övergivits) med Asllani som tia och Schelin på en kant. Då är bara frågan vem av Rolfö och Blackstenius som ska tvingas ta den andra kanten. Då Blackstenius är svagare defensivt än Rolfö och dessutom är en matchvinnare vill jag ha henne som forward, så Rolfö får hamna på kanten istället för att vara target, kanske inte helt optimalt egentligen. Ett alternativ hade varit att slänga in Rubensson på den kanten och då eventuellt peta Blackstenius. Som centrala mittfältare är Seger och Dahlkvist närmast självskrivna, och mittbacksparet från OS bör man behålla, det visade Berglund och Ilestedt med klar tydlighet igår. Samuelsson är självskriven och Lindahl likaså. Akilleshälen i försvaret är vänsterbacksplatsen, och där skulle jag faktiskt vilja testa Schough (lär aldrig hända). Annars får man hoppas att Andersson hittar rätt, Ericsson var fruktansvärt blek i OS och Rubensson går bort sig för lätt. Så min EM-elva är i dagsläget:

      Lindahl – Samuelsson, Fischer, Sembrant, Schough – Dahlkvist, Seger – Schelin, Asllani, Rolfö – Blackstenius

      Nästan exakt samma spelare som du valt alltså. Lite tråkigt men ändå i mina ögon simpelt. Att 6 av dessa var otillgängliga i slutet av gårdagens match förklarar väl lite av fiaskot men det var ändå ingen acceptabel insats.

  6. Sundhage håller halsstarrigt fast vid vissa spelare och låter tydligen de personliga preferenserna väga tyngre än de förnuftsmässiga. Två tydliga exempel på detta är Lotta Schelin och Sofia Jakobsson. Som tydligt matchstatistiken visar har den sistnämnda inte presterat något konkret i form av mål på hundratals spelminuter. Jakobsson är snabb och löper, löper och löper – till ingen nytta. Det finns säkert dussinet yngre spelare från både Damallsvenskan och Elitettan som skulle klara uppgiften bättre. Vad är vitsen med att plocka ut en offensiv naturkraft som Mimmi Larsson gång efter annan för att låta henne agera bänknötare?

    Som jag brukar säga: Förbundskapteners visdom övergår oss dödligas förstånd…

  7. Ett betydande problem är att Sundhage inte avkrävs svar på varför hon valt/väljer en viss elva, både som helhet och spelare för spelare. Varför är en viss spelare bättre än en alternativ spelare? Varför är Sundhages elva bättre som helhet än någon de föreslagna i exempelvis den här bloggen? Vilken spelare position för position rankar hon som etta, sedan tvåa, sedan trea av alla tillgängliga spelare?

    OM hon hade fått sådana frågor och avkrävts begripliga svar på samtliga frågor så hade det i alla fall varit möjligt att förstå logiken i hennes laguttagningar. Jag tror dock inte att Sundhage varken vill eller kanske ens kan svara på ovan frågor, än mindre på sina så kallade ”försök” med ”spelsystem” för femtioelfte gången.

    De frågor hon får handlar om enstaka fragment och spelare och efter matcher är analysen inte ens värt namnet. Så länge Sundhage och ytterst Svenska Fotbollförbundet får frågor från journalister och programledare som lever av de förstnämnda är en mer seriös diskussion kring svensk landslagsfotboll hänvisad till forum som denna och andra bloggar. Tyvärr tror jag inte att varken Sundhage eller SvFF läser och än mindre tar intryck av dessa bloggar.

    Det är inte TV-journalister och avdankade spelare med tindrande ögon som ska ställa frågor till Sundhage och SvFF – det är Uppdrag granskning och en sanningskommission!

    Vi får alltså med stigande(?) förvåning och frustration fortsätta spekulera……

  8. Ping: Överst på önskelistan: en spelidé | En blogg om internationell damfotboll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s