Historisk Fischer fick höja pokalen

För några timmar sedan blev Nilla Fischer som lagkapten för Wolfsburg första utländska spelare någonsin att lyfta pokalen efter den tyska cupfinalen. Det är således läge att skicka ett stort grattis till en historisk svensk.

Ett effektivt Wolfsburg vann mot Potsdam med klara 3–0. Fischer slog långbollen som ledde till 1–0, men matchens drottning hette utan tvekan Martina Müller. I sin karriärs näst sista tävlingsmatch gjorde forwarden 1–0 och 2–0 på egen hand och sedan spelade hon fram Alexandra Popp till 3–0.

Drygt 19000 åskådare var på plats i Köln för att se matchen. Fantastiskt. Som jämförelse kan nämnas att de 19 matcherna som spelats hittills i damallsvenskan tillsammans har lockat 13007 åskådare.

Potsdam saknade bärande spelare som bland annat Lisa Evans och Pauline Bremer och man saknade även den tyngd och effektivitet som Wolfsburg har. Faktum är att den forna storklubben Potsdam numera saknar väldigt mycket av det som Wolfsburg har.

Faktum är också att ordningen i Damfotbollseuropa har skrivits om på bara ett par års tid. Om Wolfsburg och Bayern München lägger beslag på de två första platserna i Frauen-Bundesliga nästa helg och PSG vinner Champions League veckan efter är förändringen av bilden total.

Jag menar förstås om utvecklingen inom europeisk damfotboll som har gått från dominans av klassiska damfotbollsklubbar som FFC Frankfurt, FFC Turbine Potsdam, FCR 2001 Duisburg och Umeå IK till att nu domineras av klassiska storklubbar inom herrfotbollen – klubbar utan publikstöd för sina damlag och utan tradition men med stora kassakistor.

I Tyskland är det just Wolfsburg och Bayern München som är de herrklubbar som pumpar in pengar i sina damlag och som håller på att konkurrera ut de klassiska damfotbollsklubbarna. Duisburg har redan fått kapitulera av ekonomiska skäl. Frankfurt och Potsdam hänger fortfarande med hyfsat, men tappar ändå mark mot de två stora för varje år.

I Frankrike har herrklubbarna Lyon och PSG gjort att klassiska damfotbollsklubben Juvisy numera bara är distanserad trea. Och utvecklingen att herrarnas storklubbar nere på kontinenten lägger allt mer pengar på sina damlag är förstås väldigt bra för damfotbollens utveckling i stort. För det ger ju fler kvinnor chansen att tjäna spela fotboll som proffs.
Samtidigt gör den att vi i Sverige kommer att få allt svårare att hävda oss i Europaspelet framöver. Våra toppspelare tjänar bättre nere på kontinenten än hemma och flyr vår toppserie. Behåller Rosengård sin trupp kommer de att kunna hota någon säsong till. Men över tid ligger framtiden i penningstarka klubbar som Bayern, PSG och så vidare.

En orsak till att jag tänkt de här tankegångarna är det här uppgivna blogginlägget från en Potsdamsupporter. Det är högst läsvärt och tänkvärt. Han tar sin grund i att Potsdam och Frankfurt är de enda Frauen-Bundesligaklubbarna som har en trogen publik som följer lagen både i hemma- och bortamatcher.

Båda lagen har starka klubbledningar som brinner för damfotbollen och som byggt upp klubbarnas starka verksamhet under tiotals år. Men mot utvecklingen är de chanslösa.

Jaja. Det var en liten fundering om utvecklingen inom europeisk klubbfotboll så här den 1 maj.

Slutligen några ord om dagens damallsvenska match. Precis som tyska cupfinalen avgjordes Örebro–Mallbacken på en straff där förseelsen startade utanför straffområdet, men avslutades innanför. Eftersom det skall dömas straff om någon del av förseelsen sker inne i straffområdet bedömer jag att både Wolfsburgs straff till 2–0 och Örebros till 2–1 var korrekt dömda.

När det gäller Kif Örebro var laget trots 2–1-segern en enda stor besvikelse. Jag ställer högre krav på en klubb som skall spela i Champions League till hösten. Inte minst saknade Närkelaget både kraft och kreativitet på mittfältet. I premiären imponerades jag av Michelle De Jongh. I dag var hon tyvärr väldigt blek, liksom huvuddelen av sina lagkamrater.

Faktum var att jag hittade fler positiva saker hos Mallbacken, det trots att Örebro hade spelövertag mest hela tiden och dominerade bollinnehavet stort. Gästernas mittbackar Frida Broström och Eilish McSorley gjorde exempelvis en kanonmatch. McSorley är en sådan där småful spelare som älskas av sina egna supportrar men hatas av alla andra.

Mimmi Larsson

Mimmi Larsson

Framför allt har Mallbacken Mimmi Larsson, en forward som har kapacitet att göra saker på egen hand. Jag tyckte om Larsson redan för två år sedan, men sedan dess har hon gått från lovande till att bli en riktig toppspelare. Det blir spännande att följa henne under säsongen.

Förra omgången var Jennifer Falk och Sarah Bergman hjältinnor när Mallbacken besegrade AIK. I dag var det just de två som förstörde dagen för laget. Falk gjorde ett grovt misstag vid 1–1-målet, ett misstag som tog Örebro in i matchen. Och Bergman drog på sig den vansinnigt onödiga straff som Sanna Talonen elegant förvaltade till 2–1.

Homare Sawa klar för nytt VM

Homare Sawa på väg av

Homare Sawa

Nu på morgonen svensk tid har Norio Sasaki presenterat Japans 23 spelare stora VM-trupp. Frågan på förhand har varit om den stora guldhjältinnan från 2011, Homare Sawa skulle komma med.

Svaret blev ett tydligt JA. Visst är Sawa med.

Hon har ju spelat varje VM sedan 1995 och hon bar Japans Nadeshiko till VM-guldet 2011. Vi minns väl alla klackskarven i slutskedet av finalens förlängning, den skarv som betydde 2–2 och straffläggning:

Sawa har inte varit uttagen i Sasakis landslag på nästan ett helt år. Hennes senaste match för Nadeshiko var finalen i Asiatiska mästerskapen den 25 maj i fjol.

I vintras förklarade 36-åringen att hon inte alls funderade på att sluta utan hade sina tankar på sommarens VM-slutspel. Där och då blev jag övertygad om att bara en skada skulle kunna stoppa henne från att komma med till Kanada. För även om hon bara skulle spela några få minuter av mästerskapet blir hon viktig för Japans lag som symbol och ledare.

Men att Sasaki har låtit henne stå över Algarve och andra träningslandskamper har gjort många japanska supportrar oroliga. För en kort stund sedan släppte alltså den oron. Nu kan Sawa bli den första spelare någonsin att spela i sex raka VM-slutspel – det har varken någon man eller kvinna gjort tidigare.

Här är ett klipp från presskonferensen. Exakt sju minuter in i klippet börjar Sasaki läsa upp vilka spelare som är uttagna. Lyssna på ljudet från kamerorna i bakgrunden, och lyssna på hur det smattrar till efter 8.28 när han läser upp nummer 10 Sawa, Homare.

Det verkar förresten ha varit en rätt imponerande medienärvaro…

De tre minuter i klippet där Sasaki presenterar sin trupp kan för övrigt användas av de tv- och radiokommentatorer och -experter som skall jobba på VM för att få rätt uttal på de japanska spelarna. Klart är att vi betonar fel i nästan alla namn och jag hade exempelvis inte ens kunnat gissat hur man korrekt säger Kana Kitahara:s namn.

Här är hela Japans trupp:

Målvakter:
1. Miho Fukumoto (Okayama Yunogo Belle), 18. Ayumi Kaihori (Inac Kobe Leonessa) och 21. Erina Yamane (JEF United).

Backar:
2. Yukari Kinga och 5. Aya Sameshima (Inac Kobe Leonessa), 3. Azusa Iwashimizu och 19. Saori Ariyoshi (NTV Beleza), 4. Saki Kumagai (Lyon, Frankrike), 12. Megumi Kamionobe och 23. Kana Kitahara (Albirex Niigata) samt 20. Yuri Kawamura (Vegalta Sendai).

Mittfältare:
6. Mizuho Sakaguchi (NTV Beleza), 7. Kozue Ando (FFC Frankfurt, Tyskland), 8. Aya Miyama (Okayama Yunogo Belle), 9. Nahomi Kawasumi, 10. Homare Sawa och 14 Asuna Tanaka (Inac Kobe Leonessa), 13. Rumi Utsugi (Montpellier, Frankrike) och 22. Asano Nagasato (Turbine Potsdam, Tyskland).

Forwards:
11. Shinobu Ohno (Inac Kobe Leonessa), 15. Yuika Sugasawa (JEF United), 16. Mana Iwabuchi (Bayern München, Tyskland) och 17. Yuki Ogimi (VfL Wolfsburg, Tyskland).

Det innebär alltså en trupp med 17 hemmabaserade spelare, plus två Frankrikeproffs och en spelare vardera från de fyra stora tyska klubbarna. Det är även en mycket rutinerad och meriterad trupp. Hela 17 av de 23 spelarna ingick även i guldtruppen 2011.
Trots att Sasaki har testat rejält de senaste åren och experimenterat med en mängd yngre spelare i olika turneringar har han alltså till slut valt att satsa på de beprövade korten.

Det om Japan för nu. Men när land efter land nu presenterar sina VM-trupper känner man ju ofrånkomligen att mästerskapet börjar smyga sig riktigt nära. Ytterligare ett tecken på det är att Fifa nu presenterat den tv-signatur som skall inleda alla VM-sändningar världen över. Den ser du på det här klippet:

Visst får man sköna VM-vibbar av att titta på klippet? Det enda man funderar över är varför Josefine Öqvist är med? Borde inte Fifa ha koll på att hon har slutat och istället valt någon aktiv spelare?

Ett land. Ett lag. 23 historier.

I går lade USA upp 23 tv-klipp med sina VM-spelare där de berättar om sin bakgrund. De kallar serien One Nation. One Team. 23 Stories.

Det handlar om cirka två minuter långa klipp där spelarna berättar om hur de hamnat där de gjort och hur de ser på sina roller i VM. Det är dessutom utmärkt marknadsföring av spelarna och laget.

Får vi se något liknande från den svenska truppen?

Det är alltså 23 klipp. Här är några exempel, först klippet med Christen Press där hon pratar om hur viktig hennes flytt till Göteborg har varit för hennes utveckling som fotbollsspelare:

Och här är klippet med Meghan Klingenberg där hon berättar om hur hon fått sin tuffhet:

Här berättar Abby Wambach om vad som drev henne som ung spelare på high school och hur finalförlusten vid VM i Tyskland 2011 har påverkat henne:

 

Jakobsson är en av de bästa i Frankrike

Lotta Schelin leder skytteligan i franska D1 Feminine inför de två sista omgångarna på fina 28 mål. Trots det är Lyons svenska superstjärna inte med bland de sex kandidaterna till säsongens bästa spelare i ligan som franska Eurosport tagit ut.

Där finns däremot tre av Schelins lagkamrater i Lyon; dels svenskans konkurrenter om skytteligatiteln Eugenie Le Sommer (27 mål) och Ada Stolsmo Hegerberg (24 mål) samt mittfältaren Amandine Henry. Där finns också PSG-duon Shirley Cruz och Fatmire Alushi – och så finns där en svensk.

Franska Eurosport anser nämligen lite överraskande att det är Sofia Jakobsson som är bästa svenska spelare i D1 Feminine den här säsongen. Personligen har jag av förklarliga skäl inte sett henne så mycket i ligan, men hon har ju sett pigg ut i landslaget under våren och Montpellierspelaren var ju väldigt bra i cupfinalen nyligen.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

I ligan placerar sig Jakobsson för tillfället på nionde plats i skytteligan med sina tolv mål. Klart är att Montpellier är nöjd med henne, klubben har nyligen förlängt kontraktet att gälla även över nästa säsong.

Det är för övrigt fransk ligaomgång på söndag. Det mest spännande där är hur det skall gå i skytteligan, alltså många mål Lyons forwardstrio kan vräka in mot seriejumbon Arras.

Helgens höjdpunkt är ju annars morgondagens tyska cupfinal, Wolfsburg–Potsdam, med avspark 17.15. Jag håller Wolfsburg som favorit med 80–20 där – även om Potsdam har kunnat lägga full koncentration på cupen medan Wolfsburg fram till i söndags hade tredelat fokus. Cupfinalen skall gå att se på Sportschau, förhoppningsvis är inte sidan geoblockad.

Innan den tyska cupfinalen i morgon drar omgång 4 i damallsvenskan igång med Kif Örebro–Mallbacken, en match där Närkelaget borde få räkna in sin första trepoängare för säsongen.

Målfattigt – det är faktiskt positivt

Hammarby och Linköping avslutade den tredje omgången av damallsvenskan genom att spela 0–0 i dag. Det var den tredje mållösa matchen hittills i serien.

Man skulle kunna tycka att det är oroväckande med tanke på att fem matcher har slutat 1–0 samt att ytterligare fem drabbningar bara har innehållit två mål. Alltså har det blivit två mål eller färre i 13 av 18 matcher så här långt.

Och visst, på ett sätt är det ju tråkigt för publiken att det är målfattigt. Men för svensk damfotbolls utveckling är de allt tajtare försvaren en positiv sak. För när lagen blir bättre på att försvara sig ställer det högre krav på kvalitet och kreativitet i anfallsspelet.

Bara för några år sedan spelade lagen genomgående naivt i defensiven, då räckte det ofta att ha någon snabb spelare i laget som sprang rakt fram för att skapa målchanser.
På några få år har lag efter lag slipat till sin defensiv, vilket gör att det numera krävs smarta forwards för att lyckas i damallsvenskan. Det krävs forwards med förmåga att läsa spelet och backar och mittfältare som har större precision i sitt passningsspel. Det ställs dessutom högre krav på kvalitet och koncentration vid fasta situationer.

Det här är saker som vårt landslag kommer att ha nytta av framöver. För på högsta internationella nivå krävs det också ett smart anfallsspel för att nå framgångar.

Jag har inte haft tid att följa dagens match, men jag såg några höjdpunkter på SVT-sporten. Av de att döma borde Linköping ha vunnit. Men lagets oförmåga att göra mål fortsätter att kosta dem segrar.
För Hammarby är det här en extrapoäng som laget antagligen inte kalkylerat med. Sannolikt en poäng som ger laget rejält med självförtroende inför de två kommande matcherna, där man också ställs mot lag som tippats som topplag inför seriestart.

Det enda lag som öser in mål är Rosengård. De har 13–1 i målskillnad. Deras målvakt Zecira Musovic har alltså bara släppt in ett mål. Hennes stabilitet under våren har fått Pia Sundhage att hinta om att det kan bli tal om en plats i VM-truppen för 18-åringen. Musovic har en egen blogg, där hon tog emot Sundhages uttalande så här.

Apropå landslaget skrev Maja Johansson ett intressant inlägg på Damfotbollsbloggen i dag. Det handlar om landslagets brist på tyngd och är högst läsvärt.

PSG, Sjögran, Dahlkvist, tysk guldstrid och Kanadas VM-trupp

Det har gått drygt två dygn sedan PSG slog ut Wolfsburg ur Champions League. Jag har försökt att hitta längre sammandrag från matchen, men har inte varit speciellt framgångsrik.

Det här klippet från Uefa är det längsta jag hittat. På det ser man ju att det blev precis så tajt och spännande som man kunde förvänta sig på slutet. Den räddning PSG-målvakten Katarzyna Kiedrzynek gör på Vanessa Bernauer:s skott på slutet är ju riktigt svettig.

Vad jag förstått hade Wolfsburg fler bra chanser att göra det 3–1-mål som hade betytt avancemang. En chans som saknas i Uefa-klippet men som jag sett på en vine var när Babett Peter sköt över från nära håll på retur efter att Lena Goessling träffat ribban. Men den chansen kan ju inte ha varit i ställningen 1–2, för då var ju Peter utbytt.

Som jag ser det går PSG nu in i finalen som knappa favoriter. De har slagit ut Europas två bästa lag på vägen till Berlin och har en jättemöjlighet att ta klubbens första riktigt stora titel. Tråkigt för laget – och för henne själv förstås – att Caroline Seger är avstängd i finalen. Det gör att Kosovare Asllani blir enda svenska representant i årets Champions Leaguefinal.

Therese Sjögran

Therese Sjögran

* På hemmaplan är ju dagens nyhet att Therese Sjögran slutar efter VM för att bli sportchef i FC Rosengård. Det är ingen lätt uppgift att kliva rakt av planen in i styrelserummet. Mina spontana reaktioner var att det är kul för svensk damfotboll att Sjögran blir kvar i sporten, att det är kul för Sjögran att få den här chansen samt att jag hoppas för Rosengårds och Sjögrans skull att Erling Nilsson går vid hennes sida ett bra tag.

Jag minns när Stefan Andreasson gick rakt av planen för att bli sportchef i Elfsborg. Det tog flera år innan han och klubben hittade rätt. Bara för att man varit en stark ledare på planen och i omklädningsrummet blir man inte en framgångsrik sportchef över en natt. Med det sagt tror jag att Sjögran har goda förutsättningar att göra ett mycket gott jobb i Rosengård över tid.

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

* Sjögran lär få dra ett tungt lass i det VM som nu bara är drygt 38 dygn bort. Att Lisa Dahlkvist fick lämna Örebros 1–1-match mot Piteå med nya skadeproblem är rejält oroande för vårt landslag. Även om Pia Sundhage aldrig skulle säga att hon är orolig så tror jag att hon kramar sina båda tummar stenhårt för att Dahlkvist skall vara 100-procentigt frisk och spelklar till VM-premiären.

För med Hanna Folkesson borta från turneringen skulle det vara väldigt tunt med aggressiva bollvinnare på vårt mittfält om även Dala försvann ur leken. Väldigt tunt. Och med tanke på att Sundhage har valt att spela med väldigt många offensiva spelare i sitt lag är behovet av någon duktig bollvinnare på centralt mittfält gigantiskt stort.

* I damallsvenskan avslutas den tredje omgången i morgon med Hammarby–Linköping, en match LFC måste vinna om laget skall kunna oroa Rosengård det minsta.

För övrigt har jag både i mitt förra inlägg och på Twitter konstaterat att Göteborg FC har en tunn trupp. Jag har fått svar som säger att även Rosengårds trupp är tunn. Och för spel på högsta internationella nivån stämmer det. Men för damallsvenskan känns det som att Rosengård har råd med ganska många skador.

I helgen möttes för övrigt Rosengård och Göteborg i F19-serien. Där vann Rosengård med 11–0 – siffror som säger det mesta om vilken av klubbarna som har bredast verksamhet.

* I Tyskland får vi den superavslutning som man drömt om. Söndagen den 10 maj klockan 14.00 gör Wolfsburg, Bayern München och Frankfurt upp om ligaguldet. De skiljer en poäng vardera mellan de tre guldkandidaterna.

Både obesegrade Bayern München (som tar emot Essen) och Champions Leaguefinalisten Frankfurt (som tar emot Wolfsburg) behöver hjälp för att kunna vinna guldet, men båda har sitt Champions League-öde i egna händer. Vinner de sina sista matcher spelar de i Champions League till hösten.

Ja, Frankfurt har ju faktiskt två chanser att ta Champions Leagueplatser. Skulle de förlora hemma mot Wolfsburg den 10 maj kan de ju kvala in genom att besegra PSG fyra dagar senare.

Wolfsburg har guldet i egna händer. Seger mot Frankfurkt och saken är klar. Men bortamatch mot Frankfurt är ju knappast den enklaste uppgift man kan ha. Innan ligan avgörs skall dock Wolfsburg spela cupfinal mot Potsdam. Den matchen går på fredag klockan 17.15. Där är die Wölfinnen stora favoriter mot ett Potsdam som gjort väldigt svaga resultat de senaste veckorna. I helgen fick man exempelvis bara 1–1 borta mot bottenlaget SC Sand.

Christen Press

Christen Press

* I USA är Christen Press och Crystal Dunn de hetaste spelarna i NWSL. Båda blev tvåmålsskyttar i helgen. Press har totalt gjort fyra mål, leder skytteligan och är i grym form. Hon måste vara högaktuell för en ordinarie forwardsplats i USA:s VM-lag.

Högerback Dunn spelar numera forward, har totalt gjort tre mål i ligan och är minst lika het som Press. Jag såg huvuddelen av Washington Spirits match i söndags natt och om USA har 20 utespelare som för tillfället är bättre än Crystal Dunn – då kommer amerikanskorna att jogga hem VM-guldet i sommar. Om förbundskapten Jill Ellis också sett Dunn den senaste tiden gissar jag att Ellis ångrar att hon inte tog med den allroundkunniga Washingtonspelaren till Kanada.

* Slutligen till just Kanada. Värdnationen presenterade sin VM-trupp i går. Den innehåller en mängd Sverigebekanta spelare. Noterbart är att bara en av truppens 23 spelare har sin klubbtillhörighet i hemlandet. Jämför det med Frankrike där samtliga 23 spelare håller till på hemmaplan.

Jag hade nog gissat att Janine Beckie skulle få plats i truppen, men istället blev för mig okända duon Selenia Iacchelli och Ashley Lawrence uttagen. Här är Kanadas VM-trupp i sin helhet:

Målvakter:
Stephanie Labbé (klubblös), Karina LeBlanc (Chicago Red Stars, USA) och Erin McLeod (Houston Dash, USA)

Stephanie Labbé

Stephanie Labbé

Backar:
Kadeisha Buchanan (West Virginia University, USA), Allysha Chapman och Lauren Sesselmann (Houston Dash, USA), Robyn Gayle, Carmelina Moscato, Marie-Eve Nault och Emily Zurrer (alla klubblösa) och Rhian Wilkinson (Portland Thorns FC, USA)

Emily Zurrer

Emily Zurrer

Mittfältare:
Jessie Fleming (London NorWest SC), Selenia Iacchelli och Sophie Schmidt (båda klubblösa), Kaylyn Kyle (Portland Thorns FC, USA), Ashley Lawrence (West Virginia University, USA), Diana Matheson (Washington Spirit, USA) och Desiree Scott (Notts County Ladies, England).

Forwards:
Josée Bélanger (klubblös), Jonelle Filigno (Sky Blue FC, USA), Adriana Leon och Melissa Tancredi (Chicago Red Stars, USA) och Christine Sinclair (Portland Thorns FC, USA).

Guide till PSG–Wolfsburg – och lite damallsvenska tankar

I dag har Frankfurt vräkt in sex nya mål på Bröndby, vunnit med totalt 13–0 och därmed raderat ut Umeås nio år gamla rekord över största semifinalmarginal i Champions League.

Höjdpunkter från första mötet finns här och från dagens finns här.

Dagens match var ju dock bara en transportsträcka. Det är i morgon 18.00 det blir riktigt intressant. Då är det retur mellan PSG och Wolfsburg, en match som på förhand känns som årets mest intressanta klubbmatch i Damfotbollseuropa.

PSG har med sig 2–0 till hemmamötet vilket innebär att Wolfsburg alltså måste vinna med två måls marginal i morgon för att gå vidare. Ja, inte med 2–0 då – för då blir det förlängning.

Sedan första matchen har Wolfsburg fått tillbaka Almuth Schult och Lena Goessling två spelare kommer att höja tryggheten i det tyska laget rejält. PSG är väldigt försvarsstarkt och på förhand håller jag nu fransyskorna som knappa favoriter, men bara med 51–49.

Wolfsburg har ju nämligen en makalös anfallskraft och gör tyskorna ett tidigt mål, då lär det bli riktig nerv i det här dubbelmötet. Wolfsburg är nere för räkning – men tyska lag ger aldrig upp förrän de är helt uträknade. Tyvärr kommer jag inte att kunna se morgondagens match, något som svider. Svider gör det även att matchen som ju är ett svenskmöte inte visas av någon svensk tv-kanal. Vi svenskar är hänvisade till streamar, som den här.

Innan jag drar mig tillbaka för ikväll tänkte jag även kommentera de damallsvenska matcher som spelats sedan mitt förra inlägg. Det är ju en makalös tur att Eskilstuna spelar i damallsvenskan, för annars hade publiksnittet sannolikt nått historiskt dåliga nivåer. I dag var 125 på Grimsta och såg AIK–Mallbacken och i går kom 246 till Vilans IP för att se Kristianstad köra över Göteborg. Tråkiga siffror.

Det är alltså Eskilstuna som bär upp publiksnittet. De hade 1085 när Umeå besegrades med 2–0 häromdagen. Det är också den match jag sett mest – typ 30 minuter koncentrerat och 60 minuter okoncentrerat – av i omgången. Det jag såg imponerade Eskilstuna med gott passningsspel. Laget känns riktigt intressant. Och gör man sådana mål som Olivia Schough, där bollen tar i båda stolparna och ribban innan den går in – då är laget inne i ett flyt. Just nu känns Eskilstuna som det lag som har bäst möjlighet att utmana urstarka Rosengård.

Malmölaget gjorde i dag som man gjort tidigare – man tog det lugnt i första halvlek bara för att köra över motståndet efter paus. 17 minuter in i andra halvlek var det 0–4 i Vittsjö. Då var det svårt att förstå hur det kunde ha varit 0–0 i halvtid.

Göteborg föll alltså i Kristianstad i går. Bakom siffrorna 3–1 döljer sig ett riktigt darrigt Göteborgsförsvar och ett vasst hemmaanfall. Visst fick man ett mål billigt bortdömt och Vilans IP har aldrig varit någon favoritplats för göteborgskorna, men totalt sett var laget ändå så blekt att det känns som att Göteborg nog har för tunn trupp och för få defensivt inriktade spelare för att bli ett riktigt topplag.

Slutligen till dagens måstematch mellan mina tippade nedflyttningslag, AIK och Mallbacken. Värmländskorna vann med 1–0 efter ett slumpartat mål. Jag såg inte jättemycket av matchen, men det jag såg tyckte jag ändå att Mallbacken hade ett bättre agerande i sitt försvarsspel än AIK. Även om AIK låg på styrde Mallbacken oftast hemmaspelarna till avslut ur dåliga vinklar.

Jennifer Falk

Jennifer Falk

De få gånger AIK fick klara chanser var Jennifer Falk på hugget. Just Falk unnar jag verkligen nollan och segern – hon har väntat i över 1,5 år på att få vara på den segrande sidan i en damallsvensk match. Resultatet ger lite arbetsro till Mallbacken. AIK däremot borde vara lite stressat nu. Noll gjorda mål på tre omgångar, där man dessutom mött tippade bottenlag som Umeå och Mallbacken – det är inget bra facit.