Trio i F19-EM:s allstarlag – och Wambach

I går presenterades allstarlaget från U19-EM. Tre svenska spelare kom med. Att Stina Blackstenius skulle ingå var förstås självklart. Även Nathalie Björn och Tove Almqvist var tveklöst förtjänta av sina platser.

Jag tycker nog även att Michelle De Jongh hade varit värd en plats. Jag glömde att lyfta fram henne i mitt förra inlägg, men hon imponerade med hårt arbete och pardonlöst närkampsspel i EM-finalen.

Det är ju lite svårt att bedöma positionsspel när man ser en match på tv, men att De Jongh och Ellen Löfqvist klarade av att styra ut de spanska anfallen till kanterna trots att Spanien hade tre centrala mittfältare tyder på att duon gjorde en högklassig försvarsinsats.

Förutom De Jongh hade jag inte protesterat om även Emma Holmgren och Ronja Aronsson funnits med i allstarlaget. Men de andra lagen kanske hade bättre spelare på deras positioner. För oss som sett två matcher på tv går det ju faktiskt inte att ha någon riktig åsikt om huruvida allstarlaget är korrekt eller felaktigt uttaget. Vi får helt enkelt lita på juryn.

Apropå de Jongh bjöd hon på sång när laget landade på Arlanda i tisdags. Själva låten höll varken EM- eller VM-klass, men jag gillar ändå initiativet. Det är inte alla 18-åriga tjejer som drar av en sång på det där sättet inför tv-kameror. Det modet har definitivt hjälpt laget på vägen mot guld.

Spelarna verkar även leva i verkligheten. I går läste jag i Expressen att ingen av dem hade några större hopp om att ta plats i A-landslaget den närmaste tiden. Krönikören Anna Friberg tyckte att de var för blygsamma och borde prata A-landslag redan nu.

Hade det varit Tyskland som vunnit EM-guld hade jag hållit med. Där släpper ju Silvia Neid fram unga talanger i sin trupp. Men i Sverige anser ju Pia Sundhage att 23–25-åringar är unga. De flesta av F19-spelarna lär alltså få vänta några år på sin chans i det stora landslaget – något de verkar vara väl medvetna om.

Det är bara Stina Blackstenius som faktiskt kan hoppas.

Slutligen ser jag att Abby Wambach i en NBC-intervju berättar att hon satsar vidare mot OS. Kul för damfotbollen, eftersom Wambach är en stor profil. Förhoppningsvis kan hon hålla kroppen i tillräcklig form för att bli en tillgång för USA. Och då är hon en stor tillgång med sin vinnarinstinkt.

Om hon däremot tappar några procent i styrka det kommande året blir hon bara ett problem för Jill Ellis. För i OS är truppen bara 17+4 spelare stor och det är inte lätt att ställa Wambach utanför de 17.

 

 

En grymt imponerande finalseger

Sveriges F19/96-landslag är Europamästarinnor. 3–1-segern mot Spanien var odiskutabel. Sverige hade god defensiv kontroll, grym taktisk disciplin, bolltrygghet – och framför allt Stina Blackstenius.

Jag hade egen träning när finalen spelades, så jag sett matchen nu i efterhand. Och Sverige var bättre än jag hade förväntat mig. Det finns inte en tillstymmelse till tur inblandat i den här triumfen. Det var tveklöst det bästa laget som vann.

Det var bara i luftrummet som vi var sårbara. Nu hade Spanien inte lika många vassa nickare som Tyskland – vilket känns skönt. Det är ju nämligen för många spelare i det svenska laget som inte känns bekväma med att nicka.

Däremot är det väldigt många som är bekväma med bollen vid fötterna, vilket är ovanligt för svenska ungdomslandslag, inte minst på tjejsidan.

Allra mest imponerades jag av hur vårt lag genomförde matchen taktiskt sett. Det är så tydligt att de här spelarna har fått en grymt god skolning i sina klubbar. Jag har ju flera gånger konstaterat att damallsvenskan de senaste tre–fyra åren har utvecklats enormt när det gäller den taktiska skickligheten.

De flesta svenska F19-spelarna tillhör damallsvenska klubbar och har fått lära sig hur man organiserar sig i defensiven. För det svenska laget var extremt välorganiserat. Nu visste jag ju resultatet när jag såg matchen, vilket säkert kan ha påverkat min uppfattning, men jag tyckte aldrig att Spanien var speciellt farligt. Jag tyckte att Sverige hade kontroll mest hela tiden.

Det var ju bara inläggen… Men även vid hörnor och inläggsfrisparkar var ju fantastiska Blackstenius nere och nickade undan. Blackstenius är ju en mycket duktig huvudspelare. Hennes 2–0-mål är högklassigt – en typ av mål som våra A-landslagsforwards aldrig gör.

Totalt sett tycker jag att alla svenska spelare får med beröm godkänt i betyg. Men det är förstås omöjligt att gå förbi Stina Blackstenius. Vilken match hon gjorde. Två mål och ett målpass i en final, det visar på ett grymt psyke. Ett psyke som bör föra in henne i nästa A-landslagtrupp.

Blackstenius var den stora skillnaden mellan lagen. Men skall jag nämna några spelare till som gjorde skillnad så börjar jag med Tove Almqvist. Jag blev förtjust i henne första gången jag såg henne live. Den förtjusningen har inte minskat nu under EM. Hon är en spelare med grym offensiv speluppfattning, en spelare som vet hur man skapar målchanser. Jag skulle säga att även hennes spelartyp saknas i Pia Sundhage:s lag. Almqvist kanske inte är fysiskt redo för A-landslagsfotboll ännu, men ge henne något år till.

Även Ronja Aronsson är en spelare jag gillat från första åsynen. Jag såg henne göra damallsvensk debut som 13-åring och imponerades av hennes mod och bollskicklighet. Då var hon forward. Nu har hon skolats om till en högintressant ytterback med fina uppspel. Det var hennes hörna som gav 1–0-målet. Kan hon slipa till defensiven lite till är hon en framtida landslagsback.

En spelare som växer är Nathalie Björn. Jag måste erkänna att jag inte fått samma positiva förstaintryck av henne som jag fick av Blackstenius, Almqvist och Aronsson. Men i dagens match spelade Björn väldigt moget och stabilt. Kul.

Det blir otroligt spännande att följa 96:orna i framtiden. Resultatmässigt är de alltså Sveriges bästa årgång någonsin. Nu får vi se om de kan ta upp kampen med 77:orna om att få in flest spelare i A-landslaget.

Därmed återstår det bara för mig att säga godnatt. Och förstås även ett stort grattis till våra nya Europamästarinnor. Grattis.

Hammarström tillbaka i Göteborg

Det är tydligen allmänna comebackdagar i damallsvenskan. I går gjorde Therese Sjögran comeback innan vi hade hunnit inse att hon slutat. I dag meddelar Göteborg att man skrivit ett korttidskontrakt med Kristin Hammarström.

Kristin Hammarström

Kristin Hammarström

För Göteborg är det en högst nödvändig lösning. Sedan Loes Geurts drog på sig sin hjärnskakning har man bara haft en målvakt i truppen.

En annan kul nyhet kom i går, ungefär samtidigt som jag publicerade mitt inlägg om att 96:orna – med god hjälp av ett stort gäng 97:or – är Sveriges bästa årgång någonsin. Då meddelades att Tv12 och Fotbollskanalen gör Eurosport sällskap och sänder direktkvällens EM-final. Därmed har ännu fler chansen att se matchen.

Nu på morgonen har Fotbollskanalen publicerat flera artiklar om vårt finallag.

Slutligen några tillägg till min internationella genomgång i går. Manchester City vann med 2–1 mot Chelsea i går kväll. Segermålet kom i slutminuterna när Claire Rafferty olyckligt styrde in en frispark från Steph Houghton i eget mål. Därmed kan det bli fyra lag inom en poäng i tabelltoppen om City också vinner sin hängmatch mot Liverpool.

Se målen här.

I den isländska ligan smyger svenska Klara Lindberg med i toppen av skytteligan. Hon gjorde två mål i går när hennes Thor/KA vann med 5–1 borta mot jumbon Afturelding. Lindberg ligger delad fyra i skytteligan med totalt åtta mål. I tabelltoppen har Breidablik en fyrapoängsledning till Stjarnan efter elva av 18 omgångar.

Slutligen till USA där Seattle och Portland i natt drabbade samman för andra gången under samma vecka, och återigen vann Seattle inför storpublik. 6303 åskådare är nytt klubbrekord för Seattle Reign och resultatet 3–0 innebär att Seattle går upp i serieledning samtidigt som Portland ligger kvar på näst sista plats.

Jag såg den andra halvleken av matchen, där Seattle imponerade stort med sitt passningsspel. Som jag ser det är det nog bara Lyon i världen som kan mäta sig med Seattles bollskicklighet. I alla fall inte när Kim Little är tillbaka i absolut toppform. Trots att hon ibland fick bollen i svåra lägen gav hon knappt bort en boll, utan ägde stundtals planen totalt.

96-orna är Sveriges bästa årgång någonsin

I morgon spelar Sveriges F96-landslag EM-final för andra gången. Redan innan finalen saknar det tjejerna har gjort motstycke inom svensk fotbollshistoria.

Inget annat svenskt ungdomslandslag har varit i två mästerskapsfinaler. På så sätt är alltså 96:orna, numera med mycket god hjälp av 97:orna, vår bästa årgång någonsin.

Nu hör det väl i och för sig till saken att det inte har spelats så många EM inom dam- och flickfotbollen. F19-EM har bara spelats sedan 1998 och F17-EM sedan 2008, på tjejsidan är det således inte så många årgångar som har haft chansen att nå två finaler. Och för vår starka årgång med spelare födda 1977 fanns det inte något EM alls.

Noterbart är att konkurrensen ju är hårdare inom flickfotbollen än den är på seniornivå bland damerna. Det beror på att spelarna i många länder inte har någon framtid inom damfotbollen, utan de tvingas trappa ner sin satsning när de gått ut gymnasiet. De spelar således tills de är 19–20 år, men slutar sedan.

Det svenska lag som är i Israel och laddar för möte med Spanien i morgon 18.40 svensk tid är förstås högintressant. Lagets bärande spelare har skapat en vinnarkultur som vårt damlandslag borde lära sig av. En vinnarkultur som talangerna förhoppningsvis kan ta med sig in i seniorfotbollen.

Nu är det ju inte så att det bara går att plocka in alla F19-spelare i A-landslagstruppen. I det här inlägget som jag skrev innan vårt 93-landslags EM-final 2012 konstaterade jag att det oftast bara kommer fram ett par A-landslagsspelare ur varje årskull. Och från Europamästarinnorna 1999 fick vi inte fram någon spelare som nådde upp i fler än en handfull A-landskamper.

Stina Blackstenius

Stina Blackstenius

Men en spelare som Stina Blackstenius är förstås hyperintressant. Hon bör förstås vara med redan i Pia Sundhage:s nästa A-landslagstrupp.

En intressant sak kring morgondagens match är att Lilie Persson skall sitta med som expertkommentator i Europsports direktsändning. Det blir intressant att höra hur Persson ser på inslussningen av talangerna i A-landslaget.

Det blir för övrigt en utmaning för Persson att axla Lisa Ek:s mantel. Ek är ju stundtals härligt underhållande som expert. Jag tror att jag citerar henne korrekt i den här beskrivningen av före detta klubbkompisen Rebecka Blomqvist:

”Hon är en tant i en ung kvinnas kropp”

Vad säger man?

Det var en parentes. Tillbaka till EM-finallaget. Det innehåller många intressanta spelare. Piteåduon Ronja Aronsson och Lotta Ökvist är båda moderna kantspelare med stor löpförmåga, Örebros spelskickliga innermittfältare Michelle de Jongh har en fantastiskt hög högstanivå, Linköpings Tove Almqvist är en smart spelare och Hammarbys nyförvärv Anna Oscarsson har jag gillat skarpt i Jitex för hennes energi och inställning.

Anna Oscarsson

Anna Oscarsson

En svensk svaghet som var påtaglig i semifinalen var luftspelet. Alldeles för många spelare gjorde alibihopp när tyskorna slog in inlägg i det svenska straffområdet. Ingen gick på bollen, utan alla hoppades att någon annan skulle nicka. Nu brukar ju spanska lag sällan spela inläggsspel, så förhoppningsvis kommer inte nickförmågan att vara det som avgör i morgon.

En trolig matchbild är att Spanien håller i bollen medan Sverige kontrar på urstarka Blackstenius. Spanien får nog räknas som knappa favoriter, även om Sverige slog spanjorskorna i EM-semifinalen för två år sedan. Då krävdes straffläggning, och målvakten Emma Holmgren blev matchvinnare genom att först rädda en straff och sedan själv sätta den avgörande.

Både Sverige och Spanien vann ju för övrigt sina semifinaler i år efter straffar. Så här firade spanjorskorna i sitt omklädningsrum efteråt:

Slutligen en liten genomgång av svenska EM-finaler i fotboll. Jag tror inte att jag har missat någon nedan. Eller har jag?

2015: F19-EM, F19/96: Spanien ?–?
2015: U21-EM, U21herr/92, Portugal, 0–0, seger efter straffläggning
2013: U17-EM, F17/96: Polen, förlust med 1–0
2012: U19-EM, F19/93: Spanien, seger med 1–0
2009: U19-EM, F19/90: England, förlust med 2–0
2001: Dam: Tyskland, förlust med 1–0
1999: U19-EM, F19/80, EM-guld efter gruppspel
1995: Dam: Tyskland, förlust med 3–2
1987: Dam: Norge, förlust med 2–1
1984: Dam: England, dubbelmöte, 1–0 och 0–1, seger efter straffläggning

Årets klipp – och drömmål av Little inför storpublik

Tänkte ge mig på en kort genomgång av vad som hänt utanför Sverige den senaste tiden.

Vi börjar med en riktig höjdare. Det här klippet från en träningsmatch med Freiburg är bland det bästa jag sett i år. Kolla hur motståndarna sätter in en extra back som jagar ikapp Lina Magull och bjuder på en riktig rugbyfällning. Fullständigt underbart…

Det var alltså bara en träningsmatch. Det dröjer ända till den 28 augusti innan Frauen-Bundesliga drar i gång med intressanta matchen Bayern München–Potsdam. Två dagar senare startar även den franska ligan D1 Feminine.

I Europa pågår däremot engelska WSL. Där är toppstriden ännu jämnare än den i damallsvenskan. I skrivande stund har såväl Sunderland, Arsenal som svensklaget Chelsea 18 poäng i toppen. Men Chelseas match mot Manchester City pågår. Där är ställningen 1–1 så vid seger går Chelsea upp i ensam ledning på 20 poäng.

I Norge leder LSK Kvinner toppserien med åtta poängs marginal. Dock har både tvåan Avaldsnes och trean Klepp en match mindre spelad. Det kan alltså bli lite tajtare.

Tajt är det i högsta grad kring slutspelsstrecket i amerikanska NWSL. Där har VM-spelarna nu klivit in i sina respektive lag. I natt gjorde Carli Lloyd enda målet när hennes Houston Dash vann borta mot hennes före detta klubb Western New York Flash. Det fick amerikanska medier att gnugga händerna med tanke på att Lloyd inför matchen uttryckte ganska rejäl kritik mot hur hon behandlades av Flash tidigare i sommar.

Veckans match spelades i Portland, där hela 21 144 åskådare – nytt ligarekord – såg bottenlaget Thorns förlora derbyt mot Seattle med 1–0. Målet som går att se en minut in i klippet nedan är ett litet mästerverk av Kim Little, som visar de kvaliteter som gjorde att jag tyckte att hon var världens bästa spelare under 2014. Se och njut:

Slutligen vann Brasilien i natt de panamerikanska spelen. I finalen besegrades Colombia med hela 4–0. Bilder på målen finns här.

Öppet för Eskilstuna att bli halvtidsmästarinnor

Linköpings segersvit sprack i Piteå och Rosengård fortsätter att hacka efter VM-uppehållet. Därmed är Eskilstuna det enda lag som på egen hand kan spela till sig halvtidsledning i damallsvenskan.

Jämfört med mitt damallsvenska tips är det just Eskilstuna som är den stora positiva överraskningen, medan Örebro och i viss mån även Göteborg är missräkningarna.

I dag visade dock Göteborg klass när man spelade 2–2 i Malmö. Jag satt och spanade på den matchen samtidigt som jag följde AIK–Elfsborg i herrallsvenskan. Min uppfattning är nog att Göteborg gav bort två poäng. Unga målvakten Fanny Lund kastade nämligen in Rosengårds 1–1-mål. Lund har visat stora brister i luftrummet i sina senaste matcher. Hon bjöd ju även Eskilstuna på ett billigt mål senast.

Luftrummet blir alltmer ett svenskt problem. I A-landslaget har vi inte offensiva spelare som kan nicka och vårt duktiga F19-landslag visade du stora brister i luftrummet i sin annars så väl genomförda EM-semifinal häromdagen.

Hur man skall göra för att utveckla luftspelet för våra unga spelare är en viktig fråga för förbundets talangutveckling. Som jag skrev i min analys efter VM är mitt förslag att korta ner planerna och spela från straffområdeslinje till straffområdeslinje för all nationell flickfotboll, även F19. Allt för att tvinga lagen att spela bredare och på så sätt få fler inlägg.

Det var en liten avstickare från ämnet, den allt jämnare damallsvenskan. I botten spelade Mallbacken och Umeå 0–0, vilket gör att nedflyttningsstriden lever. Dock innebär siffrorna att avståndet uppåt växer för AIK, som måste börja vinna matcher för att ha chansen.

Tillbaka till mitt damallsvenska tips. Där satte jag Piteå som årets positiva överraskning på femte plats. Det tipset känner jag mig väldigt nöjd med i nuläget. Efter dagens 2–0-seger mot Linköping ligger Piteå fyra, och man har ju faktiskt till och med lite halvkontakt med topptrion. Stellan Carlsson har verkligen gjort ett imponerande lagbygge.

Det har ju även Viktor Eriksson i Eskilstuna. Valet av spelsystemet 5–3–2 eller 3–5–2 – välj själv vilken kombination som känns bäst – har fallit mycket väl ut. Och besegrar man Hammarby och Vittsjö i de båda nästkommande matcherna är det Eskilstuna som leder damallsvenskan i halvtid.

Höstsäsongen inleder för övrigt United med att ta emot Rosengård den 5 augusti. Det är en hyperintressant match. Rosengård har plötsligt massor av problem, så många att Therese Sjögran som slutade häromveckan var tillbaka på planen i dag, nu som spelande tränare.

Man hade ju vissa farhågor om att VM skulle slita hårt på truppen, men att de skulle inleda med att bara ta två poäng på tre matcher efter uppehållet hade jag aldrig trott. Känslan nu är att förlusten av Anja Mittag kan kosta. Den grymma spets som laget haft i sin offensiv är plötsligt borta. Visst har man potentiella ersättare, men känslan är ändå att det kan ta ett tag innan Rosengård hittar rätt igen.

Svensk EM-semifinal på tv i kväll

Jag har varit fast i skogen under hela veckan och faktiskt vågat mig på en egen debut i O-ringen. Därmed har jag bara följt damfotbollen högst sporadiskt.

Jag hann se den sista halvtimmen av den damallsvenska seriefinalen. Och sett till den var det helt logiskt att Linköping vann. Under den perioden kändes Rosengård tandlöst. Men som sagt, jag såg bara sista halvtimmen.

Hursomhelst gör resultatet att damallsvenskan numera har en högst livaktig guldstrid – något som förstås är jättekul för oss som inte har hjärtat i något av topplagen, utan helst vill se ett race in på mållinjen.

I dag går sista etappen av O-ringen, och förhoppningsvis har jag hunnit påbörja min semester till 18.00. För då sänder Eurosport EM-semifinalen i F19 mellan Sverige och Tyskland. Det borde kunna bli en riktigt jämn match. Båda lagen saknar ju några av sina affischnamn. Sverige är utan Zecira Musovic och tyskorna får klara sig utan VM-spelaren Pauline Bremer.

Personligen tänker jag kika lite extra på Stina Blackstenius och Lea Schüller i kväll. Det är två spelare som bär stora förhoppningar på sina axlar.