Tankar kring det bolltrygga landslaget

I morgon klockan 14.00 håller förbundskapten Pia Sundhage presskonferens för att presentera truppen till de båda VM-kvalkamperna borta mot Bosnien-Hercegovina och hemma mot Färöarna.

Det handlar om två väldigt lätta matcher. Matcher som Sverige kommer att vinna, och där vi totalt bör göra minst tio mål.

Det blir intressant att se hur Sundhage formerar sin trupp inför matcherna. Till Polenmötet senast gjorde hon bara ett par små förändringar jämfört med EM. Det tyckte jag var helt rätt tänkt. Men nu är motståndet så väldigt mycket sämre att det går att testa mer.

Sundhage har ju pratat om att hon vill bygga ett bolltryggt landslag till VM 2015. Försvarsspelet skall fortsatt bygga på duellspel, medan anfallsspelet skall innehålla fler långa anfall. Spelsystemet skall kunna varieras mellan ett traditionellt 4-4-2 och ett 4-1-3-2.

Jag har hela tiden ställt mig frågande till landslagets försvarsspel under Sundhage. Och jag måste säga att jag är högst tveksam till om duellspel är rätt väg att gå när man förbereder sig för ett mästerskap på konstgräs. Det är ju ofta så att det blir färre dueller på konstgräs.
Det finns säkert anledning att återkomma till defensiven. Det här långa inlägget skall dock fortsättningsvis handla om vilka spelare som passar bäst i det bolltrygga landslaget.

Just de glasögonen hade jag på mig när jag såg om Polenmatchen.

Som ni säkert minns var resultatet (2–0) helt ok – det viktigaste i tävlingsmatcher är ju att vinna. Spelet var däremot inte alls bra. Den första halvleken var rent usel på många fötter, medan den andra totalt sett var okej.

Slutsatsen var att Sundhage nog får hålla i ganska många fler lektioner om hur man bäst får hål på ett igelkottsförsvar.

En väg är ju att mata in inlägg mot nickstarka forwards. Eftersom vi inte har några sådana får vi välja andra vägar. Och då är passnings- och bollskicklighet två väldigt viktiga faktorer. På den fronten finns det brister i vår backlinje.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Mot Polen fick Jessica Samuelsson mycket beröm för sin insats som högerback. Det var välförtjänt beröm. Fast man bör ha i åtanke att hon oftast var helt oattackerad, och hade hur mycket tid som helst på sig med bollen. Och sett till det så gjorde hon inte mycket mer än vad man kan kräva av en ytterback i ett av världens tio bästa landslag.
När jag såg om matchen studerade jag Samuelsson extra noga. Fysiken har hon, och hon är på rätt väg när det gäller sitt passningsspel. Men det är ändå väldigt mycket jobb kvar innan hon är en internationell toppspelare på ytterbacksposition.

Sara Thunebro är ett pålitligt kort på vänsterbacken. Men trots att hon har väldigt bra tillslag med båda fötterna har jag varit lite besviken på hennes passningsspel i år. Jag tycker att hon borde kunna ha betydligt bättre precision i sina uppspel.

Sundhage har ju lanserat Antonia Göransson som ny vänsterback. Jag tycker att det är en intressant tanke. Jag gissar att Sundhage har tanken att ställa upp vårt landslag som hon ofta ställde upp USA:s. Alltså en kant med en mer defensiv back bakom en hyperoffensiv yttermittfältare. Och en kant med en mer bollvårdande yttermittfältare framför en hyperoffensiv back.

Göransson skulle kunna bli den ytterbacken. Hon har en bra vänsterfot, och är svårstoppad när hon kommer med fart. Frågan är om spelintelligensen räcker till.

Skulle inte försöket med Göransson lyckas så tjatar jag om Elin Rubensson. Jag tror inte att hon kommer att bli en forward av landslagsklass. Men jag tror att hon kan bli en fantastisk back – eller yttermittfältare. Hon är smart, snabb och bolltrygg.

När det gäller mittbackarna är förstås Nilla Fischer en av de bolltrygga och passningsskickliga spelarna att bygga det här laget kring. Men jag har svårt att släppa tanken på att ha henne på mittfältet. Hon är ju den spelare man helst vill ha i straffområdet när inläggen slås in.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Vi får nog dock räkna med att Fischer blir kvar i mittförsvaret. Och att den stora frågan är vem som skall placeras bredvid henne. Frågan är om inte Charlotte Rohlin:s dagar i landslaget är räknade. Hon är väldigt långt ifrån den nivå hon höll under VM 2011. Känslan är att hon under sin långa skadefrånvaro både har tappat i snabbhet och i passningsskicklighet. Kanske kan hon jobba sig tillbaka. Kanske inte.

Jag tippar dock att Emma Berglund tar platsen bredvid Fischer när hon kommer tillbaka efter sitt långa skadeuppehåll. Berglund är både snabb och bolltrygg, och dessutom åtta år yngre än Rohlin.

På mittfältet tycker jag att Caroline Seger bör vara självklar i rollen som den defensiva innermittfältaren i 4-1-3-2-systemet. Seger är vår mest bolltrygga spelare, och hon är även passningsskicklig. Hon borde således vara som gjord för rollen. Jag kan kanske tycka att hon spelar med för små marginaler ibland för den här rollen. Men det bör gå att slipa bort.

Caroline Seger

Caroline Seger

Jag vill minnas att Lilie Persson sa i samband med Polenmatchen att hon inte ville att Seger skulle bli en ny Tobias Linderoth. Jag undrade spontant: varför inte?

Linderoth var ryggraden i ett väldigt starkt svenskt herrlandslag. Det är en spelartyp som Erik Hamrén riktigt skriker efter.
Och som sagt, Seger borde kunna bli en bra Linderoth. Det är just i den defensiva rollen hon bör spela. Jag anser nämligen att hon är en för dålig poängspelare för den mer offensiva rollen. Seger tänker nämligen nästan aldrig två moment framåt, och har inte blick nog att öppna ett motståndarförsvar.

I den offensiva rollen är Marie Hammarström just nu det bästa alternativet. Hon ser ganska ofta lite trög och sävlig ut i spelstilen. Men hon är en poängspelare. Hon slår betydligt fler genomskärare än Seger. Och Hammarström är ofta väldigt bra när hon får läget. Mot Polen var hennes avslut på uppstuds i första halvlek verkligen högklassigt. Synd bara att en polsk försvarare stod precis i bollbanan, och lyckades nicka undan projektilen.

Therese Sjögran

Therese Sjögran

På kanterna söker alltså Sundhage troligen en bollhållare och en snabb djupledslöpare. Bollhållaren lär vara Therese Sjögran ett tag till. Jag var frågande till att hon kom med i EM-truppen. Men det var bara att applådera uttagningen. För med facit på hand borde Sjögran ha fått än mer speltid än hon fick. Och från EM och framåt har hon varit lysande på sin kant. Visst är hon ålderstigen. Men jag tror absolut att Sjögran kan hålla i två år till. Och jag tycker att det är självklart att hon skall spela så länge ingen petar henne.

För tillfället finns det inte så många klockrena alternativ i den här rollen. På sikt är nämnda Elin Rubensson kanske ett. Ett annat intressant alternativ är Louise Fors. Med henne hade vi fått in ytterligare ett riktigt vasst vapen vid fasta situationer. Kanske kan även Johanna Almgren komma tillbaka igen efter sin knäskada. Fast vågar man ens hoppas på det?

På den andra kanten skall vi alltså ha en riktigt snabb spelare. Här är det klar fördel Josefine Öqvist. Hon gjorde ett utmärkt EM – och blev ju något överraskande till och med uttagen i Allstarlaget.

Alternativen här är för tillfället Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och kanske även Antonia Göransson. Schough har varit en positiv överraskning sedan hon fick Sundhages förtroende. Jag tycker att Falkenbergstjejen snart borde få en rejäl chans i startelvan.
Däremot är jag frågande till Jakobsson och Konradsson. När det gäller Umeåspelaren är jag tveksam till hennes arbetskapacitet. När det gäller Jakobsson är det speluppfattning och bollbehandling som väcker frågor.

För två år sedan var jag övertygad om att det bara var en tidsfråga innan Jakobsson skulle vara en given landslagsforward. Sedan dess har jag bara blivit mer och mer frågande. Och insatsen mot Polen var rent usel. Jakobsson har snabbheten. Men hon slog knappt en passning till rätt adress. Och mot en snabb back blev hon ett lätt offer. För Jakobsson slår oftast bara bollen rakt fram och försöker springa ifrån sin motståndare.

Jag vet att Jakobsson har haft 1,5 struliga år bakom sig. Om hon bygger upp självförtroendet igen, och jobbar stenhårt med sitt passningsspel, så kanske hon kan komma tillbaka till hög landslagsklass igen. I nuläget tycker jag däremot att vi har yngre, mer intressanta spelare som borde gå före.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Jakobsson och Schough är ju även tänkbara som forwards. Där är ju dock Kosovare Asllani och Lotta Schelin just nu Sundhages givna förstaval. Överhuvud taget har Sundhages anfallsspel i stort byggt på snabbhet. Något som är oerhört vasst när man leder, och får utrymme till kontringar. Men snabbhet är sällan effektivt mot samlade försvar.

Mitt inlägg med statistik över att våra forwards sällan avgör tävlingslandskamper väckte som väntat känslor hos er läsare. Siffrorna hör ihop med avsaknaden av en powerforward. För med nickstarka spelare i straffområdet är det betydligt lättare att slå hål på samlade försvar.
Exempelvis var det inte våra forwards som bröt dödläget någon gång under EM. I stället fick vi hål på motståndarna genom två fasta situationer, ett distansskott och ett självmål.

På forwardssidan har alltså förbundskapten Sundhage en del att fundera över. Det räcker ju inte med snabbhet för att slå hål på välorganiserade motståndare. Det krävs smarta löpningar för laget, löpningar som flyttar motståndarnas backar både i sid- och djupled. Mot Polen noterade jag att våra forwards – Schelin och Öqvist – jobbade väldigt dåligt mot det låga, polska försvaret.

De sprang för lite i sidled, och blev ofta stillastående, vilket gjorde att de var lättmarkerade. Följden blev att våra forwards ofta var steget efter sina backar.

Jag minns att den gamle skyttekungen Gary Lineker en gång i tiden fick frågan om hemligheten bakom varför han så ofta gjorde enkla mål i straffområdet.

”När jag ser att ett inlägg är på gång ser jag till att sätta hög fart in på en tom yta. Om bollen kommer dit säger ni experter att jag bara gör enkla mål. Om bollen inte kommer säger ni att jag alltid är på fel ställe…”

Att vara på rätt ställe handlar alltså både om känsla och om tur. Man måste chansa lite. Ligger man däremot ett steg bakom sin back gör man inga mål. Det gjorde exempelvis Lotta Schelin väldigt många gånger mot Polen. Hon såg ofta lite vilsen och tvekande ut. Med mer bestämdhet i straffområdet, och fler v-löpningar hade vår skyttedrottning gjort ännu fler mål.

I ämnet noterade jag hur norska stjärnskottet Ada Hegerberg gjorde som Lineker under EM. Hegerberg såg till att vara först in på en yta. Hon gjorde inga mål på det i EM, men räkna med att norskan kommer att göra många ”enkla” mål framöver…

Lotta Schelin gör ofta bra löpningar mot första stolpen i anfallens förstaskede, vilka har lett till mängder av mål. Men kommer inte bollen i skede ett känns hon vilsen. Mot Polen överglänstes Schelin av Öqvist, som faktiskt sprang både mer och bättre. Men det är Schelin som är vårt affischnamn, och vår bästa målskytt. Jag tycker att hon är given i startelvan. Men hon har snabbheten och tekniken för att kunna göra ännu fler mål. Förbundskapten Sundhage har sagt att Schelin borde titta på hur Olivia Schough löper. Förhoppningsvis kan Sundhage lära Schelin att springa smartare. Då blir Lyonstjärnan ännu bättre.

Mot Polen var alltså inte Asllani med. Hon är vår mest bolltrygga och smarta forward, och borde passa mot den typ av handbollsförsvar som Polen ställde upp. Och som garanterat även Bosnien och Färöarna kommer att använda sig av. Asllani har tveklöst gjort sig förtjänt av platsen bredvid Schelin. Fast jag vill se fler mål från PSG-proffset. Framför allt fler poänggivande mål. För sådana gör hon väldigt, väldigt sällan i gulblått.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Bakom Schelin/Asllani finns alltså nämnda Öqvist, Jakobsson och Schough. Dessutom gav Sundhage lite speltid till Jenny Hjohlman i Polenmatchen. Hon är duktig, men jag ser henne inte som en landslagsspelare. Hjohlman har gjort fem spelmål i damallsvenskan. Jag har tjatat om Hjohlmans anfallspartner Lina Hurtig, och fortsätter göra det. 18-åringen har gjort dubbelt så många spelmål i damallsvenskan som Hjohlman. Hurtig är smart a la Asllani, men mer nickstark. Förhoppningsvis finns hon med i morgondagens A-landslagstrupp.

Kanske kan även Marija Banusic få en ny chans. Kristianstadstalangen var uttagen till Polensamlingen, men fick lämna återbud på grund av skada. Nu spelade hon 45 minuter mot Jitex senast, och det är ju drygt två veckor till nästa samling.

13 thoughts on “Tankar kring det bolltrygga landslaget

  1. Bolltrygghet är ju en klar bristvara i Damernas lag och på sikt är det ju en massa spelare som måste bytas ut till den ”nya” stilen,Att vara bolltrygg betyder ju att nman skall klara av att hantera boll i ett tempo på världsnivå, Samuelsson/Rohlin och Thunebro ,är ju alla på väg ut , samuelsson med rätt dålig teknik och de andra två pga ålder! Offensivt är det ju bara Seger /Schelin/Asslani och Sjögran som kan klara denna bolltrygghet, jag tror att det kommer helt nya spelare in i landslaget , många inte ens nämda i din analys från ovan ! Lina Hurtig är väl en av dom trots allt då hon är dutig på allt som ledningen vill, Schough/jakobsson/Konradsson/Hjolman/Öqvist/ kommer säkert få svårt om Pia vågar stå för sina nya planer !

  2. Vill bra positivt säga att vi har flera av våra yngre spelare, som Jakobsson, Göransson, Rubensson m.fl. som kan användas på flera positioner. Jakobsson är ju egentligen toppforward och Göransson är ju användbar definsivt och offensivt på båda kanterna. Det viktigaste är att de spelare som oavsett ålder inte kan bli ännu en nivå bättre till 2015 måste övervägas att minst bänkas under VM-kvalet.

    Jag är tyvärr inte säker på att Rohlin, Thunebro, Marie Hammarström, Öqvist komemr att bli ännu bättre. jag passar på Sjögran för hon har en speluppfattning och bollkänsla som få.

  3. Jag tror att dom flesta spelare som är aktuella som landslagsspelare, är trygga i sin position, , att byta centralt eller kant må vara hänt , men att som forward plötsligt omskolas som back ?? Att Göransson skulle vara en bättre back än Magdalena Eriksson i LFC tror jag inte ett dugg på ! Spelare som är användbara på flera platser låter som spelare som inte är tillräckligt bra på sina naturliga platser…i mina öron

  4. Vill bara skriva att spelare som exempelvis Göransson, som är både höger och vänster, och som är användbar på flera positioner är en tillgång i modern fotbollstaktik, att hävda att en spelare bara ska kunna hantera en position känns minst sagt gammaldags

    • Bara i finallagen finns det faktiskt ganska många spelare som kan spela på fler än en position på ett utmärkt sätt. I Wolfsburg spelade den centrala mittfältaren Lena Goessling ofta mittback i fjol. Forwarden Alexandra Popp var vänsterback i finalen mot Lyon, och yttermittfältaren Zsanett Jakabfi spelade centralt i finalen. Hos Lyon varierar Lara Dickenmann mellan att spela vänsterback och yttermittfältare. Och Louisa Necib flyttas runt mellan en mängd olika mittfältsroller.

      Kollar du herrarnas bästa lag, Bayern München, så spelar deras vänsterback David Alaba offensiv, central mittfältare i Österrikes landslag.

  5. en back är en back, en mittfältare är en mittfältare och en forward är en forward, frågan var ju om Göransson är en bättre framtida back än Magdalena Eriksson, Göransson är en typisk ”svensk” spelare som har snabbhet utan en god teknik, det lyste igenom i EM, Och jag var otydlig i min fråga gällande Champions Leauge den avsåg herrarna, Då jag inte har någon som helst koll på damernas dito, naturligtvis skall en bra spelare kunna inta en annan position i en match, för att ändra måste man ha mod , har man inte det så lyckas man inte heller,Trygghet verkar vara det som gäller i landslaget, Pia fick 9 månader på sig att forma ett nytt landslag ,men misslyckades, arrangemanget var lyckat men inte lagets insats,samma spelare har åtskilliga gånger visat att dom inte håller internationell toppnivå, ändå är dom kvar`? Nu kvalar vi till VM och vilka kallas till dtta, jo samma spelare som inte lyckades i ett EM skall nu klara ett VM, Tyskland som visserligen genom skador var tvungna att spela med yngre spelare vann EM, trygghet skall man ha privat inte i ett landslag, där skall det vara konkurrans hela tiden, Utveckling och man går framåt , Stagnerar man stannar man, att börja göra om spelare är ett säkert tecken på stagnation

    • I damernas värld, så är väl Kelly O’Hara från amerikanska landslaget en back som omskolats från att ha varit en forward. Det har ju visat sig funka alldeles utmärkt.

      Att Sundhage behåller samma gamla spelare kan ju jämföras med herrarna. Misslyckades herrlandslaget i senaste EM? 2 förluster och en vinst. Finns samma spelare kvar? Hamrén har ju fått lite problem bla i backlinjen, och fått testa sig fram, mer än han tänkt sig. Annars så finns ju kärnan (och det är en stor kärna) av samma gamla spelare som funnits där sedan flertalet år tillbaka. De ”nya” spelarna är väl, Bengtsson, Ekdal, Nilsson, Zengin och Durmaz. Finns säkert en eller annan till, men du förstår poängen. I damlandslaget så finns de nya namnen ”Schough, Hjolman, Banusic, Magnusson, Ilestedt och Folkesson, som inte figurerade hos Dennerby. Ibland så kanske 1-3 namn ersätts mellan samlingarna, men annars så är det ju samma gamla visa. Inget lag tar bara och sparkar ut halva startelvan och ersätter dem med helt nya.

      Tysklands förbundskapten Silvia Neid, tvingades som du själv påpekar att ta med ett par internationellt oerfarna spelare. Dock så spelar ju alla dessa så vitt jag kommer ihåg som ordinarie i sina respektive klubblag. Tyska ligan är ju dessutom lite bättre än den svenska, och där finns det mer unga med erfarenhet än i Sverige. Dessutom har de ju en större pol, att plocka ur. Skulle inte alla dessa äldre trotjänare vara skadade, så kan du ge dig tusan på att hon valt dem framför vissa av de ”nya” uppstickarna.

      Sist och inte minst. Bortser man från Seger och Asslani, så är nog Göransson den mest tekniska fotbollspelaren vi har i damlandslaget. Det som ibland talar emot henne, är att hon ibland tenderar att försöka komma förbi sin motståndare på ett snyggt sätt, istället för att bara dra henne, vilket bla Lotta Schelin gör tämligen bra.

  6. Nja, personligen har jag KDFF som mitt favoritlag men det innebär inte att jag tycker att alla i KDFF är bäst för landslaget, tycker kanske vår vän i Linköping är lite enögd. Tack för stödet, ett lag som ska kunna variera spelmetod behöver kompletta spelare, är det något som ska nedprioriteras är det tydligt enbenta och långsamma, och det finns det tyvärr några stycken i truppen.

    Heja Sverige, och heja Linköping men ni ska nog inte ta över hela andslagstruppen trots allt

  7. Det är lite kul att bosse blev ‘anklagad’ för att vara LFC-supporter då han framhöll EN LFC-spelare (Magda Ericsson) och ville få bort två (Samuelsson och Rohlin). Jag börjar tro att LFC:s framgång med ett ungt talangfullt och mestadels svenskt lag har skapat lite klassisk avundsjuka hos en del fans till andra lag. I dagsläget har alltså LFC två spelare i *startelvan* och noll spelare på bänken … är det verkligen omotiverat många från det tredje bästa laget i Damallsvenskan.

    Jag är ju då LFC-supporter och tycker därför förstås att två spelare i landslagstruppen är på tok för få😉 Jag är liksom bosse inne på att Magda Ericsson borde testas som vänsterback innan man börjar krångla till det med Göransson, jag är nämligen helt övertygad om att hon skulle klara denna uppgift på ett mycket bra sätt.

    Förutom Magda Ericsson så skulle jag gärna vilja se Stina B prövas i landslaget då jag tycker hon är väl så bra som de övriga ‘snabba’ anfallsalternativen vi har i truppen idag. Nu är hon ju emellertid en av de viktigaste spelarna i F19-landslaget tillsammans med Hurtig och med tanke på att deras sammarbete efter vad jag hört varit så bländande kanske det är bättre de får fortsätta utveckla sitt samspel där för framtiden istället. Vem vet, det kanske är nästa Ljungberg/Svensson-par vi ser i dagens F19-landslag ?

    Vad gäller Samuelsson så håller jag med bloggaren men undrar ändå om det faktum att hon inte är en ‘världsspelare’ på sin position skulle utgöra ett hinder för fortsatt spel i landslaget för mig veterligen är ingen av de hon konkurrerar med någon ‘världsspelare’ heller ?

    Jag tror också tyvärr att bloggaren har rätt angående Rohlin för även om jag tycker hon sett bättre ut under de senaste hemmamatcherna jag sett så har hon tappat lite i snabbhet och hon blir ju inte yngre så att säga. Därför är det bättre att satsa på Berglund som är en riktigt bra mittback.

    • Jag tycker att Samuelsson är bästa alternativet som högerback just nu. Och jag hoppas att vi har två världsbackar på kanterna i VM 2015. För det krävs nog om vi skall kunna ta kampen med USA, Japan, Kanada, Tyskland och Frankrike.

      Den ena världsbacken skulle kunna vara Samuelsson, om hon utvecklar sin boll- och passningsskicklighet. Gör hon inte det tycker jag att Sundhage skall söka nya vägar. Göransson är ett intressant test. Magdalena Ericsson ett annat. Jag har för länge sedan även fört fram Fridolina Rolfö som en tänkbar vänsterback. Det blir intressant att se hur hon utvecklas när hon kommer till ett lag på tabellens övre halva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s