Det var en intressant trupp

I dag har Pia Sundhage tagit ut sin första trupp efter VM-fiaskot. I dag har Pia Sundhage verkligen föryngrat vårt landslag.

I dagens trupp finns det fler spelare från det lag som vann F19-EM 2012 (åtta) än från VM-bronstruppen 2011 (sju). Det är anmärkningsvärt, men samtidigt naturligt. Damfotbollen utvecklas snabbt och man får inte hänga kvar vid det gamla för länge för då är man snart passé.

Det skall dock sägas direkt, jag hade helst sett att Sundhage hade gått ett steg till i föryngringen och även vågat ta ut någon eller några spelare från årets F19-guldlag. Men det verkar finnas någon oskriven regel på Svenska fotbollförbundet att tonåringar inte är välkomna in i A-landslagstrupper – i varje fall inte förrän de nått det år där de fyller 20.

Men totalt sett är det ändå en intressant trupp som tagits ut. Saknas gör Kosovare Asllani som har tackat nej av familjeskäl. Personligen saknar jag även Lina Nilsson, som jag tycker tillför något positivt till truppen.

Mer än så tänker jag inte kommentera uttagningen nu. Det intressantaste blir ju att se hur Sundhage formerar sin elva, och vilka som står först i kön på bänken – alltså vilka som är med för att spela och vilka som är med som utfyllnad.

Känner jag Sundhage rätt blir det de gamla beprövade korten som kommer att spela, medan de nya är med för att se och lära. Men jag blir gärna överraskad.

Mitt förslag till landslagstrupp

I morgon skall Pia Sundhage ta ut sin första landslagstrupp efter VM. Det har utlovats förändringar, vilket gör att det verkligen blir spännande att se vilka spelare som finns med.

Jag vet inte hur många spelare som kommer att tas ut. Härom dagen föreslog jag följande 20-mannatrupp:

Målvakter: Hedvig Lindahl och Jennifer Falk.
Backar: Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Lina Nilsson och Magdalena Ericsson.
Mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Malin Diaz, Petra Larsson och Katrin Schmidt.
Forwards: Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Fridolina Rolfö.

I efterhand har jag kommit på att jag nog även gärna vill ha med Michelle De Jongh i truppen. Om Schmidt inte har hunnit bli svensk medborgare ännu är det förstås hon som får ge plats. Annars är det nog Rolfö som ryker, även om jag gillar hennes spelstil skarpt.

I övrigt hade Mimmi Löfwenius känts högaktuell om hon hade varit frisk. Marija Banusic fanns med i funderingarna, men henne har jag svårt att bedöma eftersom jag inte har sett henne på länge. På målvaktssidan har jag förstått att Hilda Carlén har varit bra efter VM. Tyvärr har jag inte fått se henne agera så mycket i de matcher jag sett Piteå, därför står hon utanför truppen.

Zecira Musovic tror jag fortfarande mycket på. Men hon har haft det lite tyngre på sistone, vilket gör att jag tycker att Lindahl och Falk är rätt självskrivna. Falk har ju varit fullständigt lysande i Mallbacken, och hon toppar den damallsvenska målvaktsligan med en räddningsprocent på hela 85. Carlén står exempelvis på 79 procent och Musovic bara på 63.

I damallsvenskan finns numera Eskilstuna i toppen av tabellen, publikligan och skytteligan. Känslan just nu är att de kan ligga kvar där resten av säsongen. Men damallsvenskan är ju en serie där det för tillfället händer en hel del osannolika saker.

Den mest osannolika saken de senaste dagarna är ju Helen Eke:s självmål mot Kif Örebro – ett helt absurt mål. Jag känner inte Eke och vet följaktligen inte hur bra hon är på att komma över motgångar. Men förhoppningsvis kan hon snart le åt eländet.

I helgen är just Hammarbys match kanske den allra mest intressanta. Vinner Stockholmslaget i Kristianstad är KDFF i högsta grad nerdraget i nedflyttningsstriden.

Dahlkvist lämnar Örebro – klar för PSG

I dag har Kif Örebro meddelat att man säljer Lisa Dahlkvist till PSG. Därmed fortsätter utarmningen av damallsvenskan.

Utvecklingen inom internationell damfotboll går verkligen blixtsnabbt nu – och när de stora elefanterna ringer har de damallsvenska klubbarna inget att sätta emot. Det är inte utan att man undrar hur vår högsta serie kommer att se ut om fem år.

På kort sikt påverkar inte den här utarmningen vårt landslag nämnvärt. Tvärtom får stommen i landslaget utmärkt träning och matchning i de europeiska topplagen. Men på lite längre sikt kommer utvecklingen även att påverka vårt landslag.

Inte för att vi kommer att bli sämre, utan för att andra länder i Europa kommer att bli bättre. Ju fler stora herrfotbollsklubbar som satsar miljoner i damfotbollen, desto fler unga fotbollstjejer i Sydeuropa som inser att de kan ha en framtid inom fotbollen och inte längre tvingas lägga av när de lämnar tonåren.

Nu går exempelvis en klubb som Fiorentina i bräschen för en professionalisering av den italienska damfotbollen. Hakar fler på kommer vi snart att få se ett uppsving för det italienska landslaget.

Eskilstunas guldläge, Bachmann, oro i Göteborg och mycket mer

Det har gått ett tag sedan förra inlägget, och som jag förvarnat riskerar det att bli viss oregelbundenhet i bloggandet den närmaste tiden.

Det har hänt en hel del sedan senast, här är lite tankar kring en del av de här sakerna. Först till Kopparbergs/Göteborg FC. Där jäser det tydligen både i omklädningsrum och i ledning. Jag har nåtts av uppgifter från flera oberoende källor om stort missnöje med både tränare Stefan Rehn:s coachning och med flera spelare.

Det mesta talar för att GFC kommer att genomgå en rejäl förvandling i vinter. Som ni kanske minns gjordes ju en stor förändring av spelartruppen så sent som inför förra säsongen. Göteborg har knappast kännetecknats av kontinuitet de senaste åren.

Så till den damallsvenska guldstriden. Den kan ha avgjorts i onsdags. Då lämnade nämligen Ramona Bachmann Rosengård med omedelbar verkan. I Kvällsposten sa vd Klas Tjebbes så här:

”Vi önskar Ramona lycka till och detta var en riktigt bra övergång för vår del, säger han.”

Ni fick alltså bra betalt?

”Exakt. Det är klart att detta hjälper till inför vårt Champions League-spel i höst. Vi är glada.”

Personligen tycker jag inte att någon inom svensk damfotboll har anledning att vara glad över Bachmanns flytt. Den är nämligen en ganska tydlig slutpunkt för svensk damfotbolls storhetstid på klubbsidan.

Fram tills i onsdags har Sverige alltid haft något lag som kunnat utmana i Champions League, eller i alla fall haft ambitionen att göra det. Nu är den tiden förbi. Rosengård har givit upp och tvingas sätta större fokus på att få ihop ekonomin än på att konkurrera internationellt.

Det går förstås inte att Sverige aldrig mer kommer att ha något lag som slåss om slutsegern i Champions League – konkurrensen på toppen är trots allt rätt begränsad.

Men numera är de damallsvenska lagen tyvärr hjälpligt frånkörda av kollegorna i Frankrike och Tyskland. Dessutom håller England på att passera.

Så sent som på den damallsvenska upptaktsträffen 2012 tyckte huvuddelen av de närvarande spelarna och ledarna att vår svenska serie var bäst i världen. Drygt tre år senare finns det nog ingen som tycker att damallsvenskan är bättre än Frauen-Bundesliga och D1 Feminine. Dessutom har NWSL kommit igång, en liga som också tveklöst är bättre än damallsvenskan.

2012 var jämnheten det som framhölls som främsta faktorn bakom damallsvenskans storhet. Sedan dess har damallsvenskan knappast varit jämn. Tyresö och Rosengård har dominerat totalt sedan dess.

Men nu när storlagen har fått ge upp kampen mot tyska och franska storklubbar är jämnheten tillbaka. När jag kikade på Eskilstuna–Kristianstad förra helgen satt jag och funderade på om Eskilstuna kunde vinna SM-guld.

Jag kom fram till att svaret på frågan var JA. Efter Bachmanns flytt har den uppfattningen stärkts. Eskilstuna kan bli svenska mästarinnor 2015. Det är till och med så att Eskilstuna numera får räknas som den huvudfavorit.

Kolla bara deras återstående program: AIK (b), Vittsjö (h), Hammarby (b), Piteå (b), Mallbacken (b), Linköping (b) och Göteborg (h).

Visst är bortamatcherna mot Piteå och Linköping två av seriens svåraste uppgifter. Men i de fem övriga matcherna har United goda segerchanser.

Rosengårds återstående program ser ut så här: Piteå (b), Kif Örebro (h), Göteborg (b), Hammarby (b), Umeå (h), AIK (b), Linköping (h). Det känns lite tuffare än Eskilstunas.

Till Kvällsposten säger Klas Tjebbes att han tycker att Rosengård lätt har damallsvenskans bästa trupp. Jag tycker nog att Linköping har en lika bra trupp. LFC:s spelschema ser ut så här: Umeå (h), Mallbacken (h), AIK (b), Göteborg (h), Kristianstad (b), Eskilstuna (h), Rosengård (b).

Även Piteå har kvar chansen att ta hem guldet, men jag tror att det står mellan de andra tre lagen.

Det som talar för Linköping är att laget har det bästa spelschemat, där de kan få två guldfinaler i de två sista omgångarna. Det som talar mot LFC är att laget är något ojämnt och att man ibland har svårt att få hål på motståndarna.

Det som talar för Rosengård är att laget har stor rutin av guldstrider – man har en vinnarkultur. Det som talar mot Malmölaget är att man inte är framme i sitt lagbygge. Det spel som byggde på att firma Bachmann, Marta, Therese Sjögran och Anja Mittag fixade målen går det inte längre att falla tillbaka på. Efter VM-uppehållet har man bara tre segrar på sju omgångar. Med ny tränare och en återigen rubbad balans i truppen finns det många frågetecken kring Rosengård.

Min fundering kring Eskilstuna under förra helgen handlade framför allt om hur laget kan hantera den press som det innebär att vara inblandat i en guldstrid. Det frågetecknet kan vi inte räta ut förrän efter seriens slut. Även om flera av spelarna har varit inblandade i guldstrider är klubbens orutin det stora minuset. Det stora pluset är publikstödet.

För frågan är om det inte vore det bästa som kunde hända svensk damfotboll om en klubb med så härligt stort publikstöd som United tar hem guldet. Ett annat plus för Eskilstuna är deras sätt att spela fotboll. Deras spel bygger på stabilitet, organisation och styrka på fasta situationer, saker som är ganska lätta att bibehålla även i nervösa matcher.

En hyperintressant match spelas redan 14.00 i dag. Då tar Piteå emot Rosengård och vid hemmaseger får jag räkna in norrbottniskorna i nästa inlägg om seriösa guldkandidater.

En timme senare spelas Mallbacken–Kristianstad, en match som är nästan lika viktig för bottenstriden.

I elitettan rusar Kvarnsveden vidare mot damallsvenskan med hög hastighet. Gårdagens 2–0-seger mot Hovås Billdal var Borlängegängets nionde raka seger. Totalt har man 16 segrar och ett kryss på de 17 senaste matcherna. Imponerande.

* Därmed har det blivit dags för en liten genomgång av det som händer på den internationella scenen. I USA är det numera klart vilka lag som spelar slutspel i NWSL. Det blir Seattle, Chicago, Washington och Kansas.

Rachel Buehler skriver autografer

Rachel Buehler skriver autografer

När det stod klart att Portland missade slutspelet meddelade Rachel van Hollebeke (tidigare Buehler) att hon avslutar sin karriär för att satsa på läkarstudier.

Om någon undrar varför jag tycker att Seattles Kim Little är en av de två–tre bästa spelarna i världen tycker jag att man skall kolla på det här klippet:

* I Europa tilldelades Celia Sasic som väntat priset som bästa spelaren i Europa säsongen 2014/15. Lite ovanligt att en före detta spelare tilldelas priset, men inte desto mindre rättvist.

Tvåa kom Amandine Henry och trea Dzsenifer Marozsan. Här är hela topplistan. Caroline Seger blev bästa svenska på nionde plats. Det väcker frågan om vem som kommer att få diamantbollen i höst. Seger borde ligga bra till, men juryn hittar säkert något skäl att återigen ge den till Lotta Schelin

* I Tyskland är Frauen-Bundesliga igång. Jag såg första timmen av premiären Bayern München–Turbine Potsdam i fredags. Under den period jag såg tyckte jag att Potsdam var det bättre laget. Men på slutet vände München till 3–1-seger. Bilder därifrån finns här.

Skotska solomål är melodin för tillfället. Dels Kim Littles läckta 3–0-mål från Seattle, dels Lisa Evans 1–1 mot Potsdam.

Bayerns 3–1-mål är för övrigt riktigt fotbollsgodis. Hela vägen från speluppbyggnaden nere vid egen kortlinje till de läckra inlöpen på Evans inlägg.

Flera av Wolfsburgs åtta mål mot Jena är också fotbollsgodis. Se dem här.

* Jag hinner inte sätta ihop någon guide kring Frauen Bundesliga eller kring franska D1 Feminine som startar i eftermiddag. Men utmärkta bloggen Spelare 12 har guider både till den tyska och den franska ligan. De rekommenderas varmt.

I Tyskland kommer det att stå mellan Wolfsburg och Bayern, med Frankfurt som första utmanare. Min känsla säger att Nilla Fischer få höja pokalen till våren, men det kommer att bli tajt.

I Frankrike är Lyon som vanligt klara favoriter och PSG är lika klara tvåor. Mycket talar för att guldstriden avgörs i deras båda inbördes möten.

 

Göteborgs kris kan kosta för Mallbacken

I dag på Zinkensdamm kom Göteborg till spel med Anna Ahlstrand som målvakt. Det har på alla sätt varit dagens snackis i Damfotbollssverige.

För tyvärr kastar det inte bara en skugga över Göteborg FC, utan över hela damallsvenskan. Jag inser problematiken för klubbarna. I de allra flesta fallen räcker det med tre målvakter.

Det är minst tredje gången på 2010-talet som en utespelare får hoppa in som målvakt från start i en damallsvensk match. I maj 2010 var det Erla Arnadottir som vaktade Kristianstads mål i 3–1-segern mot Umeå. I sista omgången 2013 agerade Petra Larsson målvakt för Linköping i 4–1-segern mot Tyresö.

Vid det andra tillfället twittrade dåvarande Malmötränaren Jonas Eidevall:

”Läser att folk tycker det är roligt att LFC satte en utespelare i mål. Jag tycker det är pinsamt. Damallsvenskan har en lång väg att vandra.”

Vid båda de tidigare tillfällena har alltså laget med utespelare vunnit. I dag föll Göteborg med 3–2 mot Hammarby. När övriga topplag har hackat på sistone har Göteborg haft chansen att knappa in. Men Loes Geurts hjärnskakning har varit väldigt kostsam. Inte minst i dag.

Här skall jag först passa på att hylla Anna Ahlstrand. Hon är hjälpgumman personifierad. Inte bäst på något, men ganska bra på allt. Och hon ställer lojalt upp när det behövs. I dag gjorde hon vad man kan förvänta sig av en mittfältare som tvingas ställa sig i mål, eller möjligen lite mer, för minst en kanonräddning stod hon för.

Det går alltså inte på något sätt lasta Anna Ahlstrand här. Men sanningen är ju att hon släppte in tre mål. Inget av dem var lätt, men inget av dem kändes heller otagbart – för en riktig målvakt.

Att Göteborg ytterligare försämrar sin redan lilla chans till Champions League må vara hänt. De får liksom skylla sig själva. Värre är att tredje part drabbas.

Visst finns det en chans att Hammarby skulle ha vunnit dagens match ändå. Det får vi dock aldrig veta och känslan är tyvärr att Göteborg hjälpte Hammarby rätt rejält i jakten på förnyat damallsvenskt kontrakt. Jag förstår att Mallbackens ordförande Sven Eriksson ifrågasätter det här.

För faktum är ju att Göteborgs målvaktskris i dag kan ha givit Hammarby de poäng som avgör den damallsvenska bottenstriden. Det är verkligen på alla sätt högst olyckligt. Jag hade mått väldigt dåligt i kväll om jag hade varit ansvarig ledare i Göteborg FC. Väldigt dåligt.

Jag gissar att man även mår lite dåligt i Linköping. Visst brukar man ha det svårt i Örebro, men dagens 2–1-förlust svider nog lite extra. För den innebär ju nämligen att SM-guldet kommer ännu lite längre bort från Östergötland.

Marta såg till att Rosengård tog ett viktigt steg mot nämnt guld. Hennes frisparksmål till 2–1 i slutminuterna mot Mallbacken var både snyggt och viktigt.

Slutligen tog Umeå ytterligare ett steg mot säkrat kontrakt genom att vinna med tennissiffrorna 6–3 mot AIK.

Jag har tidigare år ifrågasatt hur det har kunnat spelas två damallsvenska matcher samtidigt i Göteborg. I dag hade vi alltså samma sak i Stockholm. AIK hade 258 åskådare på Skytteholm samtidigt som Hammarby hade 422 på Zinkensdamm. Gissningsvis hade det blivit några fler vardera om matcherna inte hade krockat.

* Dagens spelare i europeisk damfotboll är nog annars Lene Mykjåland som gjorde alla LSK:s fyra mål före paus vid 5–1-segern mot Medkila i norska toppserien. Alltså ett spetsat äkta hattrick.

Utanför Europa går titeln dagens damfotbollsspelare till Kim Little som gjorde alla tre målen när Seattle vann med 3–0 mot Houston i NWSL. Där spelas det för övrigt tre matcher det kommande dygnet som påverkar den täta slutspelsstriden.

Bra svensk CL-lottning

Både Rosengård och Kif Örebro känns redan klara för åttondelsfinal i Champions League. När sextondelsfinalerna lottades tidigare i dag fick de båda svenska såpass lätt motstånd att de bara måste gå vidare.

Örebro möter de grekiska mästarinnorna Paok, något som borde innebära två klara segrar. Totalt skall det kunna gå över tvåsiffrigt. För Rosengård väntar finska mästarinnorna PK-35 Vantaa, ett lag Rosengård bör slå med minst 5–0 över två matcher. Minst.

De mest intressanta mötena efter dagens lottning är Lilleström–Zürich, Chelsea–Glasgow City och Brescia–Liverpool. Hela lottningen finns här.

Apropå Brescia och italiensk damfotboll skrev ju Lisa Ek på för Fiorentina häromdagen. I Florens har stora herrfotbollsklubben Fiorentina valt att göra en seriös satsning på damfotboll och har tagit in det lag som tidigare hette Firenze under sina vingar. Det blir intressant att följa utvecklingen inom Fiorentina.

Lundh, Mallbacken, Vilans IP och Världslaget

Det har gått en vecka sedan jag senast skrev här. Huvudorsaken till uppehållet är att jag utöver det vanliga nu också är mitt inne i en flytt och ett nytt bokprojekt. Varken tid eller energi räcker därför för att hålla det vanliga tempot i uppdateringarna här.

Men även om det kan bli lite oregelbundenhet i inläggen även den kommande tiden är inte bloggen på något sätt nedlagd. Se det mer som en halvsemester…

Sedan jag senast skrev har AIK börjat planera för elitettan 2016. Efter förlusten borta mot Mallbacken i helgen har Solnaklubben lånat ut Emma Lundh till norska mästarinnorna Lilleström. Kanske kan det få igång Lundh igen.

Hon har ju minst sagt svag statistik för de senaste två åren. I årets damallsvenska har hon spelat i samtliga 13 matcher (elva från start) och producerat noll poäng. Noll mål, noll assist. Visst är AIK ett svagt lag, men jag tycker att man kan kräva mer av en spelare som ingick i vår VM-trupp.

Lundh går från ett bottenlag till ett blivande mästargäng. För trots att LSK kryssade mot Stabaek senast har man nog redan gjort guldrycket i toppserien. Man har sju poängs ledning efter att huvudkonkurrenterna Klepp och Avaldsnes igår delat på poängen.

Tillbaka till matchen Mallbacken–AIK.

Oavsett om det var ett korrekt domslut att blåsa straff eller inte – personligen tycker jag att det är jättesvårt att se – så var det ett oerhört dumt val av Elin Bragnum att sätta den tacklingen. Hon är steget efter och tar en jätterisk mot en spelare som har dålig vinkel.

Välorganiserade Mallbacken ligger nu över nedflyttningsstrecket, något som jag inte hade förväntat mig för någon månad sedan. Kul med positiva överraskningar.

Snackisen i damallsvenskan den senaste veckan kunde ha varit att June Pedersen gjorde två frisparkmål från mittlinjen när Piteå reste sig från 5–0-förlusten i Linköping genom att besegra Göteborg med 4–0.

Men veckans snackis är ju tyvärr Vilans IP. Det är ju förstås inte acceptabelt att matcher skjuts upp på sådana grunder. Kanske att det är bäst att hela damallsvenskan spelas på konstgräs…

Här är en artikel om att den ansvarige på Kristianstads kommun upplevde en rätt jobbig tisdag.

I toppstriden knappar Linköping och Eskilstuna in på Rosengård. Nu ligger alla tre lagen inom två poäng, något som gör att vi kan få en spännande höst både i toppen och botten av damallsvenskan.

* Om någon timme lottas de svenska lagen in i Champions League. Kif Örebro blev seedat med minsta möjliga marginal. Därmed ökade chanserna rätt rejält att vi får med två lag bland de 16.

Några av storfavoriter i UWCL spelade ju Valais cup förra helgen. Där vann tyska mästarinnorna Bayern München finalen mot de franska mästarinnorna Lyon med 3–1. Vivianne Miedema stod för ett mål och ett assist, men såg inte så glad ut för det…

* I veckan har USA:s landslag inlett sin segerturné över hemlandet genom att besegra ett svagt Costa Rica med 8–0…

…och 7–2. Att segerturnén dras igång mitt i avgörandet av NWSL väcker känslor. På twitter vädrade bland annat den före detta landslagsspelare Aly Wagner i går sin uppfattning av hur US Soccer misshandlar sin liga. Det är lätt att hålla med. Det är många bra matcher i NWSL, men när det bara känns som att stjärnorna gör gästspel blir inte ligan så het och bra som den borde/kunde vara.

* Slutligen har två allstarlag presenterats i veckan. Först var det allstarlaget för Champions League 2014/15 som blev offentliggjort. Laget bestod av 18 spelare, och där fanns tre svenska och tre damallsvenska spelare. Överraskningen Zecira Musovic är förstås både svensk och damallsvensk. I övrigt handlade det om Nilla Fischer, Caroline Seger, Ramona Bachmann och Marta.

Dagen efter kom det riktiga allstarlaget, alltså världslaget efter VM i Kanada. Det var som väntat fritt från svenska spelare. Däremot fanns två damallsvenska representanter i form av Bachmann och Anja Mittag. Här är laget i sin helhet:

Målvakter:
Nadine Angerer, Karen Bardsley och Hope Solo.

Backar:
Saori Ariyoshi
, Lucy Bronze, Kadeisha Buchanan, Steph Houghton, Julie Johnston, Meghan Klingenberg och Wendie Renard.

Mittfältare och forwards:
Bachmann, Lisa De Vanna, Amandine Henry, Elise Kellond-Knight, Eugenie Le Sommer, Carli Lloyd, Mittag, Aya Miyama, Megan Rapinoe, Mizuho Sakaguchi, Celia Sasic, Elodie Thomis och Rumi Utsugi.

Jag måste säga att laget innehåller flera väldigt konstiga uttagningar. I vissa fall känns det som att Fifas tekniska kommitté mer har sett vilka spelare som fått störst rubriker, inte vilka som var bäst på planen.

Mitt världslag tog jag ut direkt efter VM. Det såg ut så här. Nio av de spelare jag hade med i min startelva fick plats även i det officiella världslaget. Däremot var vi ganska oense om bänkspelarna. Bara tre av mina avbytare fick plats i Världslaget.