Tankar inför returerna i Champions League

I morgon smäller det för våra svenska lag i Champions League. Det finns ju trots allt hyfsade chanser att båda tar sig vidare till semifinal. Här är mina tankar inför kvartsfinalreturerna:

* Bröndby–Linköpings FC, står 1–0
Lördag 14.00
TV/Stream: Tv-sänds av danska DR. En länk finna i kommentarsfältet nedan.
Odds (dubbelmötet): 49–51

Kommentar: Jag hade 80–20 till Linköping inför dubbelmötet. Jag ser fortfarande LFC som favoriter, men numera med minsta möjliga marginal. Det stora frågetecknet i laget är ju målskyttet som man ju inte fått till varken mot Rosengård i supercupfinalen eller senast mot Bröndby. Nu blir det spel på vanligt gräs, vilket sannolikt innebär en mer kampbetonad match. Jag tror att LFC ta kampen bäst och vinner med 2–1 i Danmark.

* FC Rosengård–VfL Wolfsburg, står 1–1
Lördag 15.00
TV/Stream: Sänds av Tv4sport. För er som inte har kanalen finns en tysk steam här.
Odds (dubbelmötet): 49–51

Kommentar: Det var tydligen riktigt frostigt klimat mellan lagen på dagens presskonferens. Wolfsburg har ju fortfarande aldrig förlorat en match i Champions League, men nu är laget pressat. Bortamöte på konstgräs där man måste anfalla mot ett lag som kan kontra på spelare som Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag är inget önskeläge för Nilla Fischer och hennes lag.

Men Wolfsburg har en vinnarkultur, något som gör att jag fortfarande håller tyskorna som knappa favoriter. Dock är det ändå frestande att sätta några kronor på Rosengårdsseger, för skrällchansen känns ju 49-procentig…

På spelarfronten tvingas Rosengård klara sig utan Line Röddik Hansen efter hjärnskakningen senast. Det bör innebära att man startar med samma lag som avslutade den första halvleken senast. För Wolfsburg blir det utöver alla skador även förstås att klara sig utan avstängda Caroline Graham Hansen.

* Paris Saint-GermainGlasgow City, står 2–0
Lördag 19.00
TV/Stream: Här är en länk.
Odds (dubbelmötet): 99,99–0,01

Kommentar: Det här vinner PSG lätt, även om man inte vann lika klart på bortaplan som jag hade väntat mig.

* FFC Frankfurt–Bristol Academy, står 5–0
Söndag 12.00
TV/Stream: Sänds på svenska Eurosport 2.
Odds (dubbelmötet): 100–0

Kommentar: Det här är redan avgjort. Det var spel mot ett mål i England och det lär inte bli annorlunda i returen. Frankfurt är absolut en tänkbar slutvinnare av turneringen.
Bristol kom näst sist i WSL i fjol och bör lägga sitt fokus på att hänga kvar i ligan. Personligen tror jag dock att man kommer åka ur WSL i år, vilket gör att jag även tror att det här till klubbens sista Champions Leaguematch på mycket länge.

Fotnot. På söndag sänder även svenska Eurosport2 även Potsdam–Duisburg i Frauen-Bundesliga. Den sändningen inleds 14.00.

Uefa väljer fel väg med Champions League

Nu har jag sett Uefas förslag till sportslig förändring av Women’s Champions League – och det blev en stor besvikelse.

De som har tagit beslutet om att utöka turneringen med fyra lag, tvåorna i de ligor som är rankade på platserna 9–12, har sannolikt ingen stor inblick i turneringen. Här hade man ju hoppats att i första hand toppligorna i Tyskland, Frankrike och Sverige skulle få fler platser för att öka turneringens sportsliga kvalitet.

Men Uefa vill tydligen inte erbjuda en produkt med bättre kvalitet utan man väljer i stället bara att försöka bredda toppskiktet. Personligen tycker jag inte att det ena borde utesluta det andra. Jag tycker att ett mer rimligt upplägg är att WCL består av:

* Fyra lag vardera från de tre högst rankade ligorna.
* Tre lag vardera från ligorna som är rankade 4–7.
* Två lag vardera från ligorna som är rankade 8–12.
* Ett lag vardera från övriga ligor.

För ju fler bra och välspelade matcher som erbjuds desto större chans måste det vara att sälja produkten. Som jag konstaterade häromdagen har Uefa stora problem med att sälja damfotbollen. På sidan 18 i bokslutet för säsongen 2013/14 kan man läsa att damfotbollens turneringar gjorde ett minus på 21,4 miljoner euro (ganska exakt 200 miljoner svenska kronor med dagens kurs) för den säsongen.

Att släppa in fler lag från länder från Norge, Österrike och Skottland i WCL lär inte hjälpa till att öka intresset för turneringen speciellt mycket.

Apropå intresse lyckades FC Rosengård få ett rejält kassatillskott vid den stödgala som arrangerades i måndags kväll. Enligt den här artikeln gav galan 2,2 miljoner kronor brutto. Det borde även kunna innebära en högst välkommen nettosumma till klubben. Trevligt.

Tankar om en trupp plus en sen Algarvereflektion

I dag har Pia Sundhage tagit ut sin trupp till landskamperna mot Schweiz och Danmark i början av april. Eller, det var visst Lilie Persson som presenterade truppen.

Vilket som var det i stora drag samma trupp som var i Algarve cup. De förändringar som görs jämfört med ursprungstruppen till Algarve är att Fridolina Rolfö och Antonia Göransson får kliva åt sidan och ge plats åt Marija Banusic och Emilia Appelqvist.

Emilia Appelqvist

Emilia Appelqvist

Banusic gjorde hattrick för Chelsea i cupen i helgen och verkar ha god form, däremot är jag tveksam till Appelqvist. Jag tycker att hon är en god damallsvensk spelare, men hon har knappast i en VM-trupp att göra. Tyvärr har Sundhage nu en handfull spelare i sin trupp som hon inte skulle ha någon nytta av i Kanada. Det är både oroande och tråkigt.

Jag har flera gånger skrivit att jag tycker att de fem–sex sista platserna i en mästerskapstrupp borde fördelas mellan spelare med spetskompetens och sådana som har framtiden för sig. Ett exempel på en sådan spetskompetens är Jenny Hjohlman:s snabbhet – den borde ta henne till VM.

När det gäller framtiden har Sundhage aldrig tänkt speciellt mycket på den. Hon ifrågasätter ibland varför inte fler flicklandslagsspelare får chansen i de damallsvenska lagen, men i hennes trupper är spelare under 23 år en bristvara.
Här kommer jag på ett naturligt sätt in på den sista matchen i Algarve, den mot Tyskland. Jag har ju inte kommenterat förlusten för knappt två veckor sedan.

I den matchen spelade Silvia Neid med tre 91:or (Almuth Schult, Tabea Kemme och Alexandra Popp), två 92:or (Dzsenifer Marozsán och Kathrin Hendrich), en 93:a (Jennifer Cramer), två 94:or (Melanie Leupolz och Lena Petermann) samt en 95:a (Sara Däbritz). Och då var ändå ordinarie 93:an Louisa Wensing skadad och kunde inte vara med. På skadelistan finns även en annan högaktuell 93:a, Lena Lotzen. Trots det var alltså fler än hälften av de 17 spelare Neid nyttjade 24 år eller yngre.

Bland Sveriges 13 spelare i matchen är det bara en, Elin Rubensson (1993), som är född 1991 eller senare. Med tanke på att Sverige vann F19-EM för tre år sedan borde det inte saknas svensk talang i aktuella åldrar. Det tycks dock vara betydligt mycket längre väg mellan ungdoms- och A-landslag i Sverige än i Tyskland.

I matchen var det tyska laget minst en klass bättre än det svenska. Framför allt väckte 2–1-förlusten i tredjeprismatchen en hel del frågor om svensk försvarsorganisation. Som jag ser det darrade alla i backlinjen i defensiven.

Jag räknade till 7–2 i tysk favör i riktigt heta målchanser, något som dels skvallrar om att Carola Söberg var klart bästa svenska spelare i matchen – dels om att de tyska segersiffrorna var i underkant. Söberg var glädjeämnet, kul att hon visade stabilitet i två matcher i rad. Och viktigt.
För mig heter för övrigt Sveriges tre VM-målvakter i nuläget Hedvig Lindahl, Söberg och just det, Zecira Musovic.

Tillbaka till försvarsspelet. Tyskorna kunde gång på gång spela längs marken mellan våra backar, framför allt matade de passningar mellan mittback och ytterback. Dessutom var det lätt att spela genom det glesa svenska mittfältet. Några gånger skar markpassningar genom både mittfält och backlinje – det är inte godkänt.

Sveriges lag kändes glest och dåligt organiserat, medan det tyska laget var kompakt och aggressivt. Hade man inte vetat bättre kunde man trott att det var Sverige som spelade med ett ungdomligt lag.

Matchen fick mig att undra om Sundhages idé om att odla ett mer passningsorienterat spel är rätt tänkt. Danska Eurosportexperten och tillika Koldingtränaren Lene Terp sa efter matchen i sin analys att:

”Ibland måste man koncentrera sig på det man är bra på och acceptera att andra är bättre på vissa saker.”

Rosengård släppte stoltheten i Wolfsburg och spelade efter sina resurser. Jag hade gärna sett att Sundhages landslag gjorde det ibland också. Inte minst i matchupptakterna där det ju ofta är rena hönsgården.

Nu vet vi ju att VM spelas på konstgräs och där biter inte den höga press Tyskland kör med på samma sätt som på lite studsigt portugisiskt vårgräs. Så vi kanske skall vänta lite med att såga Sundhages byte av spelstil helt och hållet. Klart är i alla fall att vårt lag hade svårt att skapa målchanser mot kvalificerat motstånd i Algarve.

Slutligen dock något positivt. Sveriges reduceringsmål mot tyskorna var ju fantastiskt. Det började hos Lina Nilsson nere i defensivt vänsterhörn. Nio passningar senare klackade  Caroline Seger fram bollen till Lotta Schelin som sköt i stolpen. Returen nådde målskytten Sofia Jakobsson, som var sjunde svenska spelare i anfallet. Kan tjejerna prestera ett sånt här passningsspel även framöver behöver jag inte oroa mig över det passningsorienterade grundspelet…

Större delen av sekvensen, samt andra höjdpunkter från matchen finns på det här klippet:

Som bekant vann USA turneringen före Frankrike. Jag tycker nog ändå att fransyskorna känns som det starkaste laget för tillfället. Frankrike, USA och Tyskland är de tre lag som känns som de hetaste guldkandidaterna till sommarens VM.

Japan kan nog också vara med där uppe, men deras insats i Algarve väcker en del frågor. Samtidigt har Norio Sasaki visat känsla tidigare. Nu spelade han med två olika uppställningar, en gammal och en ung. Kanske blir det annorlunda i VM.

På Cypern fortsatte England att imponera. De vann finalen mot Kanada med 1–0. Kanske kan England vara redo för att utmana om medaljerna i sommar.

 

Smulor från den rike fotbollsmannens bord

I går var det glädje i FC Rosengård efter en utmärkt genomförd match i Wolfsburg. I dag är det mer upprörda känslor efter att Uefa presenterat sin budget för kommande säsong.

Där uppges det bli stora ökningar i prispengar i herrarnas Champions League och Europa League, medan summorna kommer att ligga still för damernas Champions League. Det har fått Rosengårds vd Klas Tjebbes att höja rösten bland annat här och här. Han säger bland annat:

”Vi betalar pengar för att få spela i Champions League. Det är helt absurt.”

Och:

”Man kanske ska lägga ner damfotbollen”

Spontant känner man självklart med Tjebbes och med alla andra klubbar som går back på spel i Champions League. Visst känns det på ett sätt som en provocerande stor skillnad när man jämför vad herr- och damlagen får.

Men vi lever inte i en värld där millimeterrättvisa gäller. Världens bästa vissångare kan inte räkna med tillnärmelsevis samma inkomster som de 50 bästa pop-/rocksångarna och så vidare.

För massor av klubbar i en mängd olika sporter är det en verklighet att Europaspel är en kostnad, både på herr- och damsidan. Damfotbollen kan här skatta sig lycklig att herrfotbollen är så rik.
I morgon är det Uefa-kongress och siffrorna från säsongen 2013/14 presenteras. Har jag tolkat den ekonomiska rapporten från säsongen 2012/13 på rätt sätt är Women’s Champions League en ren förlustaffär för det Europeiska fotbollsförbundet. I sammanräkningen står det minus 11,2 miljoner euro, alltså cirka 100 miljoner kronor för Women’s competitions. Intäkterna från damfotbollen den säsongen låg på cirka 3 miljoner kronor medan kostnaderna var kring 100 miljoner.

Man kan fråga sig om det är rimligt att de som tävlar i något som går back skall kunna ställa krav på ekonomisk ersättning. I grunden tycker jag faktiskt inte det.
Men Uefa är ett rikt förbund och jag tycker ju att de borde ha råd att betala så mycket att de lag som tävlar i deras turneringar inte skall behöva gå back.

I slutänden är ändå knäckfrågan här att varken klubbar eller förbund klarar av att sälja produkten damfotboll. Innan man lyckas göra det får vi nog leva med att ersättningarna till damerna fortsätter att vara de smulor som faller från den rike fotbollsmannens bord.

Hade det varit så att damfotbollen skulle ha vunnit på att stå på egna ben och driva sina egna förbund tycker jag att man borde göra det omgående. Fast jag är rädd att man inte skulle ha råd att bryta sig loss från herrfotbollen. Tyvärr.

När det gäller Rosengård verkar det kunna bli miljonregn över klubben i kväll. Det arrangeras nämligen en sponsorsgala där 400 personer enligt den här artikeln har betalat 2000 kronor vardera bara för entrébiljetten. Positivt.
Fast det hade ju varit ännu trevligare om de 400 hade betalat 2000 kronor vardera för att se laget spela fotboll. Eller hur?

Slutligen hörde jag en bisats på SVT-sporten om att Women’s Champions League skulle innehålla fler lag till turneringen 2016/17. Jag har letat efter info om hur det skall se ut, dock utan framgång. Någon som har någon länk?

Rosengård har skönt skrälläge

FC Rosengård gladde på många sätt i dag. 1–1 borta mot Wolfsburg är ett kanonresultat som gör att det är svenskt avancemang vid avspark på konstgräset i Malmö nästa helg.

Om det är det vi slutsignalen är mer oklart, men pressen är i alla fall hård på Wolfsburg, som måste göra mål. Hård press är ju något som de i och för sig har klarat av förr. Men nog känns det väl nu som att Rosengård ändå har 50-procentig chans till avancemang?

Jag har i skrivande stund bara sett den andra halvleken, en stark halvlek av Rosengård. Jag gillar att Markus Tilly tänkte taktiskt och syniskt och ställde upp en 5-3-2-uppställning från start. Jag gillar också Zecira Musovic som har alla förutsättningar att bli vår nästa stormålvakt – och att Tilly vågar släppa fram henne i så här stora matcher.

Något man också måste gilla var anfallet som Rosengård gjorde sitt mål på. Det var högsta klass från Amanda Ilestedt:s avancemang fram i planen, lyftning, nednicken från Ramona Bachmann till Anja Mittag, som i sin tur snyggt serverade Marta. Avslutningen var klinisk av Marta som i stora matcher visar vilken stor spelare hon fortfarande är.

Under den halvlek jag såg hade Rosengård totalt sett ganska god defensiv kontroll trots att det var 7–1 i hörnor och 4–1 i avslut mot mål i halvleken. Malmölaget hjälptes ju dock av ett domslut. För som jag ser det är utvisningen på Caroline Graham Hansen i 70:e minuten en rejäl domarmiss. Tyvärr är det för många sådana på högsta nivå inom damfotbollen. Alldeles för många.

Hur det såg ut i Linköping vet jag inte. Jag hörde delar av matchen på radio, men för små delar för att ha någon aning. Dock kan jag konstatera att jag inte hade trott att Bröndby skulle leda halvvägs in i dubbelmötet.

Dock är 0–1 det bästa förlustresultatet man kan drabbas av på hemmaplan, vilket gör att Linköping bör ha goda chanser att vända nästa vecka – även om det riskerar bli spel på ojämnt gräs då.
Det som oroar, utan att ha sett något av dagens match, är att LFC inte gjort mål i de två senaste matcherna. Samma LFC led ju av ganska extrem måltorka under några veckor i höstas – veckor som kostade deltagande i höstens Champions League. Vi får hoppas att min oro är obefogad.

De båda matcherna utan svenska lag är däremot avgjorda. Frankfurt avgjorde mot Bristol i går och PSG vann med 2–0 borta mot Glasgow i dag. Det vänder aldrig skotskorna på bortaplan.

Fiasko för svensk damfotboll

Som jag skrev i förra inlägget är det förstås glädjande att Rosengårds match i kväll till slut tv-sänds i Sverige. Men, det är ju en match till i dag med ett svenskt lag på planen.

Även om jag just såg ett tv-inslag på Correns hemsida där det sades att Linköping skall möta Bröndby i en kvalmatch i Champions League är det ju faktiskt kvartsfinal. En kvartsfinal som inte går att se om man inte är på plats på arenan.

Det är ju faktiskt fiaskoartat. Det är i första hand ett stort misslyckande av Linköpings FC som inte lyckats få någon att göra en tv-produktion från matchen och sedan sälja den.

Men vidgar man bilden är det här förstås även ett fiasko för svensk damfotboll i stort. Den enda WCL-kvartsfinalen i helgen som inte går att se på något sätt utanför arenan är den som spelas i Sverige.

Det här avslöjar på ett skoningslöst sätt att svensk damfotboll fortfarande saknar ett tillräckligt marknadsvärde för att vara intressant för tv-kanalerna. Det är bara landslaget och i viss mån stjärnspäckade Rosengård som går att sälja.

Det om det. Kollar vi på det sportsliga ser det bra ut för LFC. Från det lag som gjorde en stark insats i supercupfinalen förra helgen tillkommer Charlotte Rohlin, Claudia Neto och Fridolina Rolfö. Den sistnämnda inleder enligt den här artikeln på bänken.

Eurosport sänder Wolfsburg–Rosengård i morgon

Alldeles nyss kom den positiva nyheten att även svenska Eurosport sänder Wolfsburg–Rosengård klockan 18.00 i morgon.

Gott att allt har löst sig till slut, även om man tycker att matchen borde ha funnits med i tablån sedan länge.

Här är även Eurosports pressmeddelande.