Inför Polenmatchen, damallsvensk seriefinal och lite Japan

På torsdag väntar Polen borta i EM-kvalet. Närmast efter de båda mötena med Danmark är det den svåraste uppgiften i gruppen. Den är dock inte svårare än att Sverige bör vinna med något eller några mål.

Jämfört med landslagets senaste insats – Slovakien borta, finns inte trion Nilla Fischer, Linda Sembrant och Emilia Appelqvist tillgänglig. Däremot skall Lotta Schelin kunna starta nu.

I Slovakien startade ju Sverige så här: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Fischer, Sembrant, Jonna Andersson – Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Caroline SegerSofia Jakobsson, Pauline Hammarlund, Olivia Schough.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Min gissning blir att Sundhage kommer att spela med Emma Berglund och Amanda Ilestedt i mittförsvaret dessutom känns det självklart att Schelin går in i stället för Hammarlund. Den stora frågan är vem som skall ersätta Appelqvist. Jag hoppas och tror att det blir Kosovare Asllani, jag tror inte att Sundhage har tagit med Asllani för att placera henne på bänken. Fast säker är jag inte. Det kan mycket väl blir Elin Rubensson som tar platsen på mittfältet.

Elin Rubensson

Elin Rubensson

Personligen hade jag gärna även sett att Stina Blackstenius fått starta i tremannaanfallet i stället för Schough, men det lär inte hända.

Polen–Sverige på torsdag startar för övrigt 18.00 och direktsänds på TV12.

Det spelas för övrigt en mängd EM-kvalmatcher den kommande veckan. Hittills är Frankrike och Tyskland samt värdnationen Nederländerna inkvalade. Sannolikt blir det ett par lag till de kommande dagarna. Bland annat blir Sverige helt klart för slutspel vid sex poäng mot Polen och Moldavien. En genomgång av läget i alla grupper finns här.

Nu till helgens damallsvenska omgång. Där var det seriefinal med en mängd landslagsspelare på planen. Nilla Fischer visade absolut toppform i Champions Leaguefinalen och Linda Sembrant har varit grymt stabil i landslaget det senaste året. Ändå känner jag mig trygg med Berglund och Ilestedt som mittförsvar i landslaget. Jag tycker nämligen att de såg väldigt stabila och bra ut mot Linköping.

Jag gillar Magdalena Ericsson skarpt. Hon är en vinnartyp och hennes vänsterfot ett bra vapen vid fasta situationer. Men de två senaste gångerna jag har sett Ericsson har hon gjort rejäla misstag av en typ som gör att jag ändå är tveksam till att spela henne som mittback mot Polen. Däremot kan jag tänka mig henne som vänsterback.

Jonna Andersson

Jonna Andersson

Inte minst eftersom Jonna Andersson hade det vansinnigt jobbigt mot Marta i seriefinalen. Det berodde väl i och för sig mycket på att Marta var bättre än jag sett henne på mycket länge – bäst på planen enligt mig. Nu har ju Polen ingen Marta, men jag hade ändå gärna sett Ericsson som vänsterback på torsdag.

Spelmässigt var Rosengård en nivå stabilare och bättre än Linköping i seriefinalen. Matchen höll för övrigt en väldigt hög kvalitet, man behövde inte ha ett tränat öga för att se att det var en match på högre nivå än de andra i damallsvenskan.

Resultatet 1–1 kändes det som en förlust för Malmöklubben. En förlust på flera sätt. Jag tror ju inte att Rosengård och Linköping kommer att gå helt rent mot övriga lag. Men de kommer inte att tappa många poäng, alltså är det önskvärt för lagen att skaffa sig lite marginal. Eftersom Rosengård dels har nästa seriefinal på bortaplan och dels kommer att få bygga om laget lite i sommar när Sara Björk Gunnarsdottir lämnar hade de säkert gärna fått lite marginal till LFC inför den perioden. Så blev det inte.

Även om Linköping reste sig i den andra halvleken var jag faktiskt lite besviken på laget. Spelmässigt hittade de inga blottor i Rosengårds försvar. De räddades ju av en individuell prestation från Pernille Harder. Men exempelvis Blackstenius och Fridolina Rolfö var tyvärr rätt osynliga. Men trots att jag tyckte att Linköping var en besvikelse var det ändå de som kändes som dagens lilla vinnare.

Olivia Schough

Olivia Schough

Bakom de två topplagen har Eskilstuna börjat rada upp segrar. 4–1-viktorian i Örebro var Uniteds fjärde raka. Glädjande för laget var även att Olivia Schough fick göra sina två första mål för säsongen.

I botten har Kristianstad och Umeå det fortsatt väldigt jobbigt. Jag kollade en halvlek av Kristianstad–Piteå. I den var KDFF det bättre laget, men det var Piteå som gjorde halvlekens enda mål. Skall Kristianstad hålla sig kvar håller det inte att alla bra målchanser avslutas med skott utanför. För bottenlagen väntar riktigt viktiga matcher efter landslagsuppehållet; Kvarnsveden–Umeå och Djurgården–Kristianstad.

Slutligen en kort koll av vad som hände i de stora ligorna utanför Europa. I USA:s NWSL spelades en av alla de omgångar där de amerikanska landslagsspelarna saknades. Det gjorde att Portland–Seattle inte blev så rolig som jag hade hoppats. Att det blev 0–0 gjorde inte saken roligare.

Riktigt roligt med den där matchen var publiksiffran. Trots att massor av stjärnor saknades kom hela 18 114 för att se matchen – en vansinnigt bra siffra.

De amerikanska landslagsspelarna förbereder sig för övrigt för dubbellandskamper mot Japan. Just Japan kommer till Kalmar den 21 juli för Sveriges OS-genrep.

I den japanska ligan, Nadeshiko League, har NTV Beleza kopplat greppet om slutsegern i grundserien. I helgen vann man med 5–0 borta mot Aya Miyama:s Yunogo Belle. Där gjorde Mina Tanaka tre av målen. Beleza leder nu med fyra poäng före skrällaget, nykomlingen Parceiro Nagano. Fast den japanska ligan avgörs ju dock inte på våren, utan avgörandet sker på hösten där de sex bästa lagen går vidare till en mästerskapsserie.

När det gäller det japanska landslaget missade det ju OS. Efter kvalfiaskot har man bytt förbundskapten till Asako Takakura. Hon har direkt påbörjat en generationsväxling. Förbundskapten Takakura berättar lite om det här.

I truppen till USA-matcherna saknas tio av de spelare som var med i OS-kvalet. Bland annat följande spelare från startelvan i VM-finalen i fjol: Ayumi Kaihori (slutat), Aya Sameshima, Azusa Iwashimizu, Nahomi Kawasumi och Shinobu Ohno.

Aya Miyama vandrar av

Aya Miyama

Dessutom valde Aya Miyama själv att stryka sig på grund av bristfällig form. Den tidigare lagkaptenen tyckte alltså inte att hon är bra nog för tillfället. Anmärkningsvärt. Och ett tydligt tecken på att en av Takakuras allra viktigaste uppgifter blir att bygga upp självförtroendet i laget igen.

6 thoughts on “Inför Polenmatchen, damallsvensk seriefinal och lite Japan

  1. Du glömde nämna att det krävdes en filmning för att Rosengård skulle göra mål…Med tanke på att Rosengård har dubbelt så stor omsättning som LFC så borde de leverera mer. Om jag varit Rosengårdare hade jag varit grymt besviken.

    • Håller med så långt att jag tycker att Rosengårds straff kändes ganska billig. Däremot tycker jag inte att reprisbilderna är så bra att man kan slå fast att den var feldömd. Det är möjligt att det är en filmning eller förstärkning, men det tycker jag inte att man kan slå fast. Som jag ser det får Andonova en ganska klumpig tackling i ryggen. Det är inte speciellt hårt, men huvudfrågan här är ju inte hårdheten utan om det skulle bli frispark ute på planen. Och det tror jag faktiskt att Andonova hade fått av ganska många domare.

  2. Polen har visst en Marta – Marta Mika, försvarare, som nog inte kommer göra livet surt för Jonna Andersson men ändå…😉

    Intressant om Japan men la inte Kaihori av efter VM förra året? Att man petar Ohno kan jag förstå, men de andra tre? Nåväl, det är ju tre år till nästa gång de spelar mot mästerskap mot världseliten igen, och dessutom är det bara träningsmatcher. Ska bli intressant att se hur de ställer upp mot Sverige!

    Angående Sverige tänkte jag på en lustig (eller kanske mindre lustig) sak. Ingen svensk anfallare är en av Skandinaviens tre bästa just nu (eller för ett par månader sen), varken Schelin, Blackstenius eller någon annan rår på Harder, Hegerberg och (förvisso nu skadade) Hansen. Det tål att funderas över för Skandinaviens bästa landslag, vi får hoppas att Blackstenius är där snart för det känns trots allt som att hon är den svenska anfallare med störst potential.

    • Det stämmer förstås att Kaihori inte är petad utan att hon har lagt av.

      Intressant spaning om nordiska forwards. Jag skulle nog också sätta isländska Dagny Brynjarsdottir före bästa svenska forward. En nordisk allstar-elva skulle har rätt många svenska, defensiva spelare. Men offensivt hade inte våra spelare fått mycket speltid.

  3. Enligt Alva Nilssons twitter så erkände Andonova mer eller mindre att hon filmade vid straffen, hon filmade dessutom vid flera tillfällen under matchen och det är precis som med Bachmann är det tråkigt att så bra spelare ska nedlåta sig till ett sånt beteende. Enligt Alva borde också LFC haft en straff för en hands i FCR:s straffområde men det såg jag inte själv.

    Jonna Andersson hade det tufft när Marta kom i fart 1 mot 1 men det har resten av världens backar också, Marta var bättre än jag sett henne på flera år och precis som du säger bäst på plan. I LFC tyckte jag Cajsa Andersson gjorde en kanonmatch där hon framförallt agerade väldigt bra på de 8 hörnor FCR hade men också kändes lugn i övrigt.

    Visst hade FCR mer boll och då särskilt första 45 men jag tycker ändå inte de skapade så många klara målchanser utöver Nilssons öppna läge vid straffpunkten där hon förstås borde gjort mål. Det var ju också tydligt att LFC visade för stor respekt i 1:a halvlek men det blev mycket bättre efter paus när man fick in Gajhede på mittfältet och vågade anfalla lite mer.

    Allt som allt tycker jag faktiskt inte 1-1 kändes helt orättvist även om förstås var LFC som var mest nöjda med resultatet. Utöver att man nu har hemmafördel mot Rosengård så har man också fördelen av att redan slagit Eskilstuna på bortaplan medan Rosengård ska möta dom på Tunavallen omgång 10.

    • Kollade Alvas twitter, och Andonovas ”erkännande” går ju att tolka på olika sätt.

      När det gäller den straff LFC kunde ha fått, vill jag minnas att jag spontant reagerade: ”var inte det där hands?”. Men reprisen visade ganska tydligt att bollen träffade i höften – och inte på handen.

      Annars håller jag med om att LFC fick bra kontroll i den andra halvleken. I den första däremot kändes det farligt ganska ofta. Rosengård hade ju också 7–2 i avslut i den halvleken. Siffrorna 8–0 i hörnor över hela matchen är ju faktiskt också rätt talande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s