Guide till Champions Leaguefinalen

Jag hann knappt publicera mitt förra inlägg förrän bekräftelsen kom på det som varit på gång ett tag – att Lotta Schelin lämnar Lyon. Vår forwardsstjärna har en match kvar i den franska storklubben, och det är torsdagens final i Champions League.

Innan jag gör en liten tillbakablick på helgens matcher kommer här en guide till finalen, som spelas på torsdag 18.00 på Stadio Città del Tricolore i den norditalienska staden Reggio Emilia.

18.00 VfL Wolfsburg–Olympique Lyonnais
TV: direktsänds i Sverige av Eurosport 1
Tips: 45–55

Kommentar: Jag håller alltså Lyon som favorit till 55–45. Sett till potential skulle jag säga att skillnaden snarare är 70–30 i fransk favör, men det här är en final, vilket innebär ett extra nervspel.

Lägg till att Wolfsburg är ett fantastiskt cuplag, de har vunnit alla stora finaler de varit inblandade i. Däremot har Lyon på senare år darrat till flera gånger i stora matcher. Ju längre Wolfsburg kan hålla emot, desto större chans att de franska nerverna kan spela fransyskorna ett spratt.

En sak som talar för Lyon är att spelarna är mindre slitna än motståndarna. Klubben vilade nämligen hela A-lag i helgen. Man lät en ren B-uppställning ta hand om ligaavslutningen mot Montpellier. Den matchen blev för övrigt 1–1 efter att Sofia Jakobsson gjort Montpelliers mål.

Samtidigt som Lyons spelare vilade vann Wolfsburg den tyska cupfinalen. Finalen mot SC Sand slutade 2–1 efter att Zsanett Jakabfi gjort båda lagets mål. Segermålet kom med tio minuter kvar att spela.

Efter några tunga och skadeförföljda säsonger är Jakabfi för övrigt tillbaka i toppform. Ungerskan känns som en riktig joker i torsdagens final.

Wolfsburg startade för övrigt så här i cupfinalen: Almuth SchultBabett Peter, Nilla Fischer (kapten), Maria-Joelle WedemeyerLara DickenmannRamona Bachmann, Vanessa Bernauer, Lena Goessling, Isabel Kerschowski – Jakabfi, Alexandra Popp.

Det är ganska troligt att det blir samma elva även i Champions Leaguefinalen. Möjligen väljer Ralf Kellermann att starta med Elise Bussaglia i stället för Bernauer. Men som sagt, det blir sannolikt en elva som i stora drag liknar helgens.

Det är ett välbyggt lag med snabbhet på båda kanterna och med grym tyngd i luftrummet i samband med fasta situationer. En av de starka huvudspelarna är förstås Nilla Fischer – lagets lagkapten. Stort att en svensk spelare kan få höja pokalen på torsdag.

Under en period var Caroline Graham Hansen Wolfsburgs klart vassaste offensiva vapen. När hennes säsong tog slut för några månader sedan trodde jag att det skulle bli kännbart. Men man har lyckats bygga om laget, och hitta nya vägar till mål.

Det troliga är att Wolfsburg kommer att kunna ligga på kontring mot ett mycket offensivt Lyon. Så är Kellermann och hans spelare inte vana vid att få spela, men känslan är att de kan tycka att det är rätt trevligt…

En riktig nyckelspelare för Wolfsburg är den tyska landslagsmålvakten Almuth Schult. Hon blandar högt och lågt i sina insatser. Mot Lyon har hon inte råd med några grodor – där måste hon göra en kanonmatch.

För Lyon är ett vasst lag. De har ännu mer snabbhet på kanterna än Wolfsburg, och även flera riktigt starka huvudspelare.

När Lyon vann franska cupen den 15 maj startade man så här: Sarah BouhaddiPauline Bremer, Griedge Mbock Bathy, Wendie Renard (kapten), Amel MajriSaki Kumagai, Amandine Henry, Camille AbilyElodie Thomis, Ada Stolsmo Hegerberg, Eugénie Le Sommer.

Det är troligt att det i huvudsak också blir den här elvan också mot Wolfsburg. Enligt kommentar nedan är det troligt att Lotta Schelin kommer att starta till höger i tremannaanfallet i sin sista match för Lyon. Annars lär Schelin bytas in i den andra halvleken i stället för Thomis. Jag hade gärna fått in Louisa Necib från start istället för Abily.

Lyon lever mycket på sitt vassa kantspel. Wolfsburg kommer att få jobba med att få stopp på högerkantens Bremer/Thomis och vänsterkantens Majri. Just Amel Majri har varit fantastisk den senaste tiden, hon kommer att utsätta Wolfsburgs backlinje för ett rejält hållfasthetsprov.

När inspelen kommer in har Lyon smarta straffområdesspelare i Hegerberg och Le Sommer. Vid fasta situationer är även de båda mittbackarna urstarka i luftrummet. Det är verkligen ett fantastiskt välbyggt lag Lyon ställer på benen.

Om de får tidig utdelning kan Lyon faktiskt vinna det här med rätt stora siffror. Då tvingas ju Wolfsburg flytta fram sin något sega backlinje en bra bit, vilket öppnar ytor för hypersnabba Lyonanfallare.

Men för varje minut Wolfsburg kan stå emot ökar risken för att de franska nerverna kan spela Lyon ett spratt. De senaste åren har de alltså darrat till när de hamnat under press.

Det blir helt enkelt en otroligt intressant match mellan de två lag som varit bäst i Europa den här våren. En värdig final.

* Så en kort koll på helgens fotboll. Den tyska cupfinalen har redan avhandlats, den franska ligaavslutningen också. Eftersom inte Lyon lät Ada Hegerberg spela stannade hon på 33 mål i skytteligatoppen. Tvåa blev Cristiane på 15 och trea Schelin med 14.

Här är övriga svenska spelare: Sofia Jakobsson 9, Linda Sembrant 4 samt Caroline Seger och Kosovare Asllani 1. Maria Karlsson blev mållös.

* I Italien vann Brescia guldet efter 8–0-seger i sista omgången. Verona vann svenskmötet med Fiorentina med 3–2, vilket innebär att Verona passerade Fiorentina och tog den andra platsen i Champions League.

* I USA vann Portland med hela 4–1 mot serieledarna Washington, ett resultat som packar ihop lagen rejält i toppen av tabellen.

Efter sex omgångar skiljer det nu en poäng mellan ettan och fyran. Noterbart är att de två senaste årens mästarlag Kansas City ligger sist med två poäng.

* Så slutligen till damallsvenskan. Där ser vi nu med spänning fram emot söndag 15.00 då Rosengård tar emot Linköping – en av årets riktiga höjdpunkter inom svensk damfotboll. Båda lagen har full poäng in i matchen.

Bakom de två suveränerna smyger Eskilstuna med som trea efter tre raka segrar. Fyra ligger skrällaget Djurgården som tagit nio poäng på de senaste fyra omgångarna. Stockholmsgänget börjar lägga en bra grund till nytt kontrakt. Med tanke på att de verkar bli väldigt många oavgjorda matcher i årets serie kan man faktiskt hänga kvar på strax över 15 poäng. Och dit har ju Djurgården inte så långt kvar.

I botten ser det tungt ut för Umeå och Kristianstad. De senare har dock som tidigare konstaterats inledningsvis haft ett väldigt tufft program. Kommer poängen nu när man börjar möta de andra lagen på undre halvan?

I skytteligan leder LFC:s Pernille Harder på åtta mål, två före lagkompisen Stina Blackstenius. Marta är trea med fem mål medan kvartetten Mimmi Larsson, Pauline Hammarlund, Ella Masar och Lieke Martens samsas om fjärdeplatsen på fyra.

Asllani, Diaz och tysk cupfinal

I går presenterade Pia Sundhage truppen till EM-kvalmatcherna mot Polen och Moldavien. Den stora skrällen var förstås att Kosovare Asllani var tillbaka i truppen.

Asllani som för övrigt hade två assist när Manchester City vann den tidiga seriefinalen mot Chelsea med 2–0 i torsdags. På klippet nedan ser man att hon var inblandad i många farligheterm, samt att hon opererade från ett slags nummer tio-roll.

Kul med Asllani. Kul också att Malin Diaz var tillbaka i Sundhages trupp. Man har ju funderat lite över hur Emilia Appelqvist skulle ersättas. Det blev alltså Diaz och i viss mån även Asllani som tog den platsen.

I övrigt kändes det som en ganska väntad trupp, förutom att Nilla Fischer står över. Fast i de här två matcherna skall vi klara oss utan Fischer. Hon spelar för övrigt tysk cupfinal mot SC Sand i dag klockan 15.00. Se den här.

Det jag känner lite oro över är målvaktssidan. Även om Lindahl gjorde några tveksamma ingripanden i klippet ovan har hon varit väldigt stabil, så henne känner jag mig trygg med. Däremot är jag tveksam till att Sofia Lundgren lämnas utanför truppen. Tycker att det är dags att ta in henne. Det jag sett av Hilda Carlén eller Emelie Lundberg i år har inte givit mästerskapsvibbar. Carléns agerande vid Mallbackens hörnor senast gjorde exempelvis mig rejält bekymrad.

Det om landslaget. Om några minuter är det avspark i sista omgången av franska ligan D1 Feminine. Där är dock allt intressant avgjort. Den enda intressanta frågan är hur många mål skyttedrottningen Ada Stolsmo Hegerberg kommer att göra. Hon står på 33 inför slutomgången.

15.30 spelas sista omgången av ligan i Italien. Där kan man med mycket stor sannolikhet se Brescia säkra guldet här. För svensk del är dock kampen om andraplatsen mest intressant. Där tar Stephanie Öhrström:s Verona – dock utan opererade Öhrström – emot Lisa Ek:s Fiorentina i en direkt avgörande match. Fiorentina tar andraplatsen på kryss.

I går blev Twente nederländska mästarinnor efter 3–0 mot Zwolle. Skytteligan vanns av Jill Roord på 21 mål.

Slutligen några ord om den pågående damallsvenska omgången. Det mesta talar för att vi får en seriefinal nästa söndag mellan två fullpoängare. Eller kan Göteborg snuva Rosengård på poäng nu 15.00?

Övriga fyra matcher är alla rätt intressanta. Inte minst Djurgården–Mallbacken i dag 16.00, ett möte mellan två lag som kommer från utmärkta insatser i förra omgången.

På måndag spelar Kristianstad i Eskilstuna. Ett Kristianstad som återigen har jätteproblem med ekonomin, och för tillfället går sin viktigaste match vid sidan av planen. I veckan har man lagt upp det här ropet på hjälp:

Chawinga, Mallbacken, knäskador, Schelin och några finaler

Då var pingsthelgen över och för mig var helgens damallsvenska behållning Tabitha Chawinga.

Även om jag inte har kunnat studera henne speciellt nära i de första omgångarna har känslan varit att hon inte nått den nivå jag trodde att hon skulle nå. Mot Linköping i lördags var hon däremot uppe på en grym nivå.

Jag vet att Stina Blackstenius fixade en straff och dessutom klev fram på slutet och avgjorde med en bestämd nick. Men i min värld var inte någon av Linköpings stjärnforwards i närheten av Chawingas klass. Hon var helt enkelt på en egen nivå.

Efter matchen fick jag sms om att Svenska fotbollförbundet borde försöka göra henne till svensk medborgare. Inte mig emot.

Efter matchen har jag även sett och hört synpunkten att Chawingas insats grumlas av att huvuddelen av hennes nio avslut missade målet. Och visst, jag har också tyckt att Malawiforwarden varit lite slarvig med avsluten i inledningen av damallsvenskan. Det känns som en detalj hon bör nöta.

Men.

Och det är ett stort MEN. Jag tycker inte att man kan gnälla på Chawingas avslut från i lördags. Officiellt står hon på ett mål och två ramträffar. Jag kan bara minnas en ramträff, men missade å andra sidan några minuter. Utöver de avsluten hann Magdalena Ericsson en gång upp ett Chawingaskott just innan mållinjen.

Se https://damallsvenskantv.solidtango.com/widgets/embed/sam2sjy5” target=”_blank”>de avsluten här.

För mig är det mer än godkänt med tanke på förutsättningarna. De var ju att Kvarnsveden backade hem med nio utespelare och lämnade Chawinga ensam på mittlinjen. Mot sig hade hon i första hand fem landslagsspelare, fyra backar samt en täckande Claudia Neto.

Många av de gånger Chawinga avslutade utanför hade hon på egen hand först letat upp bollen, sedan skakat av sig några av de där landslagsspelarna.

Alla som någon gång spelat ensam forward vet hur mycket energi som går åt till att bara komma till avslutslägen när man är ensam mot ett försvar.

Som jag ser det går det inte att kräva mer av Chawinga än det hon gjorde i lördags. Hennes insats höll helt enkelt högsta världsklass.

Linköping däremot var lite av en besvikelse. Ändå vann de – vilket är en jättestyrka. Det är lag som vinner matcherna även när de har dåliga dagar som till slut kan få lyfta pokalen.

I övrigt i damallsvenskan var det en intressant omgång, där lagen bakom Rosengård och LFC fortsätter att ta poäng av varandra. Mallbackens 4–0-seger mot Piteå var helgens knall. Resultatet visar att Mallbacken inte tänker att bli något stryklag, det visar också att Piteå inte har råd att spela utan för många nyckelspelare.

Kul självklart för Antonia Göransson att få göra mål direkt i comebacken. Det var garanterat viktigt både för henne och för laget.

Djurgården har lyft sig i tabellen. Laget verkar ha mer spets än jag trodde inför avspark i serien, och just känns det som att stockholmarna bör ha goda chanser att hänga kvar. 3–0 borta mot Örebro är starka siffror. Samtidigt bör man ha i åtanke att Kif var osedvanligt uddlöst – dessutom bjöd man på de två första målen.

Apropå Djurgården blir Emilia Appelqvist borta från planen i cirka två månader till följd av en knäskada. Det innebär att hon självklart inte finns med i den EM-kvaltrupp som Pia Sundhage skall presentera på fredag. Det innebär även att OS är i fara för Appelqvist. Med tanke på hur det gick i fjolårets VM när Sundhage satsade på flera halvskadade spelare känns det osäkert om vår förbundskapten vågar ha med några frågetecken i sin 18-mannatrupp.

Det där med knäskador har tyvärr varit en tråkig följetong den senaste tiden. En av dem som drabbats är LFC-målvakten Matilda Haglund, som drog av korsbandet. Klubben har försökt få dispens för att ta in Kristin Hammarström som ersättare, men fått nej.

Även Vittsjös talang Linnea Jonasson har dragit av korsbandet – hennes andra korsbandsskada på kort tid. I vintras drog även Hanna Pettersson i Piteå av sitt ena korsband. Jag vet att det är några till, men just nu hittar jag inte namnen i minnesbanken.

Innan jag lämnar damallsvenskan, några ord igen om seriens parodiska assistliga. I helgen gick ytterligare ett stort antal passningsläggare miste om sina assist. Bland annat missades tre målpassningar i matchen Umeå–Eskilstuna. Så tråkigt.

* Vidare till Tyskland. Där tog Nilla Fischer och Wolfsburg den andra platsen i Champions League via 5–2-seger mot Köln. Fischer avgjorde matchen med sitt första mål för säsongen, en snygg volley som betydde 4–2.

Efter mästarinnorna Bayern München, tvåan Wolfsburg och trean Frankfurt var det ett litet hopp ner till sex lag som slutade inom fyra poäng. De sex lagen var i placeringsordning Freiburg, Essen, Jena, Potsdam, Hoffenheim och SC Sand.

Mandy Islacker

Mandy Islacker

I skytteligan blev det Mandy Islacker som vann. Frankfurtforwarden gjorde två mål i sista omgången och slutade på 17 mål, tre fler än tvåan Vivianne Miedema och fyra fler än trean Svenja Huth.

I och med gårdagens omgång var det tack och adjö för Bernd Schröder och Kerstin Garefrekes – två legendarer inom tysk damfotboll.

När serien startar om till hösten heter nykomlingarna Duisburg och Mönchengladbach. De senare kom bara tvåa i sin serie, men vinnarna Hoffenheim 2 fick inte gå upp.

* I England föll Hedvig Lindahl och Chelsea i FA-cupfinalen. Jag tittade fragmentariskt på matchen, och utifrån vad jag såg var Arsenals 2–1-seger helt i sin ordning. Känslan är att den tidigare så dominanta storklubben nu har ett nytt kanonlag på gång.

* Den franska cupfinalen berättade jag om i förra inlägget. Här är ett klipp med matchens tre mål. Som synes har Sofia Jakobsson assist till Montpelliers ledningsmål. Fast visst känns det som att hon är offside?

Apropå det förra inlägget, som ju handlade om att Caroline Seger skulle vara klar för Lyon. Uppgifterna från Frankrike gör gällande att Lyon bara ser mycket små möjligheter att få behålla Louisa Necib och Lotta Schelin. I Schelins fall pratar man om att hon längtar hem till familjen. Jag gissar att det jobbas rätt hårt i Göteborgs FC på att få fram ekonomi till hennes lön.

* Tyskland blev Europamästarinnor i F17 efter straffläggning i finalen mot Spanien. Jag såg inte gårdagens final, men sett till klippet nedan var det rätt lag som vann. Klippet visar ju att tyskorna hade fyra bollar i målramen under ordinarie tid, matchen slutade 0–0. Det visar också att 15-åriga Klara Bühl (nummer 18) var inblandad i väldigt mycket i lagets offensiv. Håll koll på henne i framtiden.

Utöver Tyskland och Spanien blev det England som fick spela F17-VM i Jordanien senare i år. England vann bronsmatchen mot Norge med 2–1.

* Så en kort sväng runt i övriga Europa. I Tjeckien blev Slavia Prag mästarinnor med en omgång kvar att spela. Däremot kommer det att avgöras i sista omgången i både Italien och Nederländerna. I Italien har Brescia greppet. De leder med tre poäng och fyra mål före Fiorentina. I Nederländerna vann Twente seriefinalen mot Ajax i näst sista omgången. Därmed gick Twente upp i serieledning på målskillnad. Med tanke på att man möter tabelljumbon Zwolle i sista omgången är det stor fördel för Twente.

* Slutligen så såg jag den här artikeln som inte känns så smickrande för Zlatan Ibrahimovic. Vår störste fotbollsspelare har knappast imponerat i hanteringen av damfotboll och fotbollstjejer de senaste åren.

 

 

 

Franska uppgifter: Caroline Seger klar för Lyon

Caroline Seger

Caroline Seger

I dag skriver flera namnkunniga franska journalister (bland annat här) att det skall vara klart att Caroline Seger lämnar PSG och går till Lyon. Nya PSG-tränaren Patrice Lair skall ha försökt övertala Seger, men det har tydligen misslyckats.

Enligt uppgifterna får svenskan sällskap till Lyon av både Jessica Houara d’Hommeaux och Kheira Hamraoui. Samtidigt kommer uppgifter om att Lyon skall sitta ner och förhandla eventuell kontraktsförlängning med Louisa Necib under den här veckan.

Det känns som att det kan bli trångt på Lyons mittfält nästa år.

Det har ju för övrigt varit trångt redan i år. När laget i går blev cupmästarinnor för femte gången i rad via 2–1-seger mot Montpellier valde tränare Gerard Prêcheur att starta med Necib på bänken. Bänkad var även Lotta Schelin. De båda var dock inbytta när segermålet kom – det var just Necib som läckert lobbade in det.

Lyon startade för övrigt så här i cupfinalen: Sarah BouhaddiPauline Bremer, Griedge Mbock Bathy, Wendie Renard, Amel MajriAmandine Henry, Saki Kumagai (Necib, 79), Camille AbilyElodie Thomis (Schelin, 60), Ada Stolsmo Hegerberg, Eugenie Le Sommer.

Kul med Seger i Lyon. Där kommer hon verkligen att behöva prestera på topp för att ta en plats. Det borde kunna höja hennes spel, vilket i sin tur också borde vara bra för landslaget.

Helgens höjdare – två heta cupfinaler

Det är pingst – vilket innebär långhelg i stora delar av Europa. I Sverige har vi ju dock sedan några år strukit annandag pingst från listan över lediga, röda dagar. Det här är alltså en vanlig helg här.

I Tyskland däremot är det långhelg. Där avslutas Frauen-Bundesliga på måndag 14.00. Där ligger spänningen i huruvida Wolfsburg skall lägga beslag på den andraplats som leder till Champions League, eller om Frankfurt kan smita förbi.

Wolfsburg ligger en poäng före och spelar hemma mot formstarka tabelljumbon Köln, den matchen ser du här. Även om de senare har två raka segrar bör Nilla Fischer och company fixa de tre poäng som krävs. Då hjälper det inte Frankfurt ens om de vinner hemma mot Bayer Leverkusen.

Utöver Wolfsburg–Köln direktsänds även Bayern München–Hoffenheim på DFB-tv – länk här.

* På måndag 18.45 spelas även EM-finalen för F17. Den går mellan Spanien och Tyskland och direktsänds i Sverige på Eurosport 2. Finalen har alla förutsättningar att bli sevärd. Jag har legat hemma i pollenkoma i dag och har sett delar av semifinalerna på Eurosport.

Både Spanien och Tyskland har bollsäkra och passningsskickliga lag. Båda spelar helt enkelt på mycket hög nivå. Jag rekommenderar att ni håller ett extra öga på två 15-åringar, nämligen Spaniens Lorena Navarro (född 11 november 2000) och Tysklands Klara Bühl (född 7 december 2000). Kortväxta Navarro imponerar på mig med sitt spelsinne, hon rör sig otroligt smart i och omkring straffområdet. Och Bühl har ett grymt steg. Det är två forwards med potential att bli världsstjärnor.

* Det om måndagens matcher. Annars är det här en cupfinalhelg. Både i England och Frankrike väntar haussade cupfinaler.

I England spelas FA-cupfinalen på Wembley under lördagen. Avsparken är 15.00 och lagen som möts är Arsenal och Chelsea – länk här. Vi lär alltså ha svenskt på planen i form av Hedvig Lindahl. Jag håller Lindahls Chelsea som knapp favorit.

* På söndag 16.00 är det sedan fransk cupfinal – eventuell länk kommer upp här. Där har vi svenskintressen i båda lagen, förstås i form av Lotta Schelin i Lyon plus Linda Sembrant och Sofia Jakobsson i Montpellier.

Lyon är förstås jättefavoriter. Klubben hade länge jätteproblem med att vinna cupen. Men sedan man vann sin första titel 2012 har man radat upp segrarna. Nu kan Schelins lag alltså ta sin femte raka cupvinst.

* I Norge gjorde Mimmi Löfwenius mål i dag när LSK vann med förkrossande 7–1 mot Klepp. Sedan premiärkrysset mot Kolbotn har LSK nu sex raka segrar och totalt 32–4 i målskillnad. Löfwenius lag blir nog svårstoppat även i år.

* Så till USA. Där spelar Louise Schillgard:s Boston Breakers bottenmöte borta mot Sky Blue redan 01.00 natten mot lördag. Den matchen ser du här:

Helgens mest intressanta matcher i NWSL spelas annars natten mot söndag. 01.00 är det avspark i toppmötet mellan tabellettan Washington och fyran Houston. Länk här:

Och klockan 04.00 svensk tid är det dags för det alltid lika intressanta ”derbyt” mellan väststäderna Seattle och Portland. Där behöver ett skadedrabbat Seattle poäng för att inte tappa kontakten med lagen ovanför slutspelsstrecket. Den matchen ser du här:

Så slutligen till den damallsvenska verksamheten i helgen. Där känns det som att vi kan vänta oss ganska klara segrar för de båda topplagen. I övriga fyra matcher känns Göteborg, Piteå, Örebro och Eskilstuna som knappa favoriter. Men ingen av de matcherna känns självklar.

En intressant fråga blir om förbundet godkänner det hårt kritiserade gräset på Strandvallen, eller om Mallbacken–Piteå måste spelas på konstgräs. Där blir det också spännande att se hur Mallbacken matchar fram nu spelklara Antonia Göransson.

Slutligen har ni helgens omgång här:
Lördag 14.00: Kvarnsveden–Linköping
15.00 Rosengård–Vittsjö
15.00 Kristianstad–Göteborg
17.00 Örebro–DjurgårdenSöndag 14.00 Mallbacken–Piteå
16.00 Umeå–Eskilstuna

 

Intressant silly season är redan i gång

Diskussionen om Rosengård rullar vidare i kommentarsfältet till det förra inlägget. Kul med ämnen som engagerar.

Något som också har alla förutsättningar att bli både kul och spännande är sommarens silly season i Frankrike och Tyskland. Det ser ut att kunna bli ganska stora förändringar i några av storklubbarna, något som även kan påverka Sverige.

Som bekant har ju flera av de europeiska toppklubbarna ekonomi att köpa loss damallsvenskans största profiler.

Upphovet till den diskussion om Rosengård som dominerat bloggen i veckan var ju för övrigt att Sara Björk Gunnarsdottir lämnar i sommar för Wolfsburg. Så Rosengård har ju också lite jobb att göra i sommarfönstret. Inte så lite heller, för det blir inte lätt att hitta en sådan karaktärsspelare som Gunnarsdottir. Men Rosengård kanske har någon intressant lösning på det här.

I övrigt i sommar var jag tidigare rätt säker på att sydeuropeiska toppklubbar skulle rycka i Gaelle Enaganmouit redan den här sommaren. Fast hennes knäproblem gör nog att Rosengård kan räkna in henne även till hösten.

 Gaelle Enganamouit

Gaelle Enganamouit

Vilka damallsvenska profiler lär det då dras i? I första hand borde det vara Stina Blackstenius och Pernille Harder som drar till sig storklubbarnas blickar. Jag kan även tänka mig att Lieke Martens skulle kunna vara intressant. I nuläget känns däremot knappast som att någon spelare utanför de två svenska toppklubbarna kommer att uppvaktas i sommar.

Här är en kort genomgång i läget i de fem storklubbarna i Frankrike och Tyskland.

Lyon:
Omges av massor av rykten. Det kan blir så att klubbens spelartrupp kommer att genomgå en rätt stor förändring.

Så många toppspelare kopplas till Lyon att jag såg att ett av de störra internationella damfotbollskontona på twitter skrev att Lyon kan få ett så starkt lag att en sjuåring kan leda det till seger.

Så kanske det kommer att se ut på pappret, men det är ingen barnlek att leda en trupp med 20 världsstjärnor och ge alla så mycket speltid att de är nöjda.

Det var ett stickspår. Vad är det då som händer i Lyon. Klart sedan länge är att Amandine Henry flyttar till Portland i USA. Hon är för övrigt en av de tre nominerade spelarna till priset för årets bästa i D1 Feminine. De båda andra är klubbkompisarna Amel Majri och Ada Stolsmo Hegerberg.

Dzsenifer Marozsan

Dzsenifer Marozsan

Klart på spelarsidan för Lyon är även att Dzsenifer Marozsan har skrivit på ett tvåårskontrakt.

Utöver Henry och Marozsan vimlar det av rykten. Bland alla spelare som sägs vara på väg in finns Alex Morgan, Kelley O’Hara, Caroline Seger, Jessica Houara d’Hommeaux och Kenza Dali. Alltså tre spelare från PSG och två från USA.

Bland de spelare som sägs kunna lämna finns Louisa Necib (där har Marseille nämnts som tänkbar adress) och Lotta Schelin. När det gäller Schelin har jag svårt att se att det skulle finnas plats för henne om Morgan ansluter. Men som sagt, det blir spännande att se vad som händer. Kanske att vi har Schelin i damallsvenskan efter OS.

PSG:
Här har det varit otroligt mycket oro i leden. Halva laget har ryktats vara på väg bort. Ryktena minskade inte när det stod klart att tränaren Farid Benstiti inte fick fortsätta.

I går kväll presenterades dock en ny tränare – Patrice Lair. För andra gången i rad väljer alltså PSG att satsa på en före detta Lyontränare. Lair har ju dessutom ett brett kontaktnät med många av världens bästa spelare, så det kanske kan lugna ner stämningen en aning.

Som jag redan skrivit har trion Seger/Houara d’Hommeaux/Dali placerats i Lyon. Dessutom sägs Shirley Cruz vara på väg till Barcelona och så har Anja Mittag mer än hintat att hon vantrivs i klubben.

Anja Mittag

Anja Mittag

Att Lair tillsatts på ett tidigt stadium är förstås otroligt viktigt. Det är även en signal om att PSG tänker satsa vidare. För att närma sig Lyon kommer de säkert att leta förstärkningar utomlands. I första hand kanske de kommer att kolla mot USA, men det kan nog även bli vissa blickar mot Sverige.

Frankfurt:
De forna storlagen faller ett efter ett. Duisburg och Potsdam är redan borta från positionerna i toppen av tysk damfotboll. Nu verkar fallet nära även för den tredje klassikerklubben. För det är tunga spelartapp som rapporterats hittills under våren.

Klart är alltså att Marozsan flyttar till Lyon. Klart är också att Simone Laudehr går till Bayern München samt att Kerstin Garefrekes slutar. Även Saskia Bartusiak är osäker på sin framtid i klubben.

Det är spelare som inte är lätta att ersätta. I princip känns det omöjligt.

Kerstin Garefrekes

Kerstin Garefrekes

Utöver toppnamnen ovan har Isabelle Linden och målvakten Anke Preuss meddelat att de lämnar. I dag förlängde man kontraktet med kanadensiska mittfältaren Sophie Schmidt, vilket var viktigt. Men Frankfurts trupp behöver alltså flera starka nyförvärv om man skall kunna vara med och utmana om Champions Leagueplatser även framöver.

Wolfsburg:
Har alltså värvat Sara Björk Gunnarsdottir från Rosengård och skall enligt uppgift värva minst en spelare till. Dessutom kommer Lina Magull tillbaka efter ett framgångsrikt låneår i Freiburg. Det känns rätt lugnt och stabilt i Wolfsburg.

Bayern München:
Lugnt och stabilt är det även hos mästarinnorna. De har alltså tagit ”hem” Simone Laudehr – som ju spelade för klubben under en juniorsäsong. De har även klart med Verena Faisst, som ju gjorde klart med att hon skulle lämna Wolfsburg redan i vintras.

US WNT

US WNT

Det är alltså hos PSG, Lyon och Frankfurt det kan hända mest. Vad finns det då för spelare att värva, utöver de som går mellan klubbarna?

Jo, den kommande vintern finns chansen för landslagsspelarna i USA att ge sig ut på lite äventyr. 2017 är ju ett mästerskapsfritt år, vilket gör att Alex Morgan och de andra inte är lika hårt bundna till NWSL som andra år.

Det blir nog mot USA klubbarna på kontinenten först vänder sig. Och ett antal namnkunniga amerikanskor kommer alltså säkerligen att dyka upp i Europa efter OS. Kanske att även någon av Kanadas toppspelare kan hamna i Europa. Kan någon locka över Christine Sinclair?

I Frankrike har även Montpellier flera intressanta spelare som kan tänkas prova vingarna i någon av topplagen. Riktigt glödheta känns vänsterbacken Sakina Karchaoui och målfarliga forwarden Marie-Charlotte Léger – båda födda 1996. Men det finns fler intressanta spelare i Montpellier. Brasiliens Andressa Alves är en kanonspelare och jag gillar mittfältaren Sandie Toletti. Dessutom borde nog faktiskt Linda Sembrant kunna vara aktuell för större uppgifter. Hon har varit väldigt bra det senaste året.

I Tyskland är det i Freiburg talangerna finns. Laget kommer att bli fyra i årets liga, det med massor av tonåringar i truppen. När Tyskland tidigare i kväll säkrade en finalplats i F17-EM var fyra av de tyska nyckelspelarna från just Freiburg, jag tänker på de båda målskyttarna  Vanessa Ziegler och Klara Bühl, lagkaptenen Janina Minge och aktiva mittfältaren Giulia Gwinn.

16-åriga Gwinn har redan spelat tio matcher i Frauen-Bundesliga i vinter – och gjort två mål, jämnåriga Minge har spelat i fyra. Den spelare som känns allra vassast är ändå Bühl. Forwarden är född så sent som den 7 december 2000 och känns som en blivande storspelare. Hon lär debutera i Bundesliga till hösten.

Freiburg har alltså något intressant på gång – om de inte värvas sönder kommande år.

Intressant debatt om Rosengård

I mitt första inlägg efter semestern skrev jag om att Sara Björk Gunnarsdottir kommer att lämna Rosengård för Wolfsburg i sommar.

I det stycket skrev jag att jag inte tycker om den idé som Kvällspostens krönikör Jan Peter Andersson verkar förorda, att försöka göra Rosengård mer lokalt.

På mitt inlägg följde en intressant diskussion. Signaturerna Martin, Calle, Emilia, Noone och Sigge framförde alla sina synpunkter. En del av diskussionen blev en jämförelse mellan de vägval som gjorts av våra två nuvarande storklubbar, Rosengård och Linköping.

Jag tänkte nu gå djupare in i den debatten.

Allra först vill jag poängtera att jag tror att det gynnar hela damallsvenskan att Rosengårds ambition är att vara ett topplag i Europa – inte bara bäst i Sverige. Jag tror även att den ambitionen gynnar svensk damfotboll i stort – även om en och annan talang kommer i kläm.

Jag förstår att supportrar till andra klubbar kan känna irritation över Rosengårds kaxighet, men jag gillar verkligen att Malmöklubben siktar mot stjärnorna. Att de har en spelare som Marta i sin trupp är exempelvis till nytta för alla andra klubbar när de skall värva utländska spelare.

”Du får spela i samma liga som Marta”

Allt Rosengård gör är inte klockrent, men som jag ser det får klubben ofta lite orättvis kritik för sin höga målsättning.

Marta

Marta

Nu till de kommentarer som trillade in. Martin var först ut. Han undrade var Rosengård skulle stå om de inte längre hade råd att värva utländska toppspelare.

Det är en bra fråga. Jag tror att svaret är att FC Rosengård sannolikt fortsatt skulle stå sig väldigt starkt – nationellt. När det gäller talangutveckling är ju faktiskt Rosengård bäst i Sverige. Och så har det varit över en längre tid.

Utöver de egna unga produkter som man har i truppen spelar ju Rosengårdsprodukter viktiga roller i flera andra svenska toppklubbar.

De damallsvenska klubbarna är tyvärr väldigt dåliga på att skriva ut moderklubbar, fotbollsbakgrund och liknande info i sina spelarpresentationer. Men känslan är att ingen annan svensk fotbollsklubb har fostrat lika många spelare till årets damallsvenska som FC Rosengård.

Om någon har siffrorna får ni gärna bistå med dem.

Visst verkar det vara bra fart på flickfotbollen i Linköpingstrakten för tillfället. Men vad jag kan hitta har LFC inte en enda egen produkt i årets damallsvenska.

Frågan här är ju snarare, var skulle LFC stå om toppklubbarna på kontinenten öppnar plånboken och lockar över klubbens två–tre bästa spelare?

Hittills har LFC lyckats hålla ihop spelargruppen bra. Men ett sådant tungt spelartapp behöver inte ligga jättelångt fram i tiden. Mer om det i ett kommande inlägg om den silly season som dragit igång nere på kontinenten.

När man jämför Rosengård och Linköping skall vi också tänka på att Rosengård har vunnit SM-guld fyra av de fem senaste åren – bara dopade Tyresö lyckades besegra Malmöklubben en gång. LFC har inte slutat topp två någon av de aktuella säsongerna. Möjligen kommer Linköpings modell bära frukt i år, fast helt säkert är det inte.

Till nästa kommentar. Där var Calle inne på att Rosengård behöver stärka klubbens varumärke och skapa en större samhörighet med publiken.

Här har Sigge redan skrivit en hel del kloka saker. Det brukar ju heta att lokal förankring ökar publiksiffrorna – fast det stämmer sällan på annat än mycket låg nivå. På elitnivå vill publiken i första hand se framgångar.

Noterbart här är ju ändå att Rosengård är den enda av våra damallsvenska storstadsklubbar som har ett hyfsat publiksnitt. De senaste säsongerna har de hela tiden legat kring 1000. Faktum är ju att FCR trots allt har något fler åskådare än Linköping, som valt att satsa regionalt och svenskt.

Vidare till signaturen Emilia som tycker att Rosengård är en trist och själlös klubb, delvis på grund av alla namnbyten. Emilia är även inne på att Rosengård har svårt att hålla kvar sina spelare.

Här noteras först att även LFC har genomgått ett namnbyte. Minns att laget hette Kenty första gången de var upp i högsta serien.

Namnbyten är inget jag är speciellt förtjust i. Men jag inser ju att både namnbyten och spelartapp är följder av att klubbarna har bra spelare, men begränsad ekonomi.

Ju närmare Rosengård kommer kontinentens toppklubbar, desto mer attraktiva blir Malmöklubbens bästa spelare. Och när klubbar som PSG och Wolfsburg viftar med sedelbuntarna är det svårt för både enskild spelare och klubbledning att tacka nej.

Exempelvis har ju Anja Mittag varit tydlig med att hon trivdes väldigt mycket bättre i Rosengård än i PSG, men att lönen var så mycket bättre att hon kände sig tvungen att sticka.

Anja Mittag

Anja Mittag

När stjärnorna har stuckit har Rosengård gjort en och annan panikvärvning. Så är det, men totalt sett tycker jag nog att Malmöklubben skött spelarbiten på ett utmärkt sätt. Man har visat god fingertoppskänsla i sina värvningar och laget har blivit bättre och bättre de senaste åren.

LFC:s lag har däremot inte varit så bra att deras spelare blivit tillräckligt attraktiva – inte förrän nu. Men från och med den här sommaren kommer nog klubben att få jobba hårdare med att försöka hålla i sina bästa spelare.

Slutligen till Noones intressanta fråga om världens bästa innermittfältare. Jag står förresten fast vid att jag hade tagit ut Sara Björk Gunnarsdottir som första mittfältare om jag varit svensk förbundskapten och hon varit svensk.

När det gäller jämförelsen med Caroline Seger är den intressant. Seger är en av de spelare i världen som har störst potential. Hennes bollbehandling är ofta njutbar och hon är ganska bra på det mesta. Men Seger saknar några viktiga egenskaper som jag vill ha på ett mittfält – och som Björk Gunnarsdottir besitter.

Jag ser isländskan som en av världens allra bästa tvåvägsspelare. Även om hennes bollbehandling inte når Segerklass är Björk Gunnarsdottir den bättre av de två i offensivt straffområde. Hon är en bättre poängspelare, och det handlar mycket om offervilja. Dessutom är isländskan bättre i defensiven – både i luftrummet och som bollvinnare.

Med bara två centrala mittfältare tycker jag att det är svårt att få med Seger. Däremot är hon väldigt användbar på ett tremannamittfält, eftersom hon är ganska bra på det mesta – bland annat på att styra tempot i matcherna.

Till rankningen av världens bästa innermittfältare för tillfället. Här vill jag direkt dela in dem i tre olika typer: defensiva innermittfältare, offensiva innermittfältare och tvåvägsspelare.

Här är fem i varje kategori utan inbördes ranking:

Tvåvägsspelare:
* Amandine Henry, Frankrike
* Shirley Cruz, Costa Rica
* Aya Miyama, Japan
* Melanie Leupolz, Tyskland
* Sara Björk Gunnarsdottir, Island

Defensiva innermittfältare:
* Jessica Fishlock, Wales
* Lena Goessling, Tyskland
* Elise Kellond-Knight, Australien
* Morgan Brian, USA
* Maren Mjelde, Norge

Maren Mjelde

Maren Mjelde

Offensiva innermittfältare:
* Kim Little, Skottland
* Louisa Necib, Frankrike
* Carli Lloyd, USA
* Ramona Bachmann, Schweiz
* Pernille Harder, Danmark

Namn som hamnat just utanför listorna är Seger, Veronica Boquete, Melanie Behringer, Dzsenifer Marozsan och Lindsey Horan. Jag har säkert missat någon ytterligare som borde vara med, men det här är i alla fall 20 av världens allra bästa mittfältare.