Nyheter från alla världsdelar – Bachmann, Hjohlman och Nordkorea

I det här inlägget tänkte jag ta en sväng runt jordklotet genom att fundera lite kring nyheter från alla världsdelar.

Jag startar i Europa, för gårdagens stora nyhet i damfotbollsvärlden var ju att Ramona Bachmann lämnar Wolfsburg och går till Chelsea. Vissa kallade det för en bomb. Personligen kan jag inte säga att jag var jätteöverraskad.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Bachmann har inte varit så dominant som man kanske trodde hon skulle vara i Wolfsburg, och ryktena säger ju att Pernille Harder kommer att presenteras som nyförvärv i den tyska storklubben vilken dag som helst.

Man hade således lite på känn att Bachmann var på väg bort. Med tanke på vilken lönenivå hon haft i Wolfsburg fanns det inte många alternativ – ingen damallsvensk klubb har exempelvis råd med Bachmann. Engelska ligatvåan Chelsea var ett av de alternativ som var rimligt, även om det förstås innebär att schweiziskan tar ett trappsteg ner, rent kvalitetsmässigt.

Samtidigt är det tydligt att England som damfotbollsnation hela tiden flyttar fram positionerna. WSL-lagen blir allt starkare, och Chelseas laguppställning håller numera hög kvalitet. Det blir intressant att se hur Bachmann lyckas i Londonklubben. Klubbmässigt har hon ännu så länge bara lyckats visa sin enorma kapacitet i damallsvenskan. Både i USA och Tyskland har det gått lite halvdant för den spelare som jag tycker i sina bästa stunder kandiderar om titeln världens bästa spelare.

Dagens svenska övergång är Jenny Hjohlman:s flytt från Umeå till Kif Örebro. Inte heller det var någon skräll. Örebro håller på att bygga ett riktigt vasst gäng, medan Umeå nu har tappat alla sina landslagsaktuella toppspelare.

Jenny Hjohlman

Jenny Hjohlman

*  Nästa anhalt på min lilla sväng runt jorden blir Oceanien. För det blev ju Nordkorea som tog hem guldet i F20-VM, anmärkningsvärt och imponerande med tanke på att det ju inte är så länge sedan nationen även vann F17-VM.

F20-segern var definitivt inte oförtjänt. Nordkorea hade kanske inte den största maxkapaciteten i turneringen, men man hade helt klart den högsta lägstanivån.

Jag tycker att bronsmedaljörerna Japan var det lag som hade högst toppkapacitet, men japanskorna hade en akilleshäl – mittförsvaret. De få gånger det japanska laget sattes under press blev det väldigt virrigt centralt i backlinjen. Det är för övrigt en tendens jag sett hos fler japanska landslag. Det fantastiskt välspelande F17-laget hade också den bristen, och även i A-landslaget skriker man efter starka mittbackar.

Även Spanien visade hög kapacitet, man besegrade ju Japan i gruppspelet och hade Nordkorea på gaffeln i kvartsfinalen. Även spanjorskorna hade dock lite för djupa dalar.

Tillbaka till Nordkorea. Världsmästarlaget är väldig passningsorienterat och bollskickligt. Jag skulle säga att man vann F20-VM på god organisation. Ibland tyckte jag nog att laget var lätt ”sönderorganiserat”, med det menar jag att man alltid sökte passningar – även i lägen där spelarna borde ha tagit individuella initiativ.

Just det faktumet att spelarna sällan tar individuella initiativ gör att det oftast krävs rätt många tv-matcher för att hitta spelare som glänser i det här nordkoreanska laget. Men i den här upplagan hittade jag snabbt en favorit i mittbacken och tillika lagkaptenen Choe Sol Gyong. Hade hon spelat i Japans lag är jag säker på att japanskorna skulle ha tagit guldet.

Sol Gyong höll ihop det nordkoreanska försvaret på ett imponerande sätt. Framför allt var hon aggressiv, stark i luftrummet och tillräckligt elak för att sätta sig i respekt. Det blir intressant att följa henne framöver.

Det blir även intressant att följa Nordkorea i framtiden. I bloggen Hattrick kunde man häromdagen läsa en intressant notering om att risken är att spelarna inte kommer att nå så mycket längre än så här eftersom Nordkorea spelar för få tuffa matcher och spelarna är fast i hemlandet. Det låter rimligt, det är ju i tuff konkurrens som man kan ta de där extra stegen.

Sammanfattningsvis var det lagen från Europa och Asien som imponerade mest i F20-VM, tyvärr med undantag för Sydkorea och Sverige. Det blev ganska tydligt hur vi halkat efter rent spelmässigt. Stina Blackstenius kraft räckte inte, även om hon tog en fin tredjeplats i skytteligan på samma antal mål (fem) som ettan Mami Ueno från Japan och tvåan Gabi Nunes från Brasilien. Ueno och Nunes placerades som etta och två beroende på att de hade fler assister än Blackstenius.

Apropå Blackstenius väntar vi ju med spänning på hennes besked om framtiden. Det borde väl snart komma.

Caitlin Foord

Caitlin Foord

* Så till Asien där man i helgen korade kontinentens bästa spelare 2016. Det priset gick till Australiens Caitlin Foord – ett välförtjänt pris till en rejält allsidig spelare. Hon är lika bra som central spjutspets som hon är som högerback. Kul att allsidighet kan betala sig.

* Nästa anhalt blir USA, där den haussade collegecupen NCAA avgjordes i helgen. Segern gick till USC Trojans från Los Angeles. Vid en koll på vinnarskolans trupp noteras ett svenskt namn, före detta Djurgårdenspelaren Olga Langenskiöld. Hon var dock inte med i slutspelet, och jag är osäker på hur mycket hon har spelat i mästerskapet.

En som har spelat en huvudroll är Katie Johnson. 22-åringen visade att hon är en iskall avslutare när hon rullade in det 2–1-mål som avgjorde finalen. Sedan punkterade hon även finalen med sitt 3–1-mål. Johnson är intressant eftersom hon är en av många amerikanskor som valt att spela landslagsfotboll för Mexiko. I F20-VM visade ju Mexiko att man är ikapp USA på ungdomssidan, mycket eftersom man lyckats fånga upp många amerikanskor med mexikanskt påbrå.

Mexikanska Johnson blev alltså matchvinnare, men de två största stjärnorna i NCAA-finalen var från Kanada. I det förlorande laget, West Virginia University ingick nämligen de båda OS-bronsmedaljörerna Kadeisha Buchanan och Ashley Lawrence.

Här är ett något USC-vinklat finalklipp:

* Nästa hållplats blir Afrika. Där vann Nigerias Super Falcons återigen de Afrikanska mästerskapen. Man gjorde det via 1–0-seger mot Kamerun inför 40 000 åskådare i Kameruns huvudstad Yaounde.

Vad jag sett var den nigerianska segern en stöld. Kamerun dominerade matchen stort och radade upp målchanser – utan att hitta rätt. I stället avgjorde Desire Oparanozie för Nigeria i slutminuterna. Se målet här:

I Nigerias segrande lag ingick flera Sverigebekantingar: Rita Chikwelu och Faith Ikidi och Ngozi Okobi. Dessutom var Perpetua Nkwocha assisterande förbundskapten.

* Så ett litet stopp till i Sverige. I veckan har blivande förbundskaptenen Peter Gerhardsson varit på besök hos podden Fotbollsarena Radiosporten. Hör honom här.

Det jag tyckte var mest intressant var snacket om att ett aggressivt försvarsspel är modernt. Det låter intressant, men rent spontant känns det som att det nog skulle vara kostsamt för ett svenskt damlandslag med ett relativt långsamt mittförsvar.

Vi får se vilken typ av spel Gerhardsson kommer att förorda när han har bättre koll på sitt material. Det blir även spännande att se vilka har tänker har runt sig. Jag tycker att det skulle vara önskvärt med nya ansikten på de assisterande posterna också.

* Slutligen återstår en kontinent att besöka, Sydamerika. En spelare därifrån, Venezuelas Daniuska Rodriguez, har blivit den andra kvinna någonsin att nå finalen i Puskas Award – priset för årets snyggaste mål.

Det är verkligen en fin prestation hon gör, och det är kul med damfotbollsmål i en sådan här final, men jag kan faktiskt inte säga att hennes mål tillhör någon av mina favoriter.

Banusic, Folkesson, Gerhardsson och Slegers

Vi är fortsatt inne i en period där det händer väldigt mycket intressant vid sidan av planen. Sedan mitt senaste inlägg har exempelvis både Linköping och Rosengård skaffat tunga nyförvärv.

LFC:s värvningar känns mest intressanta. De plockade i veckan in dels Johanna Rasmussen från Kristianstad, dels Marija Banusic från Eskilstuna. Det blir spännande att se hur den mångsidiga danskan kommer att användas i Martin Sjögren:s lagbygge.

Marija Banusic

Marija Banusic

Än mer spännande blir att följa Banusic. Hon är en spelare som jag trott mycket på, men som hittills inte motsvarat de högt ställda förväntningarna. Hennes två senaste säsonger har varit lite av besvikelser. Nu känns det som att det är upp till bevis, både för henne och för Lina Hurtig.

Veckans värvning för Rosengård är Hanna Folkesson. Det blir intressant att se hur hon utvecklas när hon för första gången får chansen att spela i ett riktigt topplag. Som signaturen filiplopez02 mycket riktigt skrev i en kommentar till det här inlägget hårdnar konkurrensen om mittfältsplatserna i landslaget nu när Katrin Schmidt och Petra Johansson givit sig in i kampen.

I övrigt har Piteå och Djurgården förlängt med sina viktiga målvakt. Hilda Carlén stannar i Piteå i minst en säsong till medan Gudbjörg Gunnarsdottir har skrivit på ett tvåårskontrakt med Djurgården.

Tyvärr har det även kommit tråkiga nyheter i veckan. Det finns inget slut på alla korsbandsskador. De som drabbats nu är Örebros Adelisa Grabus och Linköpings Renee Slegers. Jag som själv har ett trasigt vänsterknä har lätt att lida med alla som drabbas av det här eländet. Extra tungt måste det ju kännas för Slegers som med mycket stor sannolikhet går miste om EM-slutspelet på hemmaplan. Så fruktansvärt tråkigt.

Veckans snackis har ju förstås varit Peter Gerhardsson. Det är ju svårt att tycka så mycket om honom innan han är på plats och agerar. Men det frågetecken som han bär med sig är om han är en vinnare.

Där har ju faktiskt Pia Sundhage haft sin styrka. Hon har knappast fört svensk damfotboll framåt rent fotbollsmässigt. Hon har inte heller gjort speciellt bra resultat, om man kollar match för match. Men hon har ett OS-silver och ett EM-brons på tre mästerskap – vilket ändå är ett jättebra facit.

Sundhage presenterades för övrigt i dag som finalist i kampen om priset världens bästa damfotbollstränare 2016. I den kampen möter hon Silvia Neid och Jill Ellis, en kamp där Neid känns som mycket stor favorit.

Tillbaka till Gerhardsson. En sak är säker, han är populär bland sina gamla spelare. Inte minst hos Moestafa El Kabir. Se bara här:

Och här:

Men det är fler än El Kabir som hyllar vår kommande förbundskapten:

Johanna Almgren har för övrigt brutit sitt kontrakt som tränare för Kungsbacka DFF för att flytta till Östersund. Där hintade hennes sambo Tom Pettersson om att Almgren skulle få en fotbollsroll i herrfotbollsklubben Östersunds FK – blir intressant att se vad för roll det handlar om.

Innan jag går på lite sport har ju även de tre finalisterna till världens bästa spelare 2016 presenterats i dag. Det blev Marta, Carli Lloyd och Melanie Behringer. Även här tippar jag på tysk seger, men här känns det långt ifrån lika självklart.

Så till den fotboll som spelats i veckan. I F20-VM är det final och bronsmatch tidigt i morgon, lördag. 07.00 gör USA och Japan upp om bronset i en match som känns som kampen mellan den gamla och den nya damfotbollen. USA har nämligen skickat ett lag som är byggt på snabbhet, medan Japan har ett lag som är byggt kring passningsskicklighet. Känslan är att japanskorna borde kunna vinna den kampen klart. Fast även om USA:s lag spelar en rak och rätt tråkig fotboll har man visat sig ha rätt god effektivitet, så den gamla damfotbollen kanske kan ha en liten chans.

Finalen som startar 10.30 spelas mellan två boll- och passningsskickliga lag, Nordkorea och Frankrike. Mitt tips är att fransyskorna vinner, men det tipset bygger jag mer på en känsla än på säkerhet. För matchen känns trots allt rätt oviss.

Både Nordkorea och Frankrike behövde förlängning för att vinna sina semifinaler. Medan nordkoreanskorna hela tiden var bättre än USA och vann rättvist, hade fransyskorna lite flyt mot Japan.

Under veckan har det även spelats några seniorlandskamper. Ett intressant resultat för svensk del är att Tyskland och Norge spelade 1–1.

I en försmak på vad som väntar i grupp A i nästa års EM-slutspel vann Danmark borta mot Belgien med 3–1. Där gjorde Pernille Harder två mål för danskorna.

Slutligen två klipp från matchen Nederländerna–England 0–1, i det första kan man bland annat se den vansinnigt olyckliga situationen där Renee Slegers skadade sitt knä.

England känns för övrigt som en högintressant utmanare om medaljerna – kanske till och med guldet – i nästa års EM-slutspel. Det engelska laget har nu tio raka landskamper utan förlust, och då har man ändå mött Frankrike två gånger under den perioden.

Gerhardsson efter Sundhage – ett spännande val

Alldeles nyss presenterades Peter Gerhardsson som ny svensk förbundskapten efter Pia Sundhage. Jag trodde att det skulle vara Yvonne Ekroth som satt på podiet, men blev inte ledsen över att det var Gerhardsson. Det är nämligen ett spännande val.

Först och främst är han precis som Sundhage en omtyckt och trevlig person, vilket är bra. I Häcken har han stått för en positiv, offensiv fotboll, han har haft en tydlig och passningsorienterad spelfilosofi. Men han har tidigare inte varit främmande för att spela ett mer utstuderat spel, när det har behövts.

Gerhardssons erfarenhet av modern damfotboll är högst begränsad, men han kan fotboll och har cirka åtta månader på sig att lära sig, det bör räcka för att få ett bra grepp.

Det positiva här är att han kommer in med öppna ögon. Det är bra när man skall ha en nystart, vilket jag tycker vi bör få till när han tillträder efter nästa års EM-slutspel. Då är det dags att påbörja utfasningen av 80-talisterna och börja bygga en ny stomme kring spelare födda på mitten av 1990-talet.

Lite tankar om F20-VM

I morgon 07.00 och 10.30 spelas semifinalerna i F20-VM, Nordkorea–USA och Japan–Frankrike. Båda matcherna sänds på Eurosport 1.

Jag kan inte säga att jag sett allt som sänts från turneringen, men ganska mycket. Och jag är mycket imponerad av många av lagen. Japan, Nordkorea, Frankrike, Spanien, Tyskland och faktiskt även Mexiko har imponerat stort när det gäller både passningskvalitet och bolltrygghet.

Det kan ha varit ytterligare några lag som varit bra, men Eurosport visade ju av förklarliga skäl de europeiska lagens gruppmatcher, vilket gjorde att man inte fick se alla lag.

När det gäller spelare har jag noterat att det är yttermittfältarnas turnering. Jag har blivit förtjust i flera spelare, de flesta av dem håller till på kanterna. Jag tänker bland annat på Frankrikes fantastiska Delphine Cascarino, Mexikos sevärda duo Maria Sanchez och Belen Cruz, Japans spelskickliga Yui Hasegawa och spektakulära tyska dribblern Anna Gerhardt från Bayern München.

Att Cascarino skulle vara bra var ingen skräll. 19-åringen hann ju starta två ligamatcher för Lyon innan hon stack till Papua Nya Guinea. Däremot måste jag säga att Mexiko kändes som en väldigt positiv överraskning – nästan hela deras lag imponerade på mig. De är nu ikapp och kanske på väg att gå förbi USA på ungdomssidan. Mexiko har ju gått längre i de senaste två F17-VM:en och är nu jämsides även i F20.

I fjolårets Nordamerikanska mästerskap blev det 2–2 mellan lagen och i fredagens VM-kvartsfinal borde mexikanskorna ha vunnit. Man hade 1–0 och öppet mål för 2–0. Men i matchens slutskede gjorde istället USA mål på sina två enda anfall i matchen. Segermålet kom i 95:e efter fint förarbete av USA:s båda storstjärnor:

Även om USA alltså är kvar i semifinal känns det som att damfotbollens stormakt har jätteproblem på ungdomssidan. Det här F20-landslaget lever på individuella prestationer från storstjärnorna Mallory Pugh och Ashley Sanchez. Men ser man till lagspelet är det inget att jubla över. Tvärtom.

Tyvärr var ju även det svenska spelet i VM en jättestor besvikelse. Det lag som imponerat genom att ta sig till EM-final både i F17 och F19 var plötsligt rätt blekt. I fjolårets EM-slutspel gillade jag hur våra spelare kändes till synes bolltrygga, kreativa och passningssäkra. Det var som bortblåst i Papua Nya Guinea.

Jag såg ett svenskt lag med stora brister i både passningsspel, speluppfattning och inte minst i luftrummet. Det var ju hönsgård vid nästan varenda motståndarhörna. Medan man sett massor av positiva saker hos många lag såg jag mest brister hos våra spelare. Till och med storstjärnan Stina Blackstenius hamnade på minus hos mig – trots att hon gjorde fem mål.

Hos Blackstenius kan bristerna ha berott på överambition, att hon tänkte att allt stod och föll med henne. Jag slogs nämligen av hur dåligt hon utnyttjade sina lagkompisar. I stället för att passa och sticka valde LFC-forwarden allt som oftast att försöka vända upp och gå själv. Det funkade hyfsat mot värdnationen, men blev väldigt lättläst mot bättre försvar som Nordkoreas och Brasiliens.

Blackstenius brister i all ära, värst var problemen i backlinjen. Vi hade fruktansvärt svaga uppspel, något som självklart drar ner anfallsspelet i stort. I backlinjen saknades Nathalie Björn, men en spelare får inte vara så viktig att allt rasar om inte hon är med.

Utöver Björn var det ju i princip samma elva som vann F19-EM i fjol som kom till spel i Papua Nya Guinea. Fast det är klart, hade jag varit Calle Barrling hade jag definitivt velat matcha in Ebba Wieder i startelvan i stället för Filippa Angeldal.
Medan Angeldal hållit till i elitettan under året har ju Wieder spelat 20 damallsvenska (13 från start) och fyra hela Champions Leaguematcher för Rosengård. Wieder borde ha varit betydligt mer redo för VM-tempot.

Apropå Barrling tyckte jag att han coachade rätt fegt, vilket var en besvikelse. Jag har ju tyckt att han gjort bra ifrån sig tidigare. Men nu förvånades man bland annat över att formstarka Johanna Rytting Kaneryd bara fick fem minuter i måstematchen mot ett ganska svagt Brasilien. Jag hade också gärna sett att Tove Almqvist hade testats i en mer fri roll på mittfältet.

Jag tycker att Anna Anvegård har många intressanta egenskaper, men hon väger fortfarande lite lätt, och hon fick inte till något samarbete med Blackstenius. Jag tror att Almqvist, som känner Blackstenius utan och innan, hade bättre förutsättningar att fungera som länk mellan mittfält och vår storstjärna. Dessutom hade Almqvists stora risktagande inte känts lika farligt om hon placerats högre upp i planen.

Jaja. Nu släpper vi det som varit och blickar framåt. Man har ju hoppats att 96/97:orna ska kunna bli stommen i framtidens A-landslag. Efter VM-sortin kändes det hoppet inte alls lika stort, den spontana tanken var ju att övriga världen kört ifrån oss.

Men kollar man på vårt F20VM-lag är det ändå ganska många spelare som bör vara med och slåss om landslagsplatser under kommande år. Målvakt Emma Holmgren är förstås en. Hon gjorde en klart godkänd turnering, även om hon darrade i Brasilienmatchen. Hon, Zecira Musovic och Jennifer Falk är tre heta kandidater till att ta över efter Hedvig Lindahl. I nuläget tycker jag att det är klar fördel Falk i den kampen, men Holmgren har många år på sig att komma ikapp och förbi.

I backlinjen bör Ellen Löfqvist ha goda chanser att bli A-landslagsspelare, men inte som mittback utan som defensiv innermittfältare. Jag tror fortfarande också att Ronja Aronsson har chansen, även om hon inte förmådde visa upp sitt fina passningsspel i Papua Nya Guinea.

På mittfältet har ju duon Almqvist och Michelle de Jongh redan varit på landslagssamlingar. Båda har skön förmåga att skapa målchanser, vilket gör att de kommer att vara fortsatt intressanta för förbundskaptenerna.
Båda var ju för övrigt i högsta grad inblandade i Blackstenius 1–0-mål mot Brasilien. Almqvist med en känslig nickskarv, och de Jongh genom att smart plocka bort Blackstenius bevakning. Kolla gärna in de Jonghs screen, det är sådana detaljer som skapar storspelare:

Blackstenius är ju redan med i A-landslaget. På forwardssidan känns Anvegård också intressant. Hon visade prov både på god bollbehandling och på hyfsat spelsinne. Får hon något eller några år på sig tror jag att hon kan utmana. Samma sak gäller för Rytting Kaneryd. Hon har potential, men känns inte redo ännu.

Topplagen i F20-VM är alltså väldigt bolltrygga och passningssäkra. I lördags kväll såg jag två A-landslag som passar in på den beskrivningen, Frankrikes och Spaniens. Fransyskorna vann med 1–0 eftersom de hade bäst backlinje och överlägset störst tyngd i offensiven.

Jag tycker ju att Frankrike har världens bästa mittbackar. De är både bra defensivt – man släppte bara in två mål i OS, och offensivt. Kolla in Griedge Mbock Bathy:s fantastiska volleyskott som inleder kavalkaden av franska målchanser. Det skottet hade inte alla forwards fixat att utföra.

Kolla även hur smart Eugenie Le Sommer rör sig. Hon var inblandad i väldigt mycket av det franska anfallsspelet. Efter en liten svacka känns det som att hon börjar närma sig den grymma form hon hade förra våren:

Chikwelu höjdaren under en spännande silly-vecka

Rita Chikwelu

    Rita Chikwelu

Den här veckan har det varit mer spännande att följa spelet utanför planen än det på.

Det har varit gala och flera spännande övergångar. I tisdags briserade en bomb när Fridolina Rolfö presenterades som nyförvärv i Bayern München. I dag briserade veckans andra bomb när Kristianstad offentliggjorde att man skrivit tvåårskontrakt med Rita Cikwelu.

Bloggen Spelare 12 skrev tidigare i höst att Chikwelu skulle platsa i alla damallsvenska lag. Det är en uppfattning jag delar. Varje gång jag sett Umeå i år har nigerianskan varit den klart bästa spelaren i laget. Hon borde kunna ha haft ett stort antal anbud att välja mellan. Därför ser jag det lite som en bomb att hon valde KDFF, som ju haft problem på en mängd olika fronter de senaste åren.

Men för klubben är det här självklart en jackpot, man får en kanonspelare att bygga laget kring. Verkligen kul för Kristianstad.

Innan jag går vidare till andra intressanta nyheter tänkte jag bara ifrågasätta tajmingen av nyheten om värvningen av Chikwelu. För några år sedan skrev jag ganska mycket om de damallsvenska klubbarnas bristfälliga kunskaper i marknadsföring. Jag vet inte om det fanns någon speciell anledning för KDFF att släppa värvningen av Chikwelu i dag, men jag hoppas det.

För normalt är lördag eftermiddag den tid man absolut inte skall släppa några bra nyheter. Då är nämligen konkurrensen om mediautrymmet hårdast på riksnivå. Och lokalt är det inte bättre, speciellt inte om man är hemmahörande på en ort där lokaltidningen saknar söndagsutgivning och går på minimal bemanning. Lägg till att P4:s lokala stationer inte har några egna sändningar utöver korta nyheter fram till 13.30.

Att släppa nyheten om en av klubbens bästa värvningar någonsin en lördag vid lunchtid är alltså normalt sämsta möjliga tajming ur marknadsföringssynpunkt.

Fast ännu sämre tajming är det förstås för Umeå IK. Nye tränaren Robert Bergström lär få en riktigt svår uppgift att lotsa den tidigare storklubben tillbaka upp i damallsvenskan. Klubben har svag ekonomi och tappar nu sina toppspelare en efter en. Det är bara att hoppas att UIK får stopp på blödningen och ändå kan ställa ett starkt lag på benen kommande säsong.

Petra Johansson (Larsson)

Petra Johansson (Larsson)

Ett lag som sannolikt får ett lyft är Eskilstuna United. I går meddelade man nämligen att Petra Johansson gör comeback – ett otroligt välkommet besked för klubben. I år har ju Uniteds lag vägt alldeles för lätt mot starkt motstånd.

Inte minst har man haft ett mittfält där det saknats både tyngd och elakhet. Johansson är en skoningslös spelare, som förhoppningsvis kan hitta tillbaka till den klass hon höll hösten 2015. Gör hon det bör hon vara högaktuell för nästa års EM-trupp.

Med Katrin Schmidt och Johansson har konkurrensen på Pia Sundhage:s mittfält ökat rejält de senaste dagarna. Kul.

Blir det här så bra om man hoppas gäller det bara att Sundhage tar vara på det här på rätt sätt. Alltså att hon verkligen låter spelarna kämpa om platserna fullt ut, och exempelvis inte ger Caroline Seger en given plats.

Apropå given plats är det många som tror att FC Rosengård har given semifinalplats i Champions League. Malmöklubben lottades ju i går mot FC Barcelona i kvartsfinal.

Det är en bra lottning, men inte någon 100-procentig drömlottning. För det är ju långt ifrån givet att Rosengård vinner. Spansk damfotboll flyttar fram positionerna rätt snabbt, och det är ju bara att slå en signal till Linköping och kolla vad de har för erfarenheter av spanskt motstånd. Låt vara att LFC saknade sina OS-spelare, det här var ju riktigt pinsamt:

Jag håller Rosengård som favoriter med 60–40 mot Barca, vilket ju innebär en bra chans att nå semifinal. Men som sagt, det är inte givet att det blir svensk seger.

I en eventuell semifinal väntar segraren av Bayern München och PSG. Där skulle inte Rosengård vara favorit, men inte heller chanslöst. Det här är tveklöst den bästa lottning man fått i turneringen de senaste åren. Det blir alltså intressant till våren.

Det är förresten intressant att kvartsfinalerna spelas mellan de lag jag hade rankat som 1–2 (Lyon–Wolfsburg), 3–4 (Bayern–PSG), 5–6 (Rosengård–Barca) och 7–8 (Man City–Fortuna Hjörring). Noterbart att Manchester City och Kosovare Asllani erbjöds en kanonchans att nå semifinal.

Pernille Harder

Pernille Harder

Från alltfler håll hör man att Pernille Harder kommer att välja Wolfsburg som nästa klubbadress. Det känns som ett intressant och lite vågat klubbval. Personligen trodde jag att Wolfsburg sökte en mer rörlig toppforward som skulle fylla den lucka Martina Müller lämnade efter sig när hon slutade inför förra säsongen. Men Ralf Kellermann har säkert en tanke med hur laget skulle byggas om med Harder i elvan. Om nu Harder väljer den tyska storklubben.

En lagbyggare som som lämnar sitt jobb är Yvonne Ekroth. I går kom beskedet att hon inte längre kommer att träna Djurgården. Det uppgavs inga skäl, och omgående såg jag twitterspekulationer om att hon kanske kommer att vara den som ersätter Pia Sundhage till sommaren.

Ekroth har ju bakgrund på förbundet och har gjort ett mycket bra jobb i Djurgården. Om hon skulle vara en bra förbundskapten är jag inte rätt person att uttala mig om, jag känner till henne för dåligt. Hon är ju inte den som synts och hörts i debatten. Men hennes resultat är som sagt bra, så spekulationerna känns ändå intressanta.

Därmed har jag avverkat det viktigaste som hänt vid sidan av planen den här veckan. Internationellt är det ju landslagsfönster den här helgen. En spännande försmak på nästa års EM-slutspel erbjöds i torsdags då Belgien vann med 3–2 mot Nederländerna. De stöter ju även på varandra i gruppspelet i den vidöppna grupp som även innehåller Norge och Danmark. På måndag möts för övrigt Belgien och Danmark och på tisdag både Tyskland–Norge och Nederländerna–England. Men redan nu i kväll, avspark 21.00 spelas det spännande mötet Frankrike–Spanien.

I Afrika spelas afrikanska mästerskapen sedan en vecka tillbaka. Där är det nu klart för tisdagens semifinaler. De kommer att spelas mellan Kamerun och Ghana samt mellan Nigeria och Sydafrika.

Kontinentens fyra bästa lag är alltså kvar till semifinalerna. Och flera damallsvenska spelare är med. I Kameruns lag är exempelvis Rosengårdsstjärnan Gaelle Enganamouit med och Nigerias lagkapten är färska KDFF-förvärvet Rita Chikwelu. I dagens 4–0-seger mot Kenya blev det två damallsvenska målskyttar för Nigeria, både Faith Ikidi och Ngozi Okobi.

Semifinalklart är det även i F20-VM. Där återstår två asiatiska lag, ett europeiskt och ett nordamerikanskt. Trots att Europa bara har kvar ett lag tycker jag att alla europeiska länder utom Sverige har gått framåt sedan i fjol. Både Tyskland och Spanien imponerade, trots att de fick åka hem efter kvartsfinalerna.

Jag har ju utlovat ett inlägg med lite djupare kring F20-VM. Det löftet hoppas jag kunna infria innan tisdagens semifinaler Nordkorea–USA och Japan–Frankrike. Fransyskorna gick ju för övrigt till final efter 1–0-seger mot Tyskland. Segermålet av Delphine Cascarino är på alla sätt högklassigt. Se det 30 sekunder in i det här klippet:

En av F20-VM:s starkaste ögonblick hämtar jag från efter kvartsfinalen USA–Mexiko 2–1. Det var en match där Mexiko hade greppet, men USA vände och vann på övertid. Tvillingsystrarna Flores hade valt att spela för varsitt lag. Efter matchen fick USA:s Sabrina trösta Mexikos Monica:

Rolfö klar för Bayern München

Detta bildspel kräver JavaScript.

Alldeles nyss kom den oväntade nyheten att Fridolina Rolfö är klar för Bayern München.

Beskedet är överraskande eftersom man inte har sett några uppgifter om att Rolfö var på väg bort från mästarklubben. Allt snack har ju handlat om att Linköping sannolikt tappar Pernille Harder och Stina Blackstenius.

För Rolfö känns det här som ett bra steg. Hon hamnar i en av Europas tre bästa klubbar och får känna på hur det funkar att spela i ett lag med stenhård konkurrens om platserna i startelvan.

När jag kollar på Bayerns spelartrupp känns det ändå som att det borde finnas rätt goda möjligheter för Rolfö att ta en startplats. Medan Bayerns mittfält är överfullt av toppspelare är Vivianne Miedema och Mana Iwabuchi de enda utpräglade forwardsen av högsta världsklass. Rent spontat tycker jag att Rolfö borde kunna passa bra ihop med båda dem.

För Martin Sjögren:s lagbygge är det här ett tungt slag. Vansinnigt tungt. LFC har de senaste åren varit förskonade från tunga spelarförluster och lugnt kunnat bygga vidare. Nu får man känna på det Rosengård varit utsatt för de senaste åren, alltså att när man byggt ett kanonlag som är redo att konkurrera i Europatoppen blir man av med alla sina stjärnor.

Rolfö och Harder har varit de kreativa hjärnorna i det spelsystem som ledde till årets SM-guld. Det blir spännande att se om spelsystemet lever kvar 2017 med en ny forwardsuppsättning. LFC har ju gjort klart med Lina Hurtig, men kommer nu att behöva ett par forwards till.

Utöver Hurtig har man även värvat danska försvarsspelaren Maja Kildemoes samt flyttat upp juniorerna Sara Olai och Wilma Thörnkvist. Utöver Rolfö och Harder har man tappat Mariann Gajhede Knudsen (slutar) och talangen Emilia Larsson (Vadstena).

En annan klubb det händer mycket i är Kif Örebro. Hela tio spelare slutar eller tvingas lämna, nämligen Marie-Eve Nault, Melissa Tancredi, Jennie Wecksell, Lina Domberg, Elin Johansson, Anna Björk Kristjansdottir, Sarah Michael, Sejde Abrahamsson, Ellen Karlsson och Veronica Perez.

Truppen ser ändå rätt intressant ut. Sedan tidigare har man ju meddelat att Marina Pettersson Engström gör comeback, och i dag presenterade man Mallbackens duktiga talang Emelie Andersson som nyförvärv. Det är en spelare jag imponerats av i årets damallsvenska.

För Wecksell är det knäskadorna som gör att hon tvingas avsluta karriären. Hon lämnar dock inte fotbollen, utan blir istället tränare i Nora BK. Det gillar jag. Det är bra när spelare som fått en god fotbollsutbildning hjälper till att sprida sin kunskaper till spelare på lägre nivå.

Marta

Marta

Slutligen har Marta Vieira da Silva hamnat i ett riktigt fint sällskap. Rosengårdsstjärnan är nämligen med på den lista över de 100 mest inspirerande och barriärbrytande kvinnorna i världen 2016 som brittiska BBC har sammanställt.

På listan finns även Chan Yuen-Ting från Hongkong, som tidigare i år blev den första kvinna att leda ett herrlag till seger i sitt lands högsta herrfotbollsliga. 28-åriga Yuen-Ting tränar Eastern Sports Club, som vann Hongkongs Premier League i år.

Sundhage har fått en ny landslagsspelare

För en stund sedan fick Hedvig Lindahl diamantbollen för andra året i rad. Det var både välförtjänt och väntat. Grattis.

Men dagens bästa gåva fick nog ändå landslaget. Och då tänker jag faktiskt inte i första hand på den fantastiskt fina hyllning som laget fick i Globen under Laleh:s Goliat:

Jag tänker på nyheten att Djurgårdens Katrin Schmidt äntligen verkar ha blivit svensk medborgare. Vi tycks alltså ha fått ytterligare en svensk mittfältare av toppklass. Härligt.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

Schmidt ansökte om medborgarskap förra sommaren. Det verkar alltså har tagit drygt ett år innan tyskan blev svensk. I dag har nämligen vänner till Schmidt spridit nyheten på sociala medier. Schmidt är såpass bra att hon borde vara aktuell för startelvan direkt. Det blir således intressant att se hur Pia Sundhage tacklar det här när hon tar ut sin första trupp för 2016.

I övrigt i dag har Eskilstuna United offentliggjort att man värvat Hanna Glas från Umeå IK. Det är en högintressant värvning av klubben som i lördags meddelade att trion Elena Sadiku, Emma Jansson och Chloe Logarzo inte får förnyat förtroende.

Hanna Glas

Hanna Glas

Tillbaka till Fotbollsgalan. Där hade juryn gjort ovanligt bra val. Sex av mina åtta favoriter när jag gick igenom nomineringarna blev också vinnare, nämligen: Hedvig Lindahl (årets målvakt och diamantbollen), Linda Sembrant (årets back), Marta Vieira da Silva (årets mittfältare), Pernille Harder (årets forward) och Johanna Rytting Kaneryd (årets genombrott).

I två kategorier valde juryn annorlunda än jag. Men jag har verkligen inget emot att Harder korades till damallsvenskans viktigaste spelare och att Piteås Stellan Carlsson korades till bästa tränare. I båda de kategorierna tycker jag ju att alla tre kandidaterna hade varit värdiga vinnare.

Det om galan. Jag har haft det hektiskt ett tag. Men mellan alla aktiviteter har jag hunnit se ganska mycket av den högklassiska F20-VM-turneringen. Det har dock inte funnits tid att skriva ihop någon djupare analys. Men under veckan bör jag kunna hitta tid att både lista nya, potentiella världsstjärnor samt sammanfatta den svenska insatsen – som ju tyvärr blev en gigantisk besvikelse.

I går jobbade jag för övrigt på futsalturneringen Knallen cup i Borås. Dit hade Sara Lindén som avskedsföreställning tagit med ett riktigt starkt lag från Kopparbergs Göteborg FC, ett lag med spelare som Elin Rubensson, Jennifer Falk, Elin Landström och Adelina Engman. Ändå lyckades inte KGFC gå till final i det högklassiga startfältet, som även innehöll västsvenska storheter som Jitex, Hovås Billdal och Holmalund. Min text om KGFC och Holmalunds seger finns här. (Hoppas att länken funkar, och inte är inlåst. Den såg lite konstig ut.)

I cupen inträffade för övrigt att Bergdalens IK:s meriterade tränare Linnea Liljegärd sparkade ut alla sina egna spelare ur cupen. Hon spelar nämligen futsal med Falköpings Futsal, och var med när de slog ut både Bergdalens första- och andralag. Udda.

Slutligen blev LSK återigen norska cupmästare i helgen. Man vann mot Röa med 2–0 efter förlängning. Sett till klippet med höjdpunkter var LSK det klart bästa laget, och man borde ha vunnit under ordinarie tid. För nog är det en rejäl domartavla av Marte Sørø att döma bort Isabell Herlovsen:s mål i femte övertidsminuten: